Konservatism som (studentikos) subkultur

Det gör det bara ännu mer spännande. "Hemliga" sångböcker. Vad synd att konservativa inte behöver vara underground längre, känner jag spontant.

Mja så extremt hemligt är det kanske inte, gissar att även vänstersidans studentföreningar och ungdomsförbund sjunger sånger som inte direkt hamnar på youtube men ja de konservativa värderingarna är lite mer mainstream idag.

Jag kom aldrig så långt som in i ett ungdomsförbund. Svarta blockets svarta ögon skrämde skiten ur mig en gång i tiden. Sedan dess har jag hållit mig till att kalla sverigedemokrater för rasister och att kritisera wokepossen på Flashback. Seglar således lika säkert som vem som helst som höjer näven i sitt trygga rum. De senare har ju börjat idka självkritik på sistone så det behövs ju inte, och politikerna inom sverigedemokraterna är så öppet rasistiska att till och med deras väljare måste ha fått syn på det. Jag är helt säker på att de du nämner har vidriga sånger, ramsor och samtal innanför lyckta dörrar. Lex "Fittor" och Nooshida.



Men nu var det ju inte det den här trevliga och gulliga tråden skulle handla om.

Ja jäklar Heimdal i Uppsala, fanns så många intressanta karaktärer där. Jag förstod aldrig hur de stod ut med varandra, vissa var rätt skarpa människor på alla sätt som såg ut att få bra karriärer i politiken eller näringslivet medan andra knappt gick att ha bland normala människor. Och så blev det också, många har riktigt grymma karriärer eller har klättrat inom M, KD, SD och även kanske C. Medan andra har det gått helt åt skogen för.

Många udda fåglar, men samtidigt en bra skola på det sättet att man lärde sig att argumentera, förstod vikten av bildning osv. Som du säger gick flera av dem långt inom högerpartierna, en del hamnade i riksdagen och rent av EUparlamentet. En kul tid men jag växte ifrån det när jag var färdig med pluggandet och fick ett vanligt jobb.

Jag som pluggade ingenjör tyckte det var rätt skönt att vara där, annars umgicks jag mest med människor som var så extremt praktiska och som aldrig kunde tänka sig att läsa en bok om den i längden inte gick att tjäna pengar på. På Heimdal pratade man om klassisk bildning och vissa ansåg att om man inte läst en termin historia var man en jäkla tölp
Det var verkligen kulturhöger rakt igenom. Men även en ganska inkluderande miljö, inte ofta man annars ser skitsnygga tjejer som festar en hel kväll med killar som ser Lilla Fridolf och som garanterat var riktiga outsiders hela gymnasiet.

Sen har jag aldrig tyckt att mijön var särskilt rasistisk/nazistisk som många verkar tro. Dom som var intresserade av tyskt 20-tal var främst inne på Ernst Junger, Spengler och liknande.

Bra synpunkter. Mycket av åsikterna och jargongen var självironi, ”Förändring är förnedring” t.ex. visst var det mycket nationalromantik och sånt men nån rasism fanns aldrig vad jag kunde minnas, i den mån invandringen kritiserades så var det inte mer extremt än den politik vår regering driver.

Yes det fanns en del riktigt snygga tjejer i den unga konservativa miljön

Nej modern politik pratade man sällan. Det var ofta pga det många av dom riktiga muf-karriäristerna snabbt hoppade av, dom ville diskutera dagens verklighet medan dom flesta på Heimdal mest gillade att drömma och fantisera. Det var faktiskt ganska mysigt att gå ut med dom mest extrema ibland och röka cigarr och dricka punsch och konjak. Och detta var innan cigarr blev mainstream utan verkligen var en överklassgrej.

Man lärde sig mycket om filosofi, politik och kultur där. Det fanns många som verkligen älskade att föreläsa om någon obskyr tysk tänkare från 1910. Och alla verkligen älskade att festa och var extrema eskapister.
Dom mörka sidorna är väl att det inte gick så bra för många där, många krökade bort sina studier helt, och att många förblev extrema outsiders för resten av livet och aldrig klarade att lämna sin fantasivärld. Träffar fortfarande några såna i Uppsala då och då. Vissa kom även att försörja sig på kriminalitet.