Citat:
Ursprungligen postat av
vajervevaren
Du hoppas ju att de ska experimentera med mina ungar för att jag ska lära mig något.
Eftersom du är helt resistent mot hur socialtjänsten brister är det nog enda sättet du kan lära dig hur det det går till i den verkliga världen. Vad socialtjänsten säger att de gör och vad de faktiskt gör i praktiken skiljer sig avsevärt åt.
Citat:
Ursprungligen postat av
vajervevaren
Ingen vill lyssna för att du har inga belägg för dina påståenden, du hänvisar till din kompis ärende som ingen kan ta del av.
precis och det är exakt det som är problemet med soc. Du behöver tillgång till allt material för att veta hur det här går till. jag kan inte dela mina kompisars material här. Barnärenden är känsliga och vinnarna på det är och förblir soc som kommer undan vad skit de än ställer till med och hur många barn och föräldrar de än må skada i sin framfart.
Men hur de fuskas och ljugs om föräldrar utredningarna är inget jag ljuger om. Det är många som vittnar om detta. Bo Edvardsson som utbildar socionomer hävdar ju det och jag antar att han vet vad han talar om.
Citat:
Ursprungligen postat av
vajervevaren
Problemet är inte att jag inte förstår hur du resonerar, utan det är just det, att jag förstår hur du resonerar men håller inte med dig.
För att du tror blint på soc propaganda och inte förstår hur det faktiskt går till vid LVU-handläggning och att för att överhuvudtaget kunna yttra dig behöver läsa in dig på precis allt material. Att bara läsa domar räcker inte. LVU-mål har inget med brottmål att göra. Där ställs det krav på rättssäkerhet. Det gör det inte i LVU-ärenden utan det blir personligt tyckande från tjänstemännen som blir lag.
Det är många som har denna bild och jag delar den samma efter att faktiskt ha läst allt material som soc sitter på och utredning.
https://www.nsk.se/debatt/anstalla-fler-utredare-som-bara-fortsatter-att-gora-fel/
Det här var ju en ganska bra beskrivning av problemet med soc utredningar:
Citat:
Bo Edvardsson, docent i psykologi vid universitetet i Örebro, har specialiserat sig på utredningsmetodik. Under många år har han gått igenom bland annat utredningar om omhändertagande av barn, och menar att kvaliteten i många fall är dålig. Inte sällan är det utredarnas egna känslor och tyckanden som styr utredningen, inte saklighet, korrekthet och relevans, anser han.
Han är mycket kritisk till socialtjänsternas låga kvalitet på utredningar. Utredningar som ligger till grund för domar och omhändertaganden och kan vara livsavgörande för en människa, ofta ett barn.
Själv gammal forskare vet jag hur viktigt det är med objektivitet. Ofta sätter man ju upp en tes, vars relevans skall beläggas eller vederläggas, av experimenten, undersökningen etc. och det skall utmynna i en rapport där man förutom att presentera de faktiska resultaten, diskuterar orsaker och felkällor och ställer dem i belysning av andras resultat. Detta kan liknas med socialsekreterarens utredning. Men här upphör också alla likheter.
”Man undanhåller relevanta uppgifter, dammsuger i stället efter uppgifter som stämmer med den egna uppfattningen, och tar med triviala uppgifter som inte har med utredningen att göra, men som ska förstärka den bild man vill ge. Man kan manipulera en utredning hur mycket som helst utan att direkt ljuga, genom urvalet.”
Jag skulle också vilja tillägga att man även kan, och gör det, genom att manipulera med ord som har den klang som förstärker syftet med utredningen.
Det saknas styrande frågeställningar i utredningarna, urvalet av uppgifter och uppgiftslämnare är skevt, man kontrollerar inte uppgifter, man skiljer inte på fakta och egna tolkningar och man låter inte personer som utreds bemöta påståenden om dem.
Här har jag ett exempel från egen erfarenhet hur Marianne Normark/Brogren, ökänd socialsekreterare i Hörby, numera med ansvar för omhändertaganden, skrev när min dotter kvarhölls av pappan under nästan en hel termin och inte fick gå i skolan. Min dotter uttalade sin längtan att få komma tillbaka till skolan varpå Marianne skrev i sin utredning: ”Det tolkar vi som att hon vill bo hos pappan”.
En forskare som behandlade sitt insamlade material på det sättet skulle snabbt bli ”avrättad”! Ändå har ju få forskare makten över liv och död som en socialsekreterare faktiskt har. En ytterligare parallell är djurskyddsinspektörernas s.k. rapporter som tyvärr följer samma mönster som socialutredningarna. De har försetts med en motsvarande makt att faktiskt förfoga över inte bara djurs utan också människors liv och död. Båda slagen av tjänstemän är mycket medvetna om att domstolar varken har tid eller kunnande att ifrågasätta och kontrollera uppgifter utan förutsätter att utredaren/uppgiftslämnaren är både kunnig och ärlig, vilket enligt min erfarenhet sällan är fallet.
Att motbevisa subjektiva, luddiga och osakliga anklagelser kan vara mycket svårt. För den som utsätts för felaktiga, negativa omdömen och påståenden i utredningar som görs av exempelvis socialtjänsten eller psykiatrin kan det vara snudd på omöjligt att få upprättelse, säger Bo Edvardsson. Lägg till Länsstyrelsens djurskyddsmyndighet på listan!
”Det allvarligaste felet med socialtjänstens utredningar är att de är så subjektiva, man tolkar allt utifrån en förutfattad mening om bristande föräldraförmåga”, sa Riksföreningen autisms ordförande, läkaren Eva Nordin-Olson, i en intervju på i DN förra året.
Exemplen är många när föräldrarna skuldbeläggs av myndigheter. Ibland kan det vara för att ett barn har autism och får problem i skolan. En förälder kan skuldbeläggas för att ett barn är underviktigt eller om det är överviktigt.
Inte bara socialsekreterarnas utredningar grundas på skvaller och förtal utan det gör också djurskyddsinspektörernas. Även här färgas omdömena ofta av en konflikt mellan den maktutövande myndighetsrepresentanten och den enskilda föräldern eller djurägaren som skall granskas. Skadan blir i båda fallen oftast irreparabel: Tvångsförflyttade djur som ofta avlivas och barn som skadas för livet. När djuret/barnet väl förflyttats tvår den beslutande myndigheten sina händer och bryr sig mycket litet om det blev bättre eller sämre för djuret/barnet. Nu har i alla fall lagen haft sin gång och djurägaren/föräldern står där med ett krossat liv.
Gammalt känt problem detta som ingen verkar vilja ta tag i.
https://forystablogg.wordpress.com/2012/08/30/utredningar-under-all-kritik/
