Tråden om Christer Andersson

Det blev ett litet syftningsfel i inlägget ovan. Det var ju inte SE som hade en misstro mot polisen utan CA. SE verkar snarare ha haft en hög tilltro till polisen.

Intressant inlägg men skjuter lite bredvid målet eftersom paranoia (och depression) är en del av mördarens personlighet enligt FBI-experten Ressler. Mytomani är det däremot inte. Mördaren kanske bland annat hade upplevt sig förföljd av socialdemokraterna på olika vis.

CA’s paranoia gör nog varken från eller till för spårets styrka. För varför skulle misstankarna försvagas om han har en egenskap som enligt GMP-experterna är intressant att spana efter…

Vi kan bara konstatera att CA ibland verkar sakna tel nr men att vi inte vet varför. Han beskrivs som en enstöring och saknar vänner. Hur stor andel av svenskarna saknade fast telefon på 1980-talet? En på miljonen, en på tusen, en på hundra?

GMP handlar väl om att identifiera intressanta individer att utreda, inte att fungera som en måttstock för färdiga GM-objekt. Det finns en anledning till att man inte åberopar gärningsmannaprofiler under rättegångar. Det är ett utredningsverktyg, inte mer.

CA är ett vapenspår. Och det främsta som särskiljer honom från hundratals andra med samma vapen är att han inte visar upp det. Om man hittar en rimlig förklaring till att han inte visar upp det kallnar hela spåret rejält.

I just hans fall skulle paranoia med misstro mot polisen utgöra ett rimligt skäl till att inte visa upp vapnet. Medan paranoia hos SE inte skulle göra till eller från.

Mytomani vore förmildrande för SE. Medan mytomani hos CA varken hade gjort till eller från.

Jag menar att man måste se till individen och inte stirra sig blind på GMP när man redan passerat det stadiet. Det är ett tänk som jag också tycker mig märka när det gäller motivbilden. ”GMP har inga tydliga krav på motiv så därför hade CA inget motiv om han var mördaren”. Det är ett resonemang som jag menar inte håller ihop.

Bara för att GMP inte framhåller motiv finns det ju inget som hindrar en identifierad potentiell GM från att ha ett motiv. Och med CA finns det en ganska tydlig potentiell motivbild till skillnad från SE.

Läste hela ditt inlägg två gånger men inte hittat något svar på varför spåret skulle ”kallna” när man hittar en egenskap, paranoia, som enligt experter ska finnas hos mördaren.

Hjälp mig lite här nu, kommer det en bok och en film? Typ samtidigt?

Finns det isåfall någon sammanhang mellan projekten?

Men är det inte extremt vanskligt att upprätta en gärningsmannaprofil i det här fallet?

Utifrån vittnesmål av de som observerade gärningsmannen går väldigt lite information att utröna. Ej heller efterlämnades något spår, förutom två ifrågasatta kulor, som kan ge någon insyn i hur gärningsmannen var funtad.

Känns mest som gärningsmannaprofiler i Palmefallet utgår från en förutbestämd motivbild för att sedan konstruera en profilbild som stämmer in på det förstnämnda.

Men ingen vet till dags dato om det var en organiserad gärningsman, en ensamagerande med eget motiv eller en sjuk människa som fick utlopp för en ond fantasi.

Och det här ändå bara några exempel på vilken typ av mördare det kunnat röra sig om, finns åtskilliga fler varianter.

Möjligtvis går det att jämföra med motsvarande attentat mot politiker och kända personer. Men att med det som grund börja tillskriva gärningsmannen diverse egenskaper och upprätta profiler över denne får anses högst tveksamt.

FBIs experter säger till Granskningskommissionen att det finns tillräckligt med information för att upprätta en gärningsmannaprofil. Så din åsikt, eller min för din delen, kanske inte är så viktig i jämförelse?

Experterna utgår då främst från vapnet, skotten och platsen. Du kanske skulle kunna läsa på om du är intresserad. Som sagt, Granskningskommissionens rapport från 1999 är verkligen guld, den är lång men digital så man man t.ex. söka på ordet gärningsmannaprofil. Om man är nyfiken på riktigt menar jag. Det blir nästan lite off topic för CA-tråden att utan egen kunskap ifrågasätta GMP som metod.

Det är möjligt att CA hade tendens till "paranoida drag". Jag har ingen aning om det. Enligt min mening finns det dock inget som tyder på det.

Det blir lite felvänt att bara anta paranoida drag och sedan förklara händelser i hans liv med dessa. Som att han på sjuttiotalet avslutar sin telefon. Det blir rundgång.

Och, som jag upprepar, vi pratar heller inte om några vaga tendenser eller personlighetsdrag. Utan om manifest psykiatrisk sjukdom, om vanföreställningar. Det vill säga, om en person som på grund av förföljelsemani upprepat genom livet säger upp sin telefon. Och som tror att polisen ska manipulera just hans grejer i akt och mening att få honom oskyldigt dömd för mord på statsministern (en individ med "paranoida tendenser" hade varit synnerligen noga med att allt blev oerhört rätt med vapenuppvisande och vapeninlämning).

