Assistanshund Essie mystiskt försvunnen - kidnappad? Enköping (2024-07-11)

Om det är sant som står i anmälan från den som levererade assistanshunden, är det ett brott mot djurskyddslagen. Jag citerar anmälan: "Hunden blir slagen flera gånger i veckan. A är som ett litet barn och kan inte ta ansvar för hunden. Hon tillåts att slå på hunden, skaka den och skrika den i örat. Ibland tar A med hunden in i badrummet och får för sig att hälla och spruta vatten på hunden. Hunden har ingen möjlighet att komma undan. Personalen är tillsagda att inte stoppa detta. Personalen har sett hunden bli sparkad."

För din info: Om någon med uppsåt eller av grov oaktsamhet utsätter djur för lidande kan denna person enligt brottsbalken dömas för djurplågeri till böter eller fängelse. Om brottet anses grovt blir straffet fängelse i lägst 6 månader och högst 4 år. Observera att det är den registrerade djurägaren som döms i första hand.

Ja, därav anledningen till att hon inte fick bo kvar på LSS-boendet.

Knivhot var vardagsmat för den stackars personalen.

Hur tränas en psykisk hälsa hund?
Den naturliga instinkten är ju att dra sig undan om någon är arg.

Jag har ingen som helst insyn i nånting avseende den hör familjen eller det här ärendet. Men jag har kunskap om teamarbete i såna här sammanhang. Så jag uttalar mig med ett strikt utanförperspektiv och tror mig inte veta någonting om de faktiska omständigheterna i just det här fallet. Bara så det är klart.

Men jag tycker att din reflektion är klok. Det hade varit bättre att se till att sätta organisationen runt flickan först så att man fick till ett team och sen blrjat planera och inte minst utbilda alla i hur arbetet kommer att behöva se ut när man tar in hunden. Och sen följa upp, följa upp och följa upp.

Jag gissar, utan att ha en aning om de faktiska omständigheterna att familjen runt flickan sannolikt redan kände sig rätt stukade efter att ha gått ifrån en välfungerande gymnasietidsplacering (det finns iaf inga uppgifter som motsäger att det fungerat väl där) till en placering på vuxenboende i Enköping där det uppstod kaos, (vilket inte förvånar mig utifrån mina erfarenheter av att det ofta är kaos på sådana boenden). Och då ville de kanske försöka göra något bra och läste in sig på hur bra det brukar fungera med assistanshundar och blev säkert påhejade och uppmuntrade också av de organisationer som utbildar och säljer sådana hundar. Uppsåtet brukar aldrig vara ont i såna här sammanhang.

Men som då du också förstår så är det alltid svårt att ta in ett sånt här element i en situation som ännu inte funkar bra. Och det ör egentligen vad jag tror har hänt. Men det ör som sagt en spekulation ifrån min sida och ska inte tolkas eller läsas in som något annat.

Vad gäller anställningsintervjuer så vet jag ingenting om hur de gått till här! Men generellt så, ja - en person som söker jobb som personlig assistent ska, anser jag få tydlig information om vad det personliga assistansuppdraget omfattar hos just den person man söker jobb hos. Det är det som ”personlig” står för. Dvs att uppdraget är skräddarsytt utifrån brukarens specifika behov. Och om man beslutat jobba med assistanshund med henne så kommer det också behöva ingå som en naturlig del i assistenternas arbetsuppgifter. Och det ska de såklart få klarhet i och tydlig information om inför att erbjudas en anställning hos personen.

Går det till så i praktiken. Ja, för det mesta gör det det. Men sen finns det säkert alltid situationer där informationen ändå blivit luddig eller personen som söker jobbet inte uppfattar eller får klart för sig eller förstår vad det innebär eller helt enkelt också får dålig information.
Men det man behöver förstå då i det sammanhanget det är att det gagnar ingen om assistenterna inte förstår eller får tydlig information om vad deras arbetsuppgifter ska vara… Så det är ju oerhört dumt om man inte tydliggör det. De flesta jag känner till som jobbar med assistanshundar tillsammans med brukare brukar däremot tycka att det är väldigt roligt och utvecklande att jobba med assistanshundar för effekten över tid brukar kunna bli så stor och får man vara med om det och får vara en del i det så brukar det också kännas väldigt meningsfullt för alla inblandade. (Inklusive hundarna som också uppskattar att få utföra meningsfulla uppdrag).

Men om det uppstår en massa strul och kaos runtomkring och ingen verkar ta ansvar - då blir snabbt en sån situation helt ohållbar.

Var står det att läsa?
Låter hemskt!

Att hon använder knivar är dokumenterat. Men inte behövs det vapen. Hon har t ex hållit för hundens nos så att den inte får luft. Vårdpersonal har hon tagit struptag på och bitit.

