Det är många i tråden som skriver om hur uppväxten påverkar en människa. Under lång tid har man inom psykologin fokuserat mycket på uppväxtens betydelse för barn. Jag tänker bland annat på objektrelationsteorier. Tidigare var fokuset så stort på föräldrarna att till exempel autism ofta skylldes på bristfällig anknytning.
I slutet av 1900-talet började man istället fokusera på "stress och sårbarhetsmodeller", dvs att en person som har en medfödd psykologisk sårbarhet kan klara sig bättre eller sämre beroende på hur mycket stress han eller hon utsätts för.
Ofta har det fortfarande mycket fokus på föräldrarna eller andra vuxna som fostrat barnet, även om man även började se medfödda sårbarheter hos barn. Dvs man började erkänna att allt inte hade sin grund i psykologiska förklaringsmodeller utan att även biologin spelade in. Till exempel började "stress-och sårbarhetsmodeller användas som förklaringsmodeller vid schizofreni.
Numera har man fått ännu fler förklaringsmodeller. Man verkar inte längre bara titta på föräldrar och andra vuxna utan har börjat inse att till exempel kompisar och en omkringliggande omgivning kan ha en minst lika stor betydelse för hur en människa utvecklas. Sedan finns det individer med så stora medfödda sårbarheter att miljön nästan inte spelar någon roll för hur barnet utvecklas. Det Marie-Antoinette skrev om sitt barnbarn i ett tidigare inlägg verkar vara ett exempel på det.
I det här fallet verkar båda Mgm ha haft en fruktansvärd uppväxt. I vart fall om man utgår från det som finns länkat i tråden. Det de utsatts skulle säkert få de allra flesta att må fruktansvärt dåligt. De verkar inte ha haft några bra förutsättningar. Det kan fungera som en slags förklaringsmodell för varför de blivit som de blivit. Dock kan det inte frånta dem ansvaret för sina handlingar. Man har nästan alltid ett val även om det kanske inte alltid känns så. I de här fallet valde båda mgm att tortera en ung flicka. Genom detta har de berövat en annan människa livet. Att enbart skylla det på deras förutsättningar/barndom är att helt frånta dem ansvaret för vad de har gjort. Det gynnar knappast någon inte ens de själva. Hur trasiga de än är måste samhället markera, annars kan människor inte leva tillsammans.
Jag kan tycka att straffen idag har blivit för "klena". Det i sin tur gör att många inte har förtroende för rättssystemet. I västa fall kan man få medborgargarden om människors rättsuppfattning inte alls stämmer överens med lagarna. Och hur många vill leva i ett sådant samhälle? Därför måste samhället straffa förövare. Å andra sidan måste straffen vara rimliga. "Öga för öga och tand för tand" är inte metoder som hör hemma i ett civiliserat samhälle. Vi kan heller inte ha medeltida straffmetoder, där man till exempel straffar hela familjer för vad en individ gör. I vårt samhälle är vi individer inte en del av en klan. Därmed känns det inte bra att hänga ut anhöriga etc.
I det här fallet kommer tyvärr en av mgn inte kunna få något straff allls...
I slutet av 1900-talet började man istället fokusera på "stress och sårbarhetsmodeller", dvs att en person som har en medfödd psykologisk sårbarhet kan klara sig bättre eller sämre beroende på hur mycket stress han eller hon utsätts för.
Ofta har det fortfarande mycket fokus på föräldrarna eller andra vuxna som fostrat barnet, även om man även började se medfödda sårbarheter hos barn. Dvs man började erkänna att allt inte hade sin grund i psykologiska förklaringsmodeller utan att även biologin spelade in. Till exempel började "stress-och sårbarhetsmodeller användas som förklaringsmodeller vid schizofreni.
Numera har man fått ännu fler förklaringsmodeller. Man verkar inte längre bara titta på föräldrar och andra vuxna utan har börjat inse att till exempel kompisar och en omkringliggande omgivning kan ha en minst lika stor betydelse för hur en människa utvecklas. Sedan finns det individer med så stora medfödda sårbarheter att miljön nästan inte spelar någon roll för hur barnet utvecklas. Det Marie-Antoinette skrev om sitt barnbarn i ett tidigare inlägg verkar vara ett exempel på det.
I det här fallet verkar båda Mgm ha haft en fruktansvärd uppväxt. I vart fall om man utgår från det som finns länkat i tråden. Det de utsatts skulle säkert få de allra flesta att må fruktansvärt dåligt. De verkar inte ha haft några bra förutsättningar. Det kan fungera som en slags förklaringsmodell för varför de blivit som de blivit. Dock kan det inte frånta dem ansvaret för sina handlingar. Man har nästan alltid ett val även om det kanske inte alltid känns så. I de här fallet valde båda mgm att tortera en ung flicka. Genom detta har de berövat en annan människa livet. Att enbart skylla det på deras förutsättningar/barndom är att helt frånta dem ansvaret för vad de har gjort. Det gynnar knappast någon inte ens de själva. Hur trasiga de än är måste samhället markera, annars kan människor inte leva tillsammans.
Jag kan tycka att straffen idag har blivit för "klena". Det i sin tur gör att många inte har förtroende för rättssystemet. I västa fall kan man få medborgargarden om människors rättsuppfattning inte alls stämmer överens med lagarna. Och hur många vill leva i ett sådant samhälle? Därför måste samhället straffa förövare. Å andra sidan måste straffen vara rimliga. "Öga för öga och tand för tand" är inte metoder som hör hemma i ett civiliserat samhälle. Vi kan heller inte ha medeltida straffmetoder, där man till exempel straffar hela familjer för vad en individ gör. I vårt samhälle är vi individer inte en del av en klan. Därmed känns det inte bra att hänga ut anhöriga etc.
I det här fallet kommer tyvärr en av mgn inte kunna få något straff allls...
