Citat:
Ursprungligen postat av
SmurfSmurf
Men inse att ingen orkar läsa för du skriver så helvetiskt långt. Jag bad om ett kort och koncist svar. Ok, det blev inte en hel tegelstensroman utan en längre novell.
Så jag har missat om du skrivit om HBV hemmet. Och varför går dig förbi.
Jag vet att det är utredning man gör där och måste väl ändå vara exakt vad den här unga kvinnan behöver. Kommunen ville ju också det så hon ska få rätt hjälp.
Om du ser henne som färdigutredd och det stämmer, då är hon ju körd, hopplöst fall som inte är värd att satsas på. Hårddraget drogas till zombie med spännbälte på. Eller "bunkerboende" med biffiga karlar. Det kanske är vad IVO menade. Lost case, icke habiliterbar.
Så illa vill jag inte tror att det är. Och att få vistas där en tid, medan man går på djupet med kvinnans våldsamheter, kan ju förebygga att hon tar ihjäl folk eller sig själv. Den hjälp hon får funkar inte, det har vi ju sett och att slänga in en stackars hund i denna miljö med en sådan kvinna är en ren skandal.
Att skylla på personalen är ju bekvämt men vi lever i verkligheten och då får man anpassa sig.
Att hon är klassad räcker uppenbarligen inte, man kan inte anse katergoriseingen räckt till. Det fattar du väl. Om jag hade lust kunde jag säkert snabbt hitta kritik av något så fyrkantigt.
Tycker fortfarande du inte svarat på min fråga
Utredningen som gjorts ledde inte till önskat resultat, då är nästa steg att utreda lite mer. Sunt förnuft.
Du pratar tok när du säger utredningshemmet låg i Norrland. Jaha, det kan vara Gävle eller Kiruna och allt däremellan. Vart ligger det? Exakt?
Knappast att avståndet spelar någon roll för A. Du har själv ingen koll på Norrlands geografi och vet inte hur långt det är, bara ospecificerat "långt"
Sa smurfsmurf och skrev sen ett ännu längre inlägg själv bestående av en massa surrigt snömos…
Hjälp… nivån… suck…
Som man frågar får man svar. När du ställer frågor som gäller komplicerade saker så får du finna dig i att den som svarar svarar som den vill. Punkt. Du kan välja att låta bli att skriva en massa felaktigheter så behöver inte någon ödsla tid med att besvara dem… det står dig fullständigt fritt att välja att låta bli att uttala dig om saker som du inte själv orkar läsa på om eller begriper. Men om du frågar så får du respektera att du också kan få svar. OK?
1. Kommuner utreder ALDRIG medicinska vårdbehov. De ansvarar för omvårdnad. Inte för (sjuk)vård eller medicinsk behandling och/eller habilitering som sjukvård heter om man har en ur medicinsk synvinkel färdigbehandlad eller icke behandlingsbart funktionshinder.
2. Ett HVB hem utreder omvårdnadsbehov utifrån SoL. Dvs insatser ifrån socialtjänst, hemtjänst, familjerådgivning och familjerätt, boendestöd, omhändertagande osv… INTE insatser som omfattas av LSS såsom assistansbehov, vilken form av LSS boende som är lämpligt eller hjälpmedelsinsatser osv. Det finns en lång lista på möjliga insatser enligt LSS som kommunens LSS handläggare är fullt kapabla att utreda själva. Så att skicka henne till ett utredningshem som saknar relevant kompetens eller uppdrag att utreda hennes omvårdnadsbehov som kommunen redan precis utrett innan, vilket också lett till beslutet om det boende som A nu ska till eller reda bor på - är inget annat än ett felaktigt beslut och en säkring som kommunen försökte med för att kunna förvara henne under tiden som de färdigställde boendet. I backspegeln kan man konstatera att det hade varit rent förkastligt om hon skulle ha skickats till en sådan plats där hon sen fått bli kvar i två år eller rundskickad till en massa andra random ställen som hon inte ska behöva hamna på… Eller så hade hon en månad senare ändå fått flytta in i föräldrarnas hus… Fattar du då?
3. Med hänvisning till punkt 1 så är A i medicinsk mening färdigutredd avseende sina diagnoser. (Som ingen här har full insyn i för de omfattas av patientsekretess). För det uppstår och upptäcks sällan nya funktionsnedsättningar som man inte redan hunnit upptäckt när en person som A följts av sjukvården sen hon var barn, (vilket jag utgår ifrån varit fallet eftersom hon har medfödda funktionsnedsättningar).