Med tanke på hur foglig den här hunden är, tror jag helt visst att hon kunnat ta ihjäl den. Vi har hittat uttalanden från en av föräldrarna att man kan ta ihjäl hunden utan att den protesterar.


Allt finns bakåt i tråden.

Absolut att hon kan ta ihjäl hunden, men jag tror inte hon kan göra det med enbart sparkar och slag, delvis skulle hunden skrika som en galning så någon borde ha reagerar och hunnit avbryta innan hunden blev allvarligt skadad.
Men om hon använder vapen som kniv, stryper eller liknande, inte enbart sparkar och slag, då kan hon absolut ha dödat hunden, och innan någon hunnit reagera eller agera.
Hela historien känns dock konstig, och jag hoppas verkligen hunden är oskadad och mår bra

Helt horribelt resonerat.
Det är ju inte så att de triggers som leder till anfallen upphört.
Det är ju ändå 40 ggr per dag som det är stresspåslag. Det går ju att lösa på annat sätt än att offra en försvarslös hunds mentala hälsa. Inte konstigt att någon tog hunden.

Har du aldrig hört talas om psykofarmaka.

Jag har inblick i ett liknande fall där brukaren var extremt manipulativ gentemot LSS personalen, jag vet att det finns medicin.

Jag saxar ut det som gäller min fråga.

Är det bara jag som tycker att det här är lite märkligt? Det verkade ju finnas så strikta regler för att brukaren ska kunna ta hand om hunden. Men här frångås helt plötsligt allt sånt och hunden blir istället en "föräldrahund". Dvs någon annan än A har genomfört examinationen. Men det är fortfarande A som ska använda hunden!? Dessutom visar det sig att föräldrarna i det här fallet inte ens bor tillsammans med A. Så det underförstådda scenariot (som jag uppfattar det) att en förälder i en familj genomför examinationen och stöttar i vardagen finns inte, utan allting lastas över på assistenter.

Jättekonstigt i min värld!

Den kan vara tränad att lägga huvudet i knät eller på olika sätt söka närhet och uppmärksamhet om personen är nedstämd. Eller få en person att stiga upp ur sängen och komma ut ur huset. Men den ska inte tränas på eller lösa om en person är arg och inte kan behärska sig.

Jag tror att sedan detta skrevs så har pappan trots allt gjort nåt uttalande till EP, (jag har dock ingen prenumeration så jag kan inte se vad han sagt).
Men i det här läget är han ju damned if he does och damned if he doesn’t… Han är ju ur medial synvinkel redan dömd på förhand. För just nu i det här infekterade läget när indignationsvågorna går så höga, så är det ju ingen som är intresserad av någon som helst nyanserande information eller att verkligheten kan vara mer komplex än svart eller vit… och att han är en skurk…
Just nu går drevet påhejat av pöbeln och innan det lägger sig är det egentligen ur medial synvinkel i det läget bättre att låta bli att själv placera sig på schavotten…

Det jag menade, eftersom du nämner mig, med ”oemotsagd” är framförallt att EP sätter bara fram en mikrofon och låter dem framföra sitt tillrättalagda budskap. De får inga kritiska frågor om hur de hanterat eller bistått hunden sedan de för då (om det stämmer) ett år sedan fått kännedom om att det kunnat förekomma misshandel av hunden? Så att de fått möjlighet att förklara varför de valde att inget göra förrän nu? De hade också kunnat få frågor om hur de följt upp placeringen av hunden Essie hos familjen och hur man jobbat med eventuella svåra eller potentiellt riskfyllda situationer runt hunden.
Och hur de tänkt kring flickans utåtagerande beteende som kan uppstå? Hur har de tänkt kring vad Essie skulle göra då? Och hur man skulle kunna freda henne? Osv… Dvs att de inte ens fått någon form av rimliga frågor kring sin roll och sitt agerande som varande familjens hundhjälp med assistanshunden är vad jag menar med att de fått uttala sig oemotsagda. Likaså en fråga om varför de inte anmält förrän nu om de nu fann situationen ohållbar? Istället tilläts de få styra sitt eget narrativ helt själva…

Vad pappan skulle ha att säga i sammanhanget är betydligt mindre intressant. Det kan man ju räkna ut själv. För han skulle väl typ säga samma saker han uttalat förut om att de ska ha jobbat aktivt tillsammans med hundhjölpen när det uppstått situationer som de inte haft kontroll över. Och att hundhjälpen aldrig till dem antytt att något av det skulle betraktas som så allvarligt att hunden inte borde få vara kvar… Det är i alla fall vad jag skulle tro att han skulle säga. (Sant eller inte) Dvs damage control ifrån hans synvinkel…
Men det är ju ingen som i nuläget skulle lyssna in det… Eller hur? Han är ju rökt… hur än verkligheten ser ut… ?

Det mest skumma är väl att det inte fanns i regelverket?? Utan bara ålder nämndes som undantag.