Citat:
Ursprungligen postat av
Mopsan
Svårt att känna sympati när det är så mycket mörkt. Som jag skrivit tidigare så jämför jag det här fallet med det som hände i Morö- Backe
Mycket tyder på att det är samma våldsbenägenhet i diagnoserna. Båda saknar empati.
Olika brott men samma lustar och vilja att döda//skada
I det här fallet är pappan och farfar fullblods narcissister. Ingen förståelse alls att folk reagerar.
Ja jag håller med om att det är svårt att känna någon sympati. Det är ju Essie som man tänker på. Men däremot tycker jag det är funkofobiskt och hemskt när folk skriver så vidriga saker om A och andra med npf-diagnoser. Men jag kan ändå känna en viss sympati för henne då hon har satts i situationer som hon uppenbarligen inte klarar av. Ex. att ha Essie. Då får man ändå utgå från det som skrivits om att hon har div. Diagnoser, är som en fyra åring och att DET är anledningen till aggressivitet, vredesutbrott osv. Inte att hon är som en ”vanligt fungerande” 20 åring som är en hemsk och rent ond människa.
Hur Essie har behandlats är inte det minsta försvarbart och jag hoppas att familjen aldrig får ha djur igen. I alla fall inte om det finns minsta risk att utsättas för det som hänt Essie, och jag hoppas även att A får den vård och hjälp hon behöver när det är uppenbart att hon inte fått det. Om hon fått det från början hade detta inte hänt. Det är väl där min ”sympati” ligger.
