Assistanshund Essie mystiskt försvunnen - kidnappad? Enköping (2024-07-11)

HH är ingen myndighet

Klart att hon måste ha varit i kontakt med Psyk. Hon måste ha gjort omfattade utredningar. Det är illa när man blir utkastad från ett LSS. Varför dom inte har satt henne på låst avdelning är en gåta. Är hon så där våldsbenägen är det väl noga med var hon bor.
Jag tycker att det är lika illa om man dödar en hund som det är att döda en annan människa. Vet att alla inte tycker så.
Ponera nu att hon har dödat hunden, har sen tidigare fantiserat om att sticka en kniv i någon. Då måste det trigga ännu mer att vilja döda.
Sätter hon en kniv i ett barn nästa gång? Är det något sånt som måste hända för att myndigheterna och föräldrarna vaknar.
Vi kan inte ha såna där lösa i samhället. Det kommer att hända igen

Jag håller med dig. Det är föräldrarna som bär ansvaret och A ringde inte runt och köpte en hund själv. Det är föräldrarna som ordnar sånt.
Generellt så är NPF människor riktigt trevliga människor. Många är otroligt duktiga med djur så som klickar bättre med ett djur än en människa. I det här fallet så är diagnoserna så grova. Det hade väl varit bäst om hon bodde på låst avdelning. Har man en hjärna som en 4-åring och saknar konsekvenstänk, empatiavsaknad och våldsbenägen, samt suicidal. Då är det illa.

Så väl "jaktlabrador" som vanlig "labrador" eller "showlabrador" om man skall följa terminologin är av rasen Labrador Retriever, samma ras bara olika avelslinjer. Dock kan noteras att det finns jaktlabradorer som ser ut som "vanliga labradorer", och det finns "vanliga labradorer" som ser ut som jaktlabradorer. Så även om det allmänt sätt finns skillnader i utseende är det inget man kan avgöra med säkerhet bara på utseendet. Men det är också så att de olika uppfödare av jaktlabradorer kan ha olika målsättning med sin avel, visa fokuserar mer på utseende även för jaktlabradoren, medan andra fokuserar mer på jaktegenskaper och mindre på utseende. Jag har för övrigt i min bekantskapskrets såväl showlabbar som jaktlabbar som är förvillande lika varandra till just utseende. På Golden Retrievrar däremot är det en betydande skillnad på showgolden och jaktgolden, men det är en annan story.

Det verkar utifrån diskussionen i tråden som om Essie skulle vara en jaktlabbe, och hon har ju för all del ett utseende som man förknippar med jaktlabbe, även om hon verkar vara något liten, men är det något som verkligen bekräftats, eller är det en trådsanning? För saken är ju den att Essies uppfödare fokuserar på att avla just assistanshundar, inte jakthundar.

Det är ju då bra mycket bättre att noga studera bilderna som finns på Essie och lära sig hur hon ser ut, så att man enkelt kan urskilja alla hundar som inte liknar Essie.

Vad gäller dasen är det så klart enkelt att avgöra att det är en hane om man ser den eller kulorna. Men om man inte ser dasen så kan det vara svårare att säkerställa att det är en hona. Det kan ju finnas en dase där under som man inte ser.

Vill man kolla en hund närmare som man springer på på stan, så kan det vara lämpligt att fråga om man får hälsa på hunden, om man får det kan man ju också passa att fråga om det är en tjej eller en kille. Hundar gillar att bli kliade på bröstet och ofta även strax under hakan, då lyfter de också gärna på huvudet, så då kan det möjligen vara lättare att se tänderna.

MEN och det här är ett jävligt stort MEN - det finns långt över 20 000 labradorer i landet, och om den som ev tagit Essie är ute och går med hunden är det dessutom mindre sannolikt att de skulle låta någon främling hälsa på hunden. Så ge nu fan i att trakassera labradorägare bara för att "du" (inte Ungenskunk alltså som jag replikerade ovan och som nog redan vet bättre) inbillar dig att just du sett Essie.

