Deep Purple

Du får nog ge det en chans till.. Händer mycket här och det tar ett antal lyssningar at processa.

Märkligt tyst här ändå. Men Ni har väl sirap i öronen.. =1 är just det på svenska albumlistan hur som helst...

Som sagt. Jag förstår inte hypen. Låter som en blandning av Naked thunder o Toolbox med Gillan. Ok, men ordinärt. Purple för mig är bättre än så. Sanningen är att bli av med Ritchie som låtmakare är som Benny A. Skulle hoppa av Abba, Stones utan Keith.

Har samma problem med denna som många av deras andra sentida skivor. Det är fortsatt alldeles för gubbigt, trots ett ungt tillskott på gitarr.
Det är inte dåligt, men vitaliteten och jävlaranamman från förr är på tok för frånvarande. Och särskilt Gillans sång lämnar en hel del att önska.

Men... Även om deras nutida verk inte är för mig, så är det ändå kul att de fortfarande håller igång. De var oväntat vitala på Sweden Rock-spelningen förra sommaren.

Var just och köpte nya skivan. Blir att lyssna mer än det jag hört innan jag uttalar mig. Tycker att en gång är ingen gång när det gäller att höra ny musik. Vad som först låter bra kan bli trist snabbt. Det som kanske inte lämnar mycket att minnas kan bli betydligt mer intressant andra eller tredje gången.

När jag köpte den var Ronny Svensson (filmrecensenten) på plats och vi bytte några ord. Han var mycket positivt till senaste Sweden Rock och nya skivan. Han ska även till Gröna Lund nu när Deep Purple inom kort kommer spela där.

Jag har sett många recensioner av skivan på Youtube. Ingen har varit rent av negativ, men det är blandat. En poängterade att mixen var hemsk speciellt på trummorna. En annan var tok glad att trummorna på skivan äntligen låter som trummor (många album idag har tydligen mixing på trummor han inte uppskattade alls).

Simon McBride verkar folk nöjda med. Det är Ian Gillan som är det stora frågetecknet. Låter han bra för sin ålder? Kan Deep Purple låta Deep Purple utan honom? Är det för gubbigt? Ja. Gubben är 78 år och snart 79 år. Hans röst har varit diskuterad sedan 80-talet om att den inte var som förr. Antingen så accepterar man det eller inte. En del gillar att han inte fokuserar på skrikande som förr tom.

Någon nämnde Don Airey och jag tycker nog han är hjälten på nyaste sivorna. Kan vara så även här. Hur gubben kan komma på nytt efter så mycket material han spelat på är beundransvärt. Många musiker börjar ju kopiera andra eller låser in sig själva och låter bara som svagare versioner av sig själva. Tycker Don Airey skiner.

Fortsättning följer!

Gubbigt..? Ja om man mot all förmodan har fått för sig att gubbarna fortfarande är 22 så visst..
Lyssna på Ian Gillan i I'll Catch You och jag är övertygad om att du blir stornöjd..
Simon McBride är lysande här..
Don Airey bättre än jag någonsin hört honom med Purple..
Sammanfattningsvis ett brilliant album.. efter ett flertal lyssningar.

"Ordinärt".. får stå för dig. Kan hjälpa att tvätta öronen ibland...

Tyckte skivan lät ganska trött och Gillan är ju inte alls vad han en gång var, samtidigt finns alltid argumentet "men vad bör man förvänta sig av ett gäng 75-80 åringar?" och visst, ribban är väl inte jättehög direkt. Tycker det är en typisk 6/10 skiva där det mesta låter okej men det är inte sådär jätteintressant eller några låtar som sticker ut, men såklart bandet har sina bästa år bakom sig. Läst flertalet recensioner som också är på den nivån vilket jag tycker känns rättvist. Om man anser att denna skivan är 8/10 eller 9/10 så känns det som man antingen överskattar den nya skivan eller underskattar de klassiska skivorna.

Kul såklart att vissa som älskar bandet får en ny skiva med musik att lyssna på, för någon som mig som kanske inte är lika fanatisk över bandet så finns det inte sådär jättemycket att hämta från skivorna på 00-talet och framåt.

Tack för passningen, den var ganska snygg. Men nu kan väl du återgå till Machine Head från... 1972..?

Tycker du är lite väl hård mot bandet om du drar gränsen vid när de slutade vara bra var just Machine Head '72. De har ju ändå gjort flera bra skivor efter dess, personligen tyckte jag väl de höll måttet till Purpendicular iaf, finns väl några låtar som sticker ut på typ Bananas och Rapture of the Deep också.

Dock är ju Deep Purple långt ifrån enda bandet som mattats med åren. Oavsett om man kollar på AC/DC eller Iron Maiden (eller andra band som hållt på i 40 år eller mer) så hamnar man till slut i kategorin "bra mot vad man förväntar sig för åldern" snarare än att skivorna kan jämföras med de bästa.

Gillar egentligen bara DP mkII, så har inte lyssnat så mycket sedan dess.
Men även band man trodde slutat vara kreativa för flera decennier sedan kan överraska, Hackney Diamonds med Stones såg jag inte komma, och den är ju i klass med deras bästa från 70-talet.

För min del är det Deep Purple fram t.o.m. Come Taste The Band som smäller högst. Samtliga skivor håller skyhög klass.

Efter återföreningen har de överlag varit alldeles för sega, men ett gäng bra skivor har de ändå lyckats få ihop. Perfect Strangers höga anseende är och förblir dock ett mysterium. Med undantag för 2-3 låtar är den mest en axelryckning. Och Ian Paice har nog aldrig låtit så trött på skiva. Från virvelvind till trummaskin.
Purpendicular är nog (just nu) min favorit efter återföreningen. Den är ett riktigt styrkebesked, och Steve Morse visade sin vara en riktig vitamininjektion som (tillfälligt) blåste liv i dem igen.

Likväl så är jag glad att de fortfarande håller igång, och hoppas att de har många år kvar.