Citat:
Ursprungligen postat av
AverageJoe23
KAN ALLA SOM ANVÄNDER TRÅDEN SOM SIN EGEN DAGBOK VÄNLIGEN SLUTA MED DET!!
Ni spammar sönder tråden när ni diskuterar er själva och inte ämnet i tråden!
Fakta/diskussioner direkt gällande fallet försvinner i dravel om egen uppväxt eller nån psyksjuk moster!
Håll er till ämnet Tack!
Dra åt helvetet. Det är inom ämnet och fyller en funktion av att propagandan av att störda människor ses som offer oavsett vad de gör, ska skjutas ner.
Personligen bryr jag mig inte ett skit om din uppfattning men jag bryr mig om
mitt samhälle och även jag och andra är en viktig del av det när det gäller att räknas till det.
Du hade kunnatgett fan i att själv komma med ett meningslöst inlägg där du endast ventilerar din personligauppfattningmen du tror att personer likt mig korrigeras av dig? Gå och lägg dig.
Citat:
Ursprungligen postat av
Thecrafter
Det är många i tråden som skriver om hur uppväxten påverkar en människa. Under lång tid har man inom psykologin fokuserat mycket på uppväxtens betydelse för barn. Jag tänker bland annat på objektrelationsteorier. Tidigare var fokuset så stort på föräldrarna att till exempel autism ofta skylldes på bristfällig anknytning.
I slutet av 1900-talet började man istället fokusera på "stress och sårbarhetsmodeller", dvs att en person som har en medfödd psykologisk sårbarhet kan klara sig bättre eller sämre beroende på hur mycket stress han eller hon utsätts för.
Ofta har det fortfarande mycket fokus på föräldrarna eller andra vuxna som fostrat barnet, även om man även började se medfödda sårbarheter hos barn. Dvs man började erkänna att allt inte hade sin grund i psykologiska förklaringsmodeller utan att även biologin spelade in. Till exempel började "stress-och sårbarhetsmodeller användas som förklaringsmodeller vid schizofreni.
Numera har man fått ännu fler förklaringsmodeller. Man verkar inte längre bara titta på föräldrar och andra vuxna utan har börjat inse att till exempel kompisar och en omkringliggande omgivning kan ha en minst lika stor betydelse för hur en människa utvecklas. Sedan finns det individer med så stora medfödda sårbarheter att miljön nästan inte spelar någon roll för hur barnet utvecklas. Det Marie-Antoinette skrev om sitt barnbarn i ett tidigare inlägg verkar vara ett exempel på det.
I det här fallet verkar båda Mgm ha haft en fruktansvärd uppväxt. I vart fall om man utgår från det som finns länkat i tråden. Det de utsatts skulle säkert få de allra flesta att må fruktansvärt dåligt. De verkar inte ha haft några bra förutsättningar. Det kan fungera som en slags förklaringsmodell för varför de blivit som de blivit. Dock kan det inte frånta dem ansvaret för sina handlingar. Man har nästan alltid ett val även om det kanske inte alltid känns så. I de här fallet valde båda mgm att tortera en ung flicka. Genom detta har de berövat en annan människa livet. Att enbart skylla det på deras förutsättningar/barndom är att helt frånta dem ansvaret för vad de har gjort. Det gynnar knappast någon inte ens de själva. Hur trasiga de än är måste samhället markera, annars kan människor inte leva tillsammans.
Jag kan tycka att straffen idag har blivit för "klena". Det i sin tur gör att många inte har förtroende för rättssystemet. I västa fall kan man få medborgargarden om människors rättsuppfattning inte alls stämmer överens med lagarna. Och hur många vill leva i ett sådant samhälle? Därför måste samhället straffa förövare. Å andra sidan måste straffen vara rimliga. "Öga för öga och tand för tand" är inte metoder som hör hemma i ett civiliserat samhälle. Vi kan heller inte ha medeltida straffmetoder, där man till exempel straffar hela familjer för vad en individ gör. I vårt samhälle är vi individer inte en del av en klan. Därmed känns det inte bra att hänga ut anhöriga etc.
I det här fallet kommer tyvärr en av mgn inte kunna få något straff allls...
Det är ett bra inlägg du skrivit och sammanfattar en del av vad jag vill säga om vi ser till kriminalitet med skyddsfaktorer och riskfaktorer. Relationer som är fasta är också faktiskt ett skydd för tonåringar från att falla in i kriminalitet även om såklart många ändå har pojkvänner och flickvänner. Det är ändå som så att stabila långvariga relationer till andra människor är vad som ger ett ökat skydd genom hela barndomen upp till vuxenlivet.
Det är en del av samhällskontraktet. Samhället
måste gå in med rättsväsendet eller tvångsvård för medborgarnas sak att se till så ordning upprätthålls och straff annars tas vid.
Henrik i Alingsås är ett bra exempel på varför en galen unge som medverkat i rån, misshandel och knivhuggit en person, ska hållas komtrollerad. Börjar inte samhället ta ansvar för övervakning och vård av unga förbrytare blir vi tvungna att sänka straffmyndighetsåldern till 12. Något jag inte vill just för att barn generellt inte är utvecklade för att kunna dömas som de kan bara några år senare, dvs efter en utveckling där hjärnan faktiskt kan resonera hyfsat. De unga kriminella är även redan biologiskt omogna i majoriteten av fallen och jag kan inte se att döma en mängd unga för vad några få gör, i en ålder är skäl nog för att ändra åldern Samhället bör dock ha någon form av beredskap när barn dödar eller knivhugger eller skjuter folk. En plan med övervakning, inlåsning uppföljning och framförallt behandling som är evidensbaserad.