Att fråga om man får hälsa på en hund man möter på stan är dock helt ok om tillfälle ges och så länge man upplever att hundägaren har tid och möjlighet till det. Hundägare är ofta extroverta, trevliga och sociala människor.

Det har heller ingen påstått

Det handlade om Länsstyrelsen och deras brev och beslut. Kan du inte ens hänga med i så enkla diskussioner så scrolla vidare istället.

Ställde mig frågande i ett tidigare inlägg, om man verkligen försökt att medicinera henne enligt läkares rekommendationer.

Antroposoferna som hon var hos som yngre, ogillar en hel del av de läkemedel som hon kan tänkas behöva, och det tänket kan mycket väl ha smittat av sig på hennes föräldrar.

När hon gick i skolan hade hon pedagoger hos sig, med högre lön, bättre utbildning och mer erfarenhet än hennes personliga assistenter. Säkerligen var personalomsättningen där också klart lägre.

Nu är förutsättningarna annorlunda. Hund har man testat med tveksamt resultat. Har föräldrarna verkligen lyssnat på "de som kan"?

Självklart ska A erbjudas ett drägligt liv.

Finns även en variant av Labrador Retriever som man kallar dual purpose.Tur att jag har slutat med Labbar,hade blivit galen om folk skulle på hundarna.

Jag får en känsla att familjen vägrat ganska mycket. Läste någonstans att hon inte åt medicin och att assistenterna inte är utbildade i psykiatri. Bara en sån sak kan få förödande konsekvenser.
Alla vet att vem som helst kan få jobb som assistent.
Drägligt liv för henne är att bo på ett boende där personalen är utbildad i dom här svåra diagnoserna och klarar när en situation uppstår.
Det ska inte vara eget boende, husdjur och daltande föräldrar som tar hand om henne. Jag TROR inte att dom vill se hur farligt och problematiskt det är. Så fort det uppstått något så skiter dom i att rapportera och sen förskönar som verkligheten i hur sjuk hon är.
Jag kan förstå för jag hade inte heller velat ha ett barn som var så där. Måste slita duktigt på psyket.

Precis. Och att man provar ut läkemedel som balanserar hennes humör, vilket inte är detsamma som att man ska droga ner henne.

Det har framkommit att familjen hade hund redan innan de fick assistanshunden Essie. Det har också framkommit att familjen har en katt.

Det råder alltså knappast någon tvekan om att familjen haft en relativt god bild av hur dottern fungerar ihop med djur och katt redan innan de skaffade Essie. Och det får väl ändå i rimlighetens namn antas att familjen noterat att dottern fungerar bra med djur, och det var därför de också valde att lägga så stora pengar på en assistanshund.

Nu påstods i något inlägg här ovan att Essie gett "tveksamt resultat". Men det förefaller bara vara ännu ett exempel på rent påhitt.

Vi har väl inte fått några som helst indikationer på att Essie inte gjorde ett bra jobb som assistanshund och var till bra nytta för sin brukare.

Av domstolshandlingar har vi fått veta att dotterns utåtagerande inte var särskilt frekvent, uppskattningsvis någon gång varannan vecka i snitt.

Om hunden utsätts för våld är det så klart inte ok på något sätt, men att dottern utsätter hunden för våld när hon blir våldsam någon gång varannan vecka betyder inte att Essie inte gör ett bra jobb och är till nytta för dottern. Om hunden utsätts för våld, så är det som LS skrev i sitt brev, familjen som måste se till att hunden skyddas när dottern från sina utbrott.

Tvärtom tyder familjens engagemang i att få tillbaka sin hund på motsatsen, och vi har även hört från Hundhjälpens representant att Essie var till god nytta för dottern.

En av mina jaktlabbar, hane, väger 22 kg. Så helt normalt att en tik väger något mindre.

Essie är en jaktlabrador då hon i stamtavlan har engelska field trial-linjer och är jaktavlad i flera led bakåt.

Stämmer bra det.

Kanske får ta en titt på Essies stamtavla för att se lite vad hon brås på för gener.