Obligatoriskt faderskapstest - vad skulle det kunna leda till

Besök sker inte på BVC innan födseln, utan på MVC.

Varför ska frågan tas upp av vårdpersonalen? Det är väl ändå mannens eller kvinnans osäkerhet som ska gör att de/någon av dem tar upp frågan.

Inte ska vårdpersonal på obligatorisk basis börja så frö av osäkerhet hos den stolte och glade mannen som inte känner sig osäker...

Tänk dig själv: Ella och Bertil har haft svårt att bli gravida. Men så äntligen är Ella gravid. Bertil är stolt som en tupp. De går till MVC och frågan från vårdpersonalen är "vill ni ta faderskapstest när barnet är fött?". Vad sätter det för griller i huvudet på Bertil? Han behöver väl få vara glad...

Lite dumt att förstöra lyckan och glädjen hos säkra fäder, bara för att det finns osäkra män.

Men givetvis ska osäkra tas på allvar när de själva lyfter frågan.

Så om vi riktar in oss på barnens intresse i frågan så är det ändå inte så starkt att barnens intresse bör skyddas av staten?

Fair enough jag håller med dig i första ansatsen amgående faderskapstest, inte minst för att det skulle bli en gigantisk kö. Men jag står fast vid att faderskapsbedrägeri bör straffas med fängelse. Kvinnan har ju chansen att berätta sanningen själv och därmed slippa fängelse.

Om en man misshandlas psykiskt och fysiskt av sin kvinna, så har paret betydligt större problem än eventuella faderskapstest. Tycker du inte det? Och på vilket vis underlättar du för honom att våga fråga om faderskapstest, bara för att du begär ett sådant? Han vet väl inte om det ändå, att du begärt ett sådant.

I övrigt är jag verkligen för obligatoriskt faderskapstest om mannen blir psykiskt och fysiskt misshandlad av sin kvinna. För om avkomman är hans, så bör han begära enskild vårdnad i samband med att han anmäler kvinnan. Och är han inte fadern, så behöver samhället agera för barnens bästa. Barn ska inte behöva leva i våld.

Tror du att det finns många förhållanden där mannen är säker på att partnern inte är otrogen men som har fel?
Du bör väl för en nyanserad debatt även lyfta exempel på hur det skulle kännas att efter 10 år som pappa få reda på att man inte är den biologiske fadern. Från mannens och barnets perspektiv.

Litar du mer på kvinnor än staten? Vad är det som skulle vara negativt att vid födseln få reda på om den "tilltänkte" fadern är den biologiska fadern eller inte?

Om man vill så behöver man inte vänta till barnet är fött. Barnet finns ju där redan. Jag vet inte hur tidigt man kan eller bör ta dna-prov, men tvivlar på att man behöver vänta till barnet är fött. Graden av säkerheten eller osäkerheten över att vara fadern finns väl där oavsett, så det värsta som kan hända är väl att mamman känner hon kanske får problem om hon ljuger eller att det kommer som en total överraskning sedan att pappan inte är pappan.

I vilket fall så är det viktigt ur barnets synvinkel att veta vem ens riktiga pappa är. I vissa fall kanske det även räddar liv om man vill bli donator och dylikt. Man lär också känna sig själv delvis genom att observera sina föräldrar och deras föräldrar eftersom rätt så mycket ärver man via generna.

Det finns ju även ett sätt för männen att vara nästintill 100% säkra på att barnet är deras.

1) Fixa vasektomi och frys in spermier, vilket har den extra bonuseffekten att du aldrig kommer behöva barnsla dig om "juridisk abort"
2) När du träffar the love of your life, berätta att du är vasektomerad och att om ni ska ha barn så måste det ske via provrörsbefruktning

Ser inte riktigt hur det är relevant. Om jag inte litar på min kvinna kanske jag inte borde skaffa barn med henne, och om jag inte litar på henne kan jag själv välja att göra ett faderskapstest.

Det skulle vara negativt för mig som vill ha så lite statliga tvång som möjligt.

Enligt ditt resonemang så borde ju många kvinnor insistera på att faderskapstest görs som ett kärleksbevis :-)
Tror du att staten är intresserade av otrohet i de individuella fallen? Vad skulle de med den vetskapen till precis som du själv frågar dig?
Kan du försöka se det som att detta inte skulle göras för statens skull? Utan för männen och barnens skull? I förlängningen kan man ju se det som även för kvinnornas skull.
Om det är rätt pappa och han kan känna sig säker skulle hans band till barnet kanske stärkas vilket borde vara till gagn även för kvinnan.
Barnen får reda på sitt biologiska ursprung samt eventuella sjukdomsbilder.
Kvinnan slipper leva med sin lögn eller egna osäkerhet kring biologisk förälder.

Säkert riktigt. Det är väl också en viktig anledning till äktenskapet innebär faderskapspresumtion. I grunden anser jag detta riktigt.

Vad skulle preskriptionstiden för ett sådant brott vara i så fall?

Hennes lögn kanske bara var när hon var ung. Hon kanske blev gravid som 22-åring och främst hade sex med sin dåvarande pojkvän men blev även våldtagen på fyllan vid något tillfälle. Väljer att hålla tyst om våldtäkten, eftersom hon skäms. Märker att hon är gravid och tror med 95% säkerhet att det är henens pojkvän som är pappan. Hoppas på att det är så gör hon också. Och hon är ung, bara 22 år och inte fullt utvecklat konsekvenstänk. Pojkvännen blir glad och stolt som en tupp över graviditeten och tar hand om barnet som sitt. Paret får 3 barn till.

Men så visar det sig att deras förstfödda inte är makens barn. Ska mamman då sättas i fängelse? Vill ens hennes make och hennes barn det? Ska barnen som är 12, 9, 5 och 3 vara utan sin mamma? Hur länge? Och maken ser ändå 12-åringen som sin egen och 12-åringen ser maken som sin pappa. Detta förändras inte av mammans ungdomliga undanhållande av sanningen.

Nejdu, det hela är inte särskilt genomtänkt av dig.

I övrigt är våra fängelser överfyllda med sanna brottslingar.

Bättre är väl att osäkra kvinnor tar sitt ansvar och begär faderskapstester. Och att osäkra män begär faderskapstester.

Obligatoriska faderskapstester och fängelsestraff, låter som rena rama blandningen av något liknande Sharialagar och "Storebror ser dig"-samhälle.