Kristofer Stahre, advokat tar matchen mot de nya hårda ungdomsstraffen.

En psykopat är omöjligt av rehabilitera. En psykopat tänker. Jag har rätt. Alla andra är dumma på riktigt.

Är det inte det som en stor skara "Sverigevänner" här på Flashback ständigt skanderar sitt missnöje om, statens tendens att intervenera i dittan och dattan?

Varför i skall man vilja rehabilitera ondskefulla människor? När man ägnat sig åt sådan verksamhet som härvarande existens, då skall det inte rehabiliteras utan straffas och och slutförvaras. Så länge vederbörande är inlåst begår han inga fler brott, i alla fall inte utanför fängelset, och om innehållet i straffet är rätt utformat så behöver det i alla händelser inte bli så många decennier.


Ja, det är ett viktigt motiv för advokatkåren att vilja kvarbli vid korta och klena påföljder. Men, det har också allmänt ont i sinnet, ty skulle det visa sig att förbättrade straff, både till utsträckning och till innehåll, får en påtagligt avskräckande effekt på kriminella, då minskar kundkretsen ytterligare.

Därför att alla tjänar på en reahbilitering, gärningsmannen liksom övriga samhället. I ett sunt och konstruktivt samhälle strävar man efter att hjälpa människor som hamnat snett i livet in på rätt bana igen, oavsett vilka typer av brott de har begått.

Att straffa människor som hämnd fyller ingen funktion, det är både ologiskt och destruktivt. Det är bara att ge efter för människors hat och skadeglädje. Det om något är ondska.

Eftersom rehab inte funkar behöver man skydda samhället genom att göra sig av med opålitliga medborgare. Inlåsning är historiskt milt straff för mord.

Det finns mörkertal i sammanhanget. Många handlingar anmäls inte, eller anmäls och läggs ner. Kommer en person så långt som till domstol har den i regel hittat på mer skit för sina medmänniskor.

En bidragande orsak till att många (t.ex. jag) inte vill bli polis är att samhället står på de ondas sida istället för offren.

Ondska handlar inte om handlingar utan om motiv. Onda människor är framför allt sådana som vill se andra människor lida, t.ex. genom grymma och omotiverat hårda straff.

Lyckligtvis står inte samhället på dessa onda människors sida.

Om man organiserar et flertal mord, eller för all del utför dem, då har man inte "hamnat snett i livet", utan då är man en genomusel människa och skall slutförvaras. Skall samhället fungera så måste man inse att det finns människor som varken kan, eller skall, återanpassas. Uttrycket är strängt taget fel, ty det finns inget åter-. De har sannolikt aldrig varit anpassade.

Hämnd, eller sk reparativ rättvisa, är en rättighet som brottsoffret har. Att beröva brottsoffret på dess legitima hämnd är ytterligare ett övergrepp. Att kanalisera hat mot djupt kriminella är sunt, ty det visar att samhället står på rätt sida i kampen mellan ont och gott.

Men bör se på kostnaden oxå. En kackerlacka ge man inte vård utan avliva man bara. Samma sak bör det vara med göngkriminella med ursprung i 3:e världen land.

Ändamålen helgar medlen, alltså?

Människor lider av att ständigt utsättas för brott av samma människor om och om igen. Samhället står på brottslingarnas sida. En stor inflytelserik del vill ha kriminella lösa överallt.

Att man är en genomusel människa innebär naturligtvis inte att man alltid kommer att förbli en genomusel människa. Människor föds inte med antingen en god eller en ond själ, vi påverkas av våra upplevelser och förändras genom hela livet, ibland till det sämre, ibland till det bättre.

Att människor som begått de grövsta brotten kan återanpassas stämmer bevisligen då det finns massor av exempel på detta. Många mördare som släpps ut från fängelset mördar aldrig igen. Att säga att en viss typ av brottsling aldrig kan anpassas till samhället är bara ren faktaförnekelse.

Att straffa gärningsmannen för offrets skull är direkt ologiskt och skadligt. Det absolut enda man åstadkommer med detta är att skapa en hämndlysten, d.v.s. ondskefull, befolkning som förlorar förmågan till förståelse och förlåtelse. Ingenting positivt kommer ur denna ”rättighet”.

Att vi ger människor en andra chans i Sverige beror på att våra lagstiftare är tillräckligt intelligenta och logiska i sitt tänkande för att förstå dessa saker. Du däremot är en bitter och arg människa som grundar dina djupt ologiska åsikter i dessa känslor av bitterhet och hat. Skulle folk i allmänhet resonera som du så skulle vi förlora kampen mot ondskan direkt.

Fick offren en andra chans?

En del kan kanske samhällsanpassas, en del inte. Det är emellertid inte så viktigt. Det viktiga är att vissa gärningar är så genomonda, att anpassning ändå inte skall försökas, emedan risken är för stor och det vore att håna brottsoffren. Det betyder givetvis inte att man inte kan försöka vid mindre allvarliga gärningar, när brottet gentemot brottsoffret är rimligt sonat.


Vi har, i alla fall temporärt, förlorat kampen mot ondskan, som brer ut sig i samhället. Jag har svårt att så något som skulle vara mer logiskt än att straffa gärningsmannen för brottsoffrets skull. Hur man kan betrakta det som ologiskt, torde vara avsevärt mer ologiskt.

Beakta också, att i många av de värsta fallen som inträffar i Sverige, så handlar det inte om att ge någon en andra chans - något som man gärna förmenar brottsoffret - utan ofta handlar det om chans nummer 23 eller liknande.