När började ordet "lunch" användas i svenska? Vad sade man dessförinnan?

Det rent språkliga då - lunch:

SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK (SAOB), 1941:
(1) Måltid mellan frukosten och middagen, andra frukost, ofta intagen under en (kortare) paus i arbetet.
Sv. sedan 1852 (om amerikanska förhållanden), 1897 (Strix).
Av eng. lunch, förkortad form av luncheon, avledning av lunch = stort stycke bröd.
(2) Paus i arbete o. dyl. för intagande av lunch.
Sv. sedan 1915 (Granlund).

NATIONALENCYKLOPEDINS ORDBOK, 1995:
(1) Måltid som intas mitt på dagen el. något tidigare, vanligen med lättare lagad mat ("äta lunch").
Sv. sedan 1852.
Av eng. lunch med samma betydelse, troligen av spa. lonja = brödskiva, smörgås.
(2) Om rast el. dyl. under vilken denna måltid normalt intas ("han gick till banken på lunchen").

Det var under 60-talet som lunchen tog middagens plats som måltid mitt på dagen - med början i städerna där man inte kunde pendla hem för att äta mitt på dagen utan åt på jobbet eller i skolan t. ex. i en lunchmatsal.
Det hemlagade huvudmålet åt man då istället vid 17-18 när man(nen) kom hem från jobbet.
Att äta huvudmålet middag hemma mitt på dagen levde kvar längst på landsbygden där man hade nära hem.

Det är både en fråga om historik och var i landet man bor. I södra Sverige säger man ofta fortfarande middag om måltiden mitt på dagen. Jag tror att man i Stockholmsområdet säger middag. Vet inte hur det är i norra Sverige.

Lunch

Under min uppväxt så var det Frukost, middag (som man åt 11-13) samt kvällsmat. Allt däremellan var mellanmål/fika.

Från svensk ordbok.

belagt sedan 1852; av engelska lunch med samma betydelse; trol. av spa. lonja 'bröd*skiva; smör*gås

När jag gick låg och mellanstadiet stod det frukost på schemat men när jag 1978 började i högstadiet stod det lunch istället.

Nja, de som jobbade ex bönder började när solen gick upp, sommartid var man ute runt kl 4 på åkrarna. Då åt man frukost två gånger sedan middag, fika på eftermiddagen och sist kvällsvard.
Man följde ljuset i det för industriella samhället.
Vintertid höllan sig hemma när det mörknade och ägnade sig åt sysslor som fungerande inomhus, förutom att ta hand om djuren i deras olika stall och ladugårdar.

Middag. För det var mid dag, dvs när dagen är i mitten, varifrån även ordet middle kommer.

Minns ni Rikskuponger? De kom i Sverige i början av sjuttiotalet. Det var alltså lunchkuponger subventionerade så att det inte skulle slarvas med maten av arbetarna.

Danskarna med sin morgenmad och frokost -- ja de är väl de mest bonnlurkiga av alla nationaliteter.

Innan man gick till skolan kl. 08:00. Frukost
Dagens största måltid kl. 18:00. Middag
Skolmaten mitt på dagen åts på frukostrasten, tre-fyra timmar efter frukosten.
Kommer inte ihåg vad den kallades, det var inte frukost, inte middag, inte lunch. (60-talet)

Som någon i tråden redan påpekat: I skolan åts det frukost, därpå följde frukostrast. Denna måltid intogs cirka 11:00. Vid 17 eller 18 var det tid för middag. Vad man kallade direkt på morgonen har förträngts, men kanske morgonmål?

Det som kan ge upphov till missuppfattningar är om någon skall komma "efter middag" eller "i eftermiddag", det första tolkar jag som att klockan hunnit bli åtminstone 18, men för det andra alternativet kan det istället gälla 13:00.

Hemma åt vi frukost vid 7:30, förmiddagskaffe 10, middag 12:30 eftermiddagskaffe 15:30 och lättare kvällsmat vid 18:30.

Naturligtvis mamma i köket som ropade när maten var klar

Halvsekelgammal stockholmare i femte generationen: under min uppväxt sade alla generationer, från de födda på 1890-talet till vi födda på 70-talet "lunch".

Långt senare, några år efter år 2000, hade jag en kompis vars barn gick på en folkhögskola. Han berättade att köket just hade bytt namn på måltiden kl 12, från "middag" till "lunch". Detta uppfattades tydligen som en smärre revolution. (Tror detta var i Östergötland)

Så det är väldigt stor skillnad över landet vad gäller när ordet lunch blivit allmänt brukligt.