Citat:
NATO-kramarna lutar sig i praktiken mot två mentaka pelare:
1) att det smäller högre (i media och i deras upplevelse) när en enda vit och västlig person drabbas av invasion, kuppförsök etc än när det är 500 färgade människor i något subtropiskt "skithole country" som blir mördade eller torterade, våldtagna, förtryclta och fördrivna (och nej, Svenne Banan ser inte Latinamerika som en verklig del av Väst trots att länderna där till övervägande delen är/har varit allierade med USA och dessutom är kristna och inlemmade i ett europeiskt kulturarv)
2) "När far super är det rätt"
Därför spelar det ingen roll alls för dem att miljoner vietnameser, indonesier (1965-66) eller irakier har mördats av USA, med aktiv medverkan av USA eller i samband med amerikanska proxykrig och "US-friendly autocrats". Det har ingen som helst verklighet för dem jämfört med t ex finska vinterkriegt eller invasionen av Tjeckoslovakien 1968.
Resten är flyttade målstolpar och mental packaging
1) att det smäller högre (i media och i deras upplevelse) när en enda vit och västlig person drabbas av invasion, kuppförsök etc än när det är 500 färgade människor i något subtropiskt "skithole country" som blir mördade eller torterade, våldtagna, förtryclta och fördrivna (och nej, Svenne Banan ser inte Latinamerika som en verklig del av Väst trots att länderna där till övervägande delen är/har varit allierade med USA och dessutom är kristna och inlemmade i ett europeiskt kulturarv)
2) "När far super är det rätt"
Därför spelar det ingen roll alls för dem att miljoner vietnameser, indonesier (1965-66) eller irakier har mördats av USA, med aktiv medverkan av USA eller i samband med amerikanska proxykrig och "US-friendly autocrats". Det har ingen som helst verklighet för dem jämfört med t ex finska vinterkriegt eller invasionen av Tjeckoslovakien 1968.
Resten är flyttade målstolpar och mental packaging
Jag tycker att man som Palme borde hata (eller i alla fall vara kritisk till) både Sovjet och USA.
Men även det här missar min frågeställning. Tråkigt att polemiken är så extrem i det här forumet och att jag just nu inte har en annan arena att diskutera på.
Frågan är om det inte fanns en chans där någonstans 1989-1997 att göra något bättre. Och om man då från en sida verkligen valde att inte göra det, är det då inte normalt att Ryssland återgick till att bli sitt gamla jag?