Citat:
Ursprungligen postat av
mickenyqvist123
Det är nog både och. Kan tänka mig att man velar fram och tillbaka. Om man är skyldig en person pengar tex och denne börjar hota, så kanske det slår slint och man bestämmer sig för att gå in, plocka summan, och försöka fixa det hela utan att offret i fråga märkte något (typ betala av sms-lånet snabbt).
Sen så lämnar ju allt sånt där spår, så det är nog ganska stor risk att man blir påkommen även om man "räddar upp det hela" med pengar när förövaren fått tag i dem.
Ofta när man tar ett blancolån så skickar kreditbolaget ut ett brev till personen som står på lånet, samt en kreditupplysning lär dratta in i brevlådan. Då är det ju godnatt för denna plan, hur listig den än var i förövarens huvud.
Jag vet om två fall där nära anhörig har lurat närstående. I det ena av fallen har bedragaren skött ekonomin helt och hållet åt de som har blev lurade för det var hennes bortskämda barn och hon tände deras sparande för spel och lyxkonsumtion och i det andra var det en totalt misslyckad individ till son som lurade sin gamla föräldrar genom att ta ut lån i deras namn.
I det första fallet förläts modern, men i det andra vet jag inte hur det gått.
Sen har jag hört om några där ena parten i ett giftermål med gemensam ekonomi har tagit ut stora lån under flera år tid för lyxkonsumtion som uppdagades vid skilsmässan, så ett den ena som trodde de var skuldfria blev överraskad med att de hade skulder. Den har man ju hört om "kompisar" som tagit sina "vänners" kort och spelat upp en del pengar.
Så man bör ju inte lämna bort sin ekonomi till någon annan utan att ha lite revision på det hela.
Svårt att förlåta de fallen jag nämnde, men jag skulle nog absolut förlåta min närmaste familj för vi har en mycket god relation, men en sak kompis som luras vore ytterst tveksamt. Men båda situationerna är ju ofta en rop på hjälp på något sätt.