Sommar i p1 2024:Recensioner av sommarpraten

Susanne Osten
Min recension är inte lång.
Vilka substanser går denna individ på??

Trumvirvel -5/5.

Jag är för dum i huvudet för att förstå hennes storhet...

Tack, då skippar jag den, misstänkte redan innan att det var inte värt att lägga tid på.

Susanne Osten representerar allt jag tycker illa om.
0/5

Kul att man kan tycka så olika! Jag tyckte bra om Suzanne Ostens sommarprat. Filmiskt och i full fart. 4/5

Jag lyssnade faktiskt på ingen, men jag läste nyss att Lasse Åberg var den mest populäre, de var ju ingen skräll precis...

Håller med då jag följde hans tråd här på FB, otroligt tragiskt o så fint berättat av henne! O sjukt lågt straff...!

Alva intervjuades nyss på radio/p1: tydligen är hennes prat säsongens mest delade. Hon nämnde att hon har fått mycket stöd/reaktioner från lyssnare etc.

Och tex att lärare har hört av sig och sagt att de kommer att spela upp pratet för sina elever.

Förvånande nog tog intervjuarna upp och betonade GMs korta straff, det märks att det blåser lite nya politiska vindar i Radiohuset.

Hoppas det för med sig något gott då mitt i det tragiska öde han hamnade i!

Oj, nu hamnade jag i chock,
tills jag fattade att det står minus 5

Nää, jag lyssnar inte på sommarpraten men jag tycker det är kul att läsa era recensioner.

Bibbi Rödöö har beslutat att sommaren slutar 18 aug och att industrisemestern inför vinterpratet börjar

Var det kanske lite symboliskt att säsongen (nästan exakt) inleddes och avslutades med två representanter för "fyrtiotalisterna", den första generation som på allvar formades av – och sedan själva satte sin prägel på – det etermediesamhälle som skapade institutionen "sommarprat"? Generationens manliga representant var då Lasse Åberg, den tomtigt oförarglige underhållaren som lever på att sälja nostalgi och längtan efter barndomen – kanske en symbol för mannens detronisering. Och dess kvinnliga var Suzanne Osten som tvärtom representerar radikalism och livslångt tonårig kamp- och upprorslusta; som så gärna vill tro sig peka mot framtiden fast hon kanske egentligen lever på nostalgi i lika hög grad som Åberg.

Måhända kan man undra om det inte vilat ett slags höststämning över hela säsongen – på ytan brokig, färgglad (mest röda nyanser) och rik, kanske, men ändå med en genomgående underton av svanesång. Eller, om man vill låta melodramatiskt "spengleriansk", kanske man kan beskriva det som den sterila vintern i etermediesamhällets högkultur. I programmet härskar numera oinskränkt den personlighetstyp och de ideal som Bibi Rödöö och hennes journalistkollegor gillar, och som i deras tycken definierar och representerar såväl det demokratiska samhället som själva livets mening. Den som slår på radion kl 13.05 och till äventyrs inte delar producenternas världssyn får snart nog en upplevelse av att, med Horace Engdahls ord, "här talar ockupationsmakten".