Sommar i p1 2024:Recensioner av sommarpraten

Judith Kiros pratar om spöken och beskriver dem som att spöken är människor som vi önskar fortfarande levde. Genom lyrik och i form av fem spökhistorier ställer hon frågan vem som har ansvar för de döda och uppmanar oss att ge de döda rättvisa genom att komma ihåg dem.

Vackert och tänkvärt, var tvungen att pausa några gånger och tänka på formuleringarna.

4 av 5 i betyg.

Om inte annat så får man eventuellt läsa en recension här befriat från politiska filter.

Judith Kiros program var, ihop med Kim Söderströms, ett av de mer politiska jag hört i år. Båda fina, båda viktiga. Förstår att du ville pausa vid formuleringarna eftersom både citaten och Judiths egen text var så vacker. Hennes röst var också ett skäl till att jag ville lyssna, och citatet om att smärtan är trivial så länge du inte använder den för att förstå andra gav ett filter till varför hon delade sin smärtsamma förlust med hela Sverige och vem som än ville lyssna, inklusive högerspöken och det kommunistiska spöket.

Ja, det var ett av de mest politiska. Det som hon dessutom lyckades med väldigt väl, som de flesta inte gör, är att lyfta orättvisor och samtidigt inte själv ta ställning (även om hon så klart gör det egentligen).

Hennes vän dog pga icke-fungerande psykiatrisk vård. Ingen av oss som lyssnar bryr oss om det för ingen känner honom, men om ingen bryr sig, hur ska det bli någon ändring.

Flyktingar dör på flyktingbåtar på väg till Europa och vi bryr oss inte för att det är något som händer långt ifrån oss i medelhavet men om ingen bryr sig, hur ska det någonsin bli en ändring?

Plötsligt mitt i det vackra sommarpratet så kände man sig lite obekväm bara genom att hon berättade om händelser och personer som betydde något för andra men inget för mig.

Detta gäller inte ett av årets sommarprat men hoppas ändå få hjälp. 2022 lyssnade jag på Martin/E-Types sommarprat vilket var så himla roligt men det var också inslag av ledsamheter.

Det jag minns mest var när Martin berättade att han var så avundsjuk på stakka bo och att man spelade hans låt here we go again överallt. Martin ville knappt gå i affärer för att de spelade den här låten i högtalarna hela tiden. Martin hade då inte slagit igenom. Jag minns också att han nämnde Nana Hedin och att hon faktiskt själv valde att stå bakom scenen och sjunga, han sa att hon är sjuk men berättade inte hur. (Hon har tungbandscancer). Han berättade ingående om sin väns död Denniz Pop.

Nu tänkte jag lyssna igen på sommarpratet och blev helt ställd. Han nämnde ingenting av detta i sitt sommarprat. Eller jo han pratade ju om att denniz pop dog och hur tungt det var. Jag undrar om jag har drömt alltihop eller är det någon annan inspelad intervju jag hört med E Type? Någon som vet? Har dom skrivit om hela hans sommarprat eller finns det något annat? Har letat och inte funnit.

Hans sommarprat var riktigt bra. Däremot kommer jag inte ihåg det anekdoten med Stakka Bo.

På Aftonbladet var de som hade röstat flest i 1 plus och i 5 plus. Det säger något i sig, om sommarpratets kraft.

Sigge Eklunds sommarprat är det enda jag lyssnat på i år.
Efter 30min så ville man ju bara skjuta sig själv i huvudet. Det var en bortkastad timme som jag aldrig får tillbaka.

Han borde helt enkelt ha tagit det mest uppskattade poddavsnittet och gjort om det till ett sommarprat. Samtliga av de senaste årens poddar håller betydligt högre klass än sommarpratet.

0 av 5 grisesuggor.

Låter bekant, nu gissar jag bara men kan det ha varit i musikdokumentären ”Nordic beats”?

Har också noterat detta. Inte så många som röstar men såg att många av dem som röstat gjort detta redan på morgonen….

Har du också tröttnad ?

Som tur är så finns det jämförelseobjekt till tidigare sommar p1 kvar att lyssna på Youtube . https://www.youtube.com/results?search_query=sommar+i+p1

Lyssnar hellre 10-25 år äldre avsnitt i repris än den dyngan som går nu. Vad ÄR det som har hänt ? Alla pratare låter som om de gått en obligatorisk kurs i SR:s regi om hur man framställer en story så förenklat och fördummande som möjligt, sedan mixas det med 30 sekunders musiksnuttar och fortsätter in i en konsekvent dramaturgi av helt ovidkommande cliffhangers i 30 sekunder när en avkortad låt ljuder under tiden . Konsekvent alla gånger.
Det är så trist så klockorna stannar. Det är en ADHD generation som tagit över ruljansen

Här har du ett Sommar från 1982 ( Fred Åkerström) att jämföra med. https://www.youtube.com/watch?v=3PMvem7BxSo

Ja, alla liknande program är exakt likadana, lite som att SR tror att de hittat det magiska programmet, men eg så är det ingen som vill höra på när nån random snubbe var nära att dö (vem fan har inte det?), och sen prata om när hans mamma/pappa/syskon/nära släkting dog…

Ja, det händer alla och är en del av livet, även om det såklart är tråkigt när det händer….