Assistanshund Essie mystiskt försvunnen - kidnappad? Enköping (2024-07-11)

Någon straff-frihet finns inte i Sverige, och har inte heller funnits under lång tid. Blir A dömd, så kommer alltså något straff dömas ut. Finns några saker som skulle kunna ändra det, bland annat om hon bedöms handla i nödvärn.
Om hon har en förvaltare eller ej påverkar inget, då hon som sagt är en myndig vuxen person.

När det gäller fängelse så är det svårare. Kriminalvården kommer med stor sannolikhet inte ha en förmåga att ta hand om A. Så då är det rättspsykiatrisk vård, men det ska man egentligen bara bli dömd till om man beroende av en psykiatrisk diagnos begick brottet. En funktionsnedsättning som så ska inte räcka, vad jag tror. Nu är det dock inte mitt expertområde, så någon som faktiskt jobbar på RPV kanske kan svara djupare på den frågan.

Så svaret är att ett straff kommer dömas ut, om hon blir dömd för ett brott. Svårare att svara på vilket straff, då det inte är en så vanlig situation, så det vimlar inte av tidigare exempel.
Jag själv skulle nog tro, om inte kraven för rättspsykiatrisk vård uppnås, att man i samarbete med frivården kommer uppfinna en behandling. Ingen professionell tror jag skulle bedöma att ett fängelsestraff kommer bidra till någon samhällsnytta.

...friska barn......

Ingen har klandrat A på evigheter.

Och du vet väl att föräldrarna tackade nej till HBV utredningshem och ett annat boende, innan föräldrahemmet blev LSS boende? Eller har du inte den stenkoll du vill förespegla oss?

Svara kort och koncist på varför man nekar utredning.

Nej det är inte vad jag säger. Men jag säger att ingen är skyldig till misshandel förrän den åtalats och dömts för det.
Det råder lite för mycket förvirring här kring vad som är vad.
Till att börja med så måste misshandeln kunna styrkas. Antingen genom trovärdiga vittnesmål ifrån personer som kan beskriva konkreta situationer och tidpunkter när och hur i så fall misshandel ska ha skett eller filmbevis som tydligt visar på just misshandel och som ställt utom rimligt tvivel inte uppkommit på ett tveksamt sätt. Vilket förekommer. Dvs att man skapar en misshandelssituation i syfte att kunna påvisa något som i realiteten inte skulle ha skett om man inte provocerade fram situationen.
(Exempel på det finns dagligen i sociala medier med människor som tjänar pengar på att försätta djur i farliga situationer där de sen filmar sig själva när de ”räddar djuren”). Dvs syftet med ett filmbevis är också något som utreds. Finner åklagaren att brottet misshandel är strykt så kan denne väcka åtal för misshandel.

Alla vi som hänger i tråden här har i realiteten ingen verklig insikt i vad som hänt eller hur och det som diskuteras blir därför jämförelser mellan folks olika fantasifoster. För i realiteten kan en spark betyda allt i från en fjäderlätt putt för att man kom åt någon med foten av misstag till en spark som träffar huvudet så illa att den som träffas dör av sparken. Personer som har som yrke att utreda och avgöra såna här saker måste få göra sitt arbete först. För annars så skulle man ju kunna ringa Länsstyrelsen anonymt och hitta på att ens granne slår sin katt för att man är sur på att katten kissar i ens rabatter… Dvs om alla anklagelser ska tas som absolut sanning så blir hela samhället rättslöst för då kan ingen försvara sig.

Dålig djurhantering är något annat. Det faller inte om det inte handlar om väldigt grava missförhållanden under allmänt åtal utan lämnas till Länstyrelsen att hantera. Länsstyrelsen gör sina inspektioner och för dialog med ägaren och normalt kommer man överens om åtgärder som ägaren behöver vidta.
Omhändertagande eller djurförbud är insatser som Länsstyrelsen kan bruka när de anser att det inte finns möjligheter att kunna skapa en god djurhantering. T ex om ägaren saknar förmåga att förändra situationen eller är ovillig till att göra det.

Det du egentligen vill är att det ska finnas förbud mot att låta funktionsnedsatta personer att ha djur överhuvudtaget, eftersom de ibland kan bete sig som barn. Dvs oberäkneligt. Jag kan gå med dig till viss del i det. Men tycker att man faktiskt måste kunna också nyttja den fantastiska möjlighet och kraft som finns i att använda sig av djur i arbetet med funktionsnedsättningar. För de fyller egentligen precis lika bra funktion som de gör för alla barn i barnfamiljer som får möjlighet att växa upp med djur.

