Citat:
Ett barn eller ung person som rycks bort allt för tidigt, är högst älskade och närvarande i den drabbade familjen, i hela deras livstid. Tex. när din morfar och farmor gick bort så var det högst förväntat. Det hade du väntat på i hela ditt liv. Eftersom den förväntade livslängden är allmänt känd.Ja, men så försöker vi i alla fall officiellt att inte tänka här i Sverige.
Exakt, och detta med Kim Wall låg flera år tillbaka i tiden redan när syskonbarnen föddes. Det är knappast så att det märks så tydligt på de vuxna längre, att de bara MÅSTE prata om detta när barnen är med. Jag tror tyvärr att det bara är ett sätt att hålla kvar medias uppmärksamhet... Om jag var mamma till barnen skulle jag säga "Stopp!".
Usch, nu kom jag att tänka på en familj som jag kände ett tag, vars första barn vad dödfött - eller snarare "bara" ett sent missfall. Men mamman kunde inte släppa detta, fast hon senare fick flera friska barn. Hon tog rebelbundet med sig barnen till graven och tvingade dem att "prata med sin storasyster", och barnen fick till och med se bilder på fostret som nog kunde uppfattas som väldigt obehagliga, med ett öppet öga, avskavd hud o.s.v.. Undrar hur de barnen mår nu... Vi får väl hoppas att Kim Walls syskonbarn inte har fått se motsvarande bilder, i alla fall.
Exakt, och detta med Kim Wall låg flera år tillbaka i tiden redan när syskonbarnen föddes. Det är knappast så att det märks så tydligt på de vuxna längre, att de bara MÅSTE prata om detta när barnen är med. Jag tror tyvärr att det bara är ett sätt att hålla kvar medias uppmärksamhet... Om jag var mamma till barnen skulle jag säga "Stopp!".
Usch, nu kom jag att tänka på en familj som jag kände ett tag, vars första barn vad dödfött - eller snarare "bara" ett sent missfall. Men mamman kunde inte släppa detta, fast hon senare fick flera friska barn. Hon tog rebelbundet med sig barnen till graven och tvingade dem att "prata med sin storasyster", och barnen fick till och med se bilder på fostret som nog kunde uppfattas som väldigt obehagliga, med ett öppet öga, avskavd hud o.s.v.. Undrar hur de barnen mår nu... Vi får väl hoppas att Kim Walls syskonbarn inte har fått se motsvarande bilder, i alla fall.
Men när ett älskat barn föds så förväntar man sig att de ska finnas där alltid, hela ens liv och dö långt efter en själv. När gamla människor går bort är det också efter ett långt och händelserikt liv med barn och barnbarn. Så Kim som förvägrades livets höjdpunkter kommer att fortsätta existera inom familjen som en naturlig del. För få människor är väl så pragmatiska och avtrubbade som du tycks vara.
En bekant födde ett dödfött men fullgånget barn för två år sedan. Hon besöker graven med övriga syskon och en nyfödd, nästan varje dag. Eftersom mamman inte vill att han ska känna sig övergiven. Bor tvärs över kyrkogården. Trots att barnet som dog i magen inte hann träffa sina syskon, lever han i syskonens minne med sitt namn. Och det tycks alldeles naturligt när de talar om sin lillebror. De hade ju trots allt sett honom växa i mammas mage och känt hans sparkar och väntat 9 långa månader på hans födelse.
Skulle mamman inte berättat för syskonen om broderns död? Hade det varit bättre att hon sagt att det aldrig varit något barn som de kände i magen? Och låst in sig på toaletten ensam med sin sorg.
Liv/glädje och död/sorg är helt naturliga element i allas vår tillvaro. Och även barn känner sorg och saknad. För en död fågel eller en död bebis de aldrig mött. Man kan inte och bör inte skydda barn från naturliga sorgeprocesser. De kommer ju förr eller senare i livet att råka ut för död och sorg. Och hur ska de då hantera det hade du tänkt?
EDIT: Jag håller dock med om att små barn inte har på begravningar att göra. Det är i så fall om äldre barn själva vill närvara på en begravning. När det är deras eget val och om de är mogna nog för det..
__________________
Senast redigerad av ottoplommon 2024-08-14 kl. 21:11.
Senast redigerad av ottoplommon 2024-08-14 kl. 21:11.