Föreligger dolt samägande?

Du som verkar ha koll. All praxis jag läst om kring dold samäganderätt handlar alltid om make vs maka eller sambos. Är det helt ointressant i sammanhanget att de inte är make/maka då B tydligen redan är gift på annat håll, samt det faktumet att B redan är gift juridiskt sett borde diskvalificera honom som sambo?

Funderar kring att det blir svårare att hävda införskaffat för gemensamt boende under de omständigheterna.

Detta är en högst subjektiv frågeställning. Den som är gift kan enligt sambolagen inte vara sambo med någon annan. Men den som är gift med en person kan mycket väl samäga en bostad med en annan person. Det kan t.ex. ha att göra med att de har ett gemensamt barn. Det finns fall där separerade eller skilda föräldrar bor växelvis i en gemensam bostad där barnet har sitt permanenta boende. Kanske barnets mamma bor i bostaden med barnet mer eller mindre permanent, men låter pappan bo i bostaden med barnet varannan helg och bor då själv någon annanstans. Det skulle kunna utgöra ca 30 övernattningar per år för pappan, precis som i fallet i trådstarten. På motsvarande vis kanske pappan betalat för en motsvarande andel av bostadens inköpskostnad, vilket kanske skulle kunna motsvara den 100 000 kr som (om jag minns rätt) nämndes i trådstarten. I ett sådant fall börjar det väl luta ganska mycket åt att pappan är en dold samägare. Det hela handlar då om den ursprungliga partsavsikten. Gav pappan 100 000 kr till mamman bara för att stötta henne i köpet av bostaden, eller betalade han för ett ägande motsvarande sin del av bostaden. Den som betalade 100 000kr borde ha sett till att det fanns ett papper på vad dessa 100 000kr faktiskt avsåg.

En annan sak som kommer in här som skulle kunna tänkas ha en påverkan på argument och bedömning är hur det ser ut med lån. Om det finns lån på bostaden och den eventuellt dolda samägaren inte har något solidariskt betalningsansvar på lånet, så skulle jag mena att det är något som talar för att den ursprungliga partsavsikten inte var ett samägande. Men inte heller det är någon absolut självklarhet.

Men visst kan ett sådant förhållande också vara en del i bevisningen av att det inte föreligger vare sig något samboförhållande eller samägandeskap. Men det är absolut ingen självklarhet.

Min gissning är att det i ett fall som detta är frågan kring den gemensamma partsavsikten som kommer att bli den besvärliga delen att utreda och bevisa, och det gäller då för den som påstår sig vara en dold samägare att bevisa denna gemensamma partsavsikt. Kan denna inte bevisas, är det min gissning att en domstol skulle döma till fördel för den registrerade ägaren. Men det är en gissning med mycket stor osäkerhet beroende på alla andra omständigheter i fallet.

Tack igen!

Bra poänger.
Vet inte om det är direkt applicerbart i det här fallet men praxis gällande tvist om något utgjort gåva eller lån så ligger bevisbördan på mottagaren att kunna styrka att det handlat om gåva och inte lån om man kan styrka att överföringen av pengar har skett.
Domstol utgår enligt praxis från att om inte annat framkommer så bör större belopp som givits till någon anses utgöra lån och inte gåva enligt NJA 2014 s. 364
Samma sak gäller om det är en tvist om överföringen utgjort betalning eller gåva enligt NJA 2017 s. 1094

Nu handlar ju inte det här om en fråga om lån eller gåva/betalning men det är snarlikt.
A hävdar här att dessa 100 000kr då skulle ha varit en gåva.
Det kan nog ses som osannolikt att en domstol skulle köpa att det skulle vara en gåva om det inte är så att B är väldigt rik och detta kan anses vara en liten summa för B.
I det aktuella fallet kan möjligen deras gemensamma barn innebära att det är större chans att en domstol tolkar det som gåva utan bevis för det.

Tack igen!

Tack - intressant!

Ja, min uppfattning är att det i det här fallet är en fråga om huruvida de 100 000kr utgjorde just en betalning. Dvs huruvida B överförde 100 000 kr till A som betalning för del av bostaden. Och som du påpekar så torde praxis då vara att det tolkas som en betalning snarare än en gåva, då överföringen gjorts i samband med köp av bostaden. Om inte A har någon annan rimlig förklaring.