Dvs de bidrar till utveckling och inlärning. Jag vill tro att det går att få det att fungera utan för stora risker för en hund. Men riskerna måste kanske få vara åtminstone lika stora som de är i barnfamiljer? För egentligen vet nog alla att de flesta hundar och katter som lever med barn kan stundtals bli rätt omilt behandlade. Men eftersom våra friska barn inte behöver ha en massa anställd personal som hela tiden studerar och övervakar allt de gör, så blir inte den typen av bristande djurhantering och misshandel utifrån ett nolltolerans perspektiv uppmärksammat. För en förälder anmäler inte sig själv eller sitt barn anonymt till Länsstyrelsen om barnet puttat ned hunden ifrån soffan eller dragit den i pälsen eller slagit den med en ostyrig hand på huvudet. En förälder säger till sitt barn på skarpen (i bästa fall) och försöker successivt lära sitt barn att man inte får göra så.

Så min fråga tillbaka blir då. Om du anser att det ska vara absolut nolltolerans för alla former av omild hantering av ett djur - tycker du då följaktligen att samhället egentligen borde förbjuda alla potentiellt oberäkneliga personer, och därmed även alla barnfamiljer också då att ha djur?

Jag tycker inte det. Och jag tycker inte att man ska förbjuda möjligheten med assistanshundar till funktionsnedsatta personer med utåtagerande i sin anamnes heller - under förutsättning att hela teamet runt personen klarar av att arbeta tillsammans med personen och hunden. Så att man kan förutse och förhindra att våldsamma situationer som involverar hunden kan uppstå. Men det behöver sannolikt finnas lite mer uppföljning och kontroll runt det och att det kan göras avstämningar kring hur det fungerar och att man därigenom också kan utvärdera om situationen är säker för hunden och samtidigt om hundens närvaro gör den nytta som man vill att det ska göra.

För det jag vet som sett när sånt här fungerar det är att ibland fungerar det så bra att personen så småningom till och med klarar av att sköta ett arbete eller kan börja ha ett mer välfungerande socialt liv och att utåtagerande beteende upphör helt och hållet. Till stor del beroende på att en hund fått vara med.
Men jag tror också att det finns situationer där det inte fungerar. Och om inte teamet runt omkring fungerar, vilket det ju uppenbarligen inte gjort här eftersom det uppstått konflikter om så många olika saker där teamet som normalt ska hålla ihop istället börjar anklaga varandra för allt möjligt och tjafsar inför brukaren osv. Så måste det också finnas utrymme för omprövning av om assistanshund fungerar eller inte.

Kan inte släppa det här med villan. Jäkligt smutt att ha pool nu när det är så varmt ute.
Det måste ha varit lite av genidrag av P att hyra ut fina villan till A när boräntorna steg och elpriserna skenade i höjden. Dom måste haft jäkla mycket pengar kvar i månaden eftersom dom knölade in sig i en liten lägenhet.
Bara elen i en villa på vintern är svindyr.
Bostadstillägg har ju ett tak och jag kan inte tänka mig att A har speciellt mycket i aktivitetsersättning.
Då kan man fråga sig hur kostnaderna för villa och elen finansierades? Hon ska ju ha råd med mat också. Har du koll på det?
Andra villaägare gick på knäna men familjen Ö löste det på ett imponerande sätt.
Det är återigen vi skattebetalare som betalat deras bolån och höga elräkningar.

En person skriver på nätet: "jag jobbar som assistent, filmar vi bryter vi tystnadsplikt med upp till 2 års fängelse i straffskalan"

Oj, du har både jättedålig koll och fattade inte ett smack att mitt inlägg ovan. Jag är dock inte förvånad. Detsamma gäller de flesta näthatarna här i tråden.

Det bästa av allt glömde du, pappa psykopat och mamman har ju indirekt aldrig flyttat därifrån, mamman kvar som assistent, psykopaten själv är även i huset varje dag, så kontentan lär vara att han sover i en lgh ibland men bara när inte mamman jobbar natt. Men på bankkontot där tickar det hela tiden in andras skattepengar i en rasande fart!

Glöm inte halva Essiegruppen. Dom förstår inte heller dina maniska inlägg om absolut ingenting.

Om du nu anser att ingen fattar nått av dina inlägg så är det skribenten dvs du själv som får ta på sig att inte lyckas framföra sitt budskap på ett begripligt sätt.

Nu har jag hunnit glömma bort. Sorry om det blir omtagningar. Men när var det som P fick information från Hundhjälpen att en anmälan hade gjorts? Visst var det innan Essie försvann?

I så fall känns det väldigt enkelt. Precis som ni har varit inne på så riskerade han att avslöjas som djurplågare helt enkelt. Ingen hund, pengar i sjön. Bara att låta hunden försvinna och därmed var även problemet med myndigheterna borta. Som grädde på moset hoppades han kunna fylla plånboken med försäkringspengarna.

Missar jag något?

Frågan är också om P fick information om när de ungefär skulle dyka upp. Alltså insiderinfo.

Dagen där Essie försvann och dagen där LS skulle göra hembesök. Vilka datum är det nu igen?

Fanns det ett planerat besök?