Jag vet inte hur regelbunden kontakt just A har med sjukvården just nu. Men hon har säkerligen precis som de flesta andra personer med olika funktionsnedsättningar kontakt med lagom regelbundenhet med de läkare och vårdinrättningar som behövs för just hennes specifika behov. Det enda jag sett framkomma i EP är att hon enligt pappan medicinerar för epilepsi. Vilket då sannolikt övervakas av läkare som förskriver medicin för det. Men hon har säkert andra mediciner också. Som inte du eller jag har med att göra.
Men man ska veta att de flesta personer med NPF behöver inte särskilt mycket mediciner. Och lever för det mesta med stabil pågående medicinering.
Det är absolut förbjudet att utan att läkare bedömt det som helt nödvändigt för patientens bästa och under begränsad tid att som du tycks tro ”droga ned” en funktionsnedsatt person som ”en zombie” eller sätta spännbälte på den hur som helst.
Kommunen får information ifrån sjukvården om vilken medicinsk handräckning som assistenter kan förmedla och sköta om. I de kommuner där man tillåter handräckning av mediciner. (Alltså att en icke av sjukvården anställd person får ge medicin till någon ifrån dens pillerburk. En del kommuner tillåter det, andra för det inte). I kommuner som inte medger delegering till kommunal omvårdnadspersonal för mediciner så får primärsjukvårdens hemsjukvårdsteam ombesörja daglig medicinering av A i den mån hon inte då kan ta sina mediciner själv. Men precis som en envis pensionär så kan också en person som A själv säga nej till en tablett som hon inte vill ha. Det är hennes lagstadgade rätt. Precis som din och min. Och regleras INTE av förvaltarskap.
4. Personkretskategorisering är ytterst specifik. Att bli personkretsindelad är som att vara en kamel som tar sig igenom ett nålsöga. Det är en mycket omfattande utredning. Så det finns absolut ingen som helst kommunal anledning att surra om såna processer. Personkretsindelningen är en kategorisering som är till för att kunna ansöka om LSS. Alla med funktionsnedsättningar blir nämligen inte berättigade till LSS. Men om man en gång personkretsklassats och fått beslut om att omfattas av LSS så består den rätten om inget oförutsett inträffar som gör att man inte längre är funktionsnedsatt. T ex om man tillhör personkrets 2 och har förvärvat en hjärnskada som läker ut. En medfödd funktionsnedsättning läker däremot aldrig ut men man kan få förbättrade funktioner. Men kvarstår i regel under LSS.
LSS innebär att man omfattas av en mängd rättigheter. Och att kommunen därmed har en mängd skyldigheter att verkställa ens omvårdnadsbehov. Det sköts av kommunens LSS handläggare. Som kommer att ha kontakt med brukaren och dennes förvaltare under hela dennes liv. Och behov och insatser kommer att förändras i takt med brukarens behov…
Herregud, smurf… läs på om LSS innan du bara virrar in dig i en massa antaganden… För:
5. Jösses vad du yrar… IVO kritiserar att kommunen inte levererat på sitt eget beslut och färdigställt det boende som de beslutat om och som A tackat ja till. Ett boende där hon ska få fortsätta omvårdas med personlig assistans och där hon också kan bo med sin assistanshund och katt. Och där hon kan ha hur mycket eller lite socialt liv som hon vill…
6. Utredningshemmet låg i en annan kommun. Det har oavsett ingen betydelse. För insatsen som sådan är i objektiv mening helt fel. Personer som jobbar på ett HVB-hem innehar inte kompetens för att utreda behov enligt LSS. Och oavsett så handlar det inte om att utreda A’s medicinska behov, vilket du och andra analfabeter på hur regelverk och utredning kring omvårdnad fungerar inbillar er. Ett önskat resultat i omvårdnads sammanhang är att kommunen ser till att A har en trygg och stabil tillvaro med god livskvalitet. Om hon blir mer utåtagerande har det inget med hennes medicinering att göra utan kan i högre grad regleras genom hur hon blir bemött och behandlad av sin omvårdnadspersonal. Inte på något nytt plötsligt sjukdomstillstånd. Våldsamhet är ingen sjukdom. 🤯 Det finns heller inga påståenden öht någonstans ifrån någon som säger att A har utvecklat självskadebeteende. Men även om hon har det, så är det ingen sjukdom i sig heller som kan medicineras bort med någon större framgång.
Du och andra här innehar inte heller vare sig inblick eller kunskap om hur A’s beteendeprofil ser ut avseende våld eller utåtagerande i verkligheten. Att Du och andra beskyller henne för att vara våldsam med de mest fantasifulla beskrivningar baserat på lösryckta och motstridiga påståenden ifrån anonyma personer vars agenda ni inte känner till någonting om. Och som genom att uttala sig i sociala medier dessutom bryter mot tystnadsplikt och sekretess i syfte att orsaka missaktning för både henne och hennes familj är både djupt oetiskt och i juridisk mening förenligt med förtal.