En sådan sjukdom borde givetvis gett sig till känna på livets olika områden. Jag har aldrig noterat eller hört ett pip från familj, släkt eller klubbkamrater om något i denna riktning. Tvärtom, det som framkommer förutom udda och enstöring är att han verkar framstå som vaken och redig. Det fanns ett par stollar åt det håll som diskuteras på klubben, CA var inte en av dessa.

Det finns en känd men lite svårtydd psykiatrisk diagnos gällande CA (20-årsåldern) och det är något åt hållet dystymi, en lågmäld och långvarig nedstämdhet, en känsla av hopplöshet och meningslöshet.

Han talar förtroligt med PU-polisen LG på 00-talet och CA är enligt honom inte mer än "lite på sin vakt" eftersom han vet vem han pratar med.

Varför skulle en "riktad insats" göras för att utreda om CA var paranoiker?

Förföljelsemani är den irriterade åklagarens benämning på den CA han kallat till sig för att diskutera vapenbrottet och som menar att han (CA) är avlyssnad trots bedyranden om att så inte är fallet. Denna situation 1998 är irrelevant för CA:s ageranden före 1995. Nu är CA misstänkt i utredningen om mordet på landets statsminister och som sådan har han vid tillfällen de facto blivit skuggad av PU. Denna "paranoia" vilar på saklig grund.

Åklagaren är mycket irriterad över CA som inte går att prata med och som vägrar att inse att detta handlar bara om vapenbrottet och inte om MOP, det framgår tydligt av GrK:s utfrågning. Men CA har givetvis helt rätt, man är inte ett dugg intresserad av vapenbrottet utan av honom i relation till mordet på Palme.

Och, slutligen, varför börjar paranoikern åka in till stan och röra sig omkring mordplatsen i början av nittiotalet?

Min känsla för saken och som inte var med vid tiden är att omkring sjuttiotalet blir det udda att sakna hemtelefon. Det förekommer i vissa grupper att göra det, exempelvis somliga äldre som aldrig skaffat någon. Säkert också studenter, marginaliserade, ensligt boende osv. Hittar tidningsuppgift från -71 att 9% saknar telefon. På åttiotalet är det nog bara enstaka procent som gör det. Man förväntas nu ha telefon på samma sätt som brevlåda, är mitt intryck. På nittiotalet än mer så.

Nåväl, det här är inte så relevant i relation till CA. Har man skaffat telefon så gör man sig inte av med den utan anledning. När han avslutar sin telefon vid mitten av sjuttiotalet så är han ung och har enligt vad som framgår mycket låg inkomst (25% av en brevbärarlön). Och han framlever åtminstone ett par år utan telefon.

1986 har han ingen som helst ekonomisk anledning att säga upp något abonnemang. Och han har vad det verkar ett nytt nummer klart inför den märkliga flytten från stan 1987.

1990 är det som händer att han plötsligt har ett nytt telefonnummer på samma adress.

Detta kan, om det stämmer, inte vara slumpvisa nyck.

På a) svarar vi "ja", och på b) svarar vi "nej".

Är väl bekant med Granskningskomissionens rapport.

Borgnäs vaskade också fram experter som alstrade en annan gärningsmannaprofil. GW Persson lanserade sin. Den sistnämnda för övrigt ett typexempel på att forma en gärningsman utifrån en färdigbakad teori.

Men gällande Andersson, utan att ha borrat djupt, finns det en del intressant kring.

Han levde ett rätt fritt liv utan att vara bunden av en fast anställning. Då finns möjligheten att "stalka" Olof Palme över tid och därmed få insyn i mönster kring Palme. Boendet i Stockholm underlättade naturligtvis också.

Att vara enstöring utgör även det en fördel, då ingen eller få hör av sig och undrar om göranden och dylikt.

Dokurnenterad illvilja mot offret fanns samt vapentillgång. Depressionen Andersson led av kan ha gjort honom likgiltig inför möjligheten att åka fast, bevisligen var symptomen så starka att han sedermera valde att avsluta sitt liv.

Hur det var 1986 vore intressant att veta, som ensamagerande gärningsman är Andersson helt klart intressant.

Påminner möjligen lite om attentatet mot Reagan.

J Hinckley råkar befinna sig i D.C. och av en slump uppstår en möjlighet. Han beslutar sig för att ta tillfället i akt och slå till!

Han är lite kallblodig och slår till på trottoaren. Han är (såvitt jag vet) omaskerad och han har sinnesnärvaro nog att inse att han tar en väldigt stor risk, och han är väl medveten om att han förmodligen kommer att åka dit/bli dödad. Han använder sitt eget vapen.