Återstår då det som jag tror kommer vara den svåraste nöten att knäcka, nämligen den gemensamma partsavsikten. Finns inget skrivet, och inget annat som kan bevisa denna, så blir det klurigt. Här skulle eventuellt muntliga vittnen kunna sprida lite ljus över frågan, om det finns några sådana. Vad har parterna sagt om det här, vid tiden för köpet. Det finns förmodligen anhöriga eller nära vänner och bekanta som fått höra om saken vid tiden för bostadsköpet. Ett eller flera sådana vittnesmål skulle kunna ha en helt avgörande inverkan på målets utfall.

Helt sant och i ett sådant här oklart fall tror jag det skulle kunna bedömas lite hur som helst beroende på vad aktuella domare väljer att lägga mest vikt vid.
Själv lutar jag mot dolt samägande då jag har svårt att se ett person A bara skulle gett bort 100 000kr sådär.
Förklaringen skulle vara "Omkostnader i samband med flytt och för gemensamt barn." enligt TS.
Men personen betalar löpande vilket torde täcka omkostnader för barnet och en flytt kostar då inte 100 000 så den förklaringen känns inte riktigt rimlig för mig.

Ja det är ett klurigt fall och vi har ju fått väldigt lite sakinformation att gå på.

TS nämner följande i ett inlägg (där detta hamnat inne i ett citat av misstag, som jag uppfattar det)


Och jag inser att det mycket väl kan vara så att att B har givit A 100 000kr som gåva i samband med att A har köpt en bostad till sig och barnet. Det hade ju inte varit första gången någon hade varit snäll i ett skede i en relation för att i ett senare skede i relationen ångra sig.

Att pengarna skulle vara någon form av bidrag till en flytt förefaller som du är inne på lite tveksamt. Jag googlade lite och hittade en flyttkalkylator, trodde att jag skulle kunna finna ett scenario som kostade 100 papp. Men jag kunde inte ens nå en flyttkostnad på 50 000 papp. Vid en flytt på 200 mil landade kostnaden på strax under 50 000 papp.

Utifrån den lilla information som framkommit, så får jag ändå känslan av att den gemensamma avsikten inte varit att A och B skulle bo tillsammans i bostaden. B är fortfarande gift på annat håll, har sitt huvudsakliga boende på annat håll och bor fortfarande ihop med sin maka (eller i alla fall någon annan person än A).

För A's del gäller det nog att huvudsakligen förklara de 100 000kr och försöka bevisa förklaringen, för att nå framgång.

För B's del gäller det nog att huvudsakligen bevisa att det fanns en gemensam partsavsikt att bostaden skulle vara gemensam egendom.

För bägges delar är det antagligen så, om inget finns skrivet, att det "enklaste/bästa" sättet att bevisa sin sak är vittnen som känner till och hört A och B berätta om bostadsköpet och de 100 000kr när det begick sig.

Jag får intrycket att B har det betydligt bättre ekonomiskt ställt än A. Betalar 100 000kr vid bostadsköpet och halva driftskostnaden per månad, som jag uppfattar då inte bara avser underhållet för det gemensamma barnet. Det leder mig att tro att B ändå har eller borde ha en viss grundläggande kompetens om ekonomi och fastighetsaffärer, och alltså i förlängningen borde ha vetat att se till att skriva sig själv som delägare på bostaden vid köpet, om avsikten var att B skulle vara samägare.

Dock så inbillar jag mig att B inte ville stå som delägare, eftersom banken då hade krävt att B också skulle stå som solidariskt betalningsansvarig för lånen på bostaden. Och det ville nog inte B.

Kanske finns lösningen till denna tvist just där, som jag tror jag varit inne på i något tidigare inlägg, med lånen. Den gemensamma partsavsikten var att A skulle äga bostaden själv, och detta visas av att A är ensam låntagare på bostaden. Finns inga andra bevis för A för sin sak, så hade jag nog lagt mycket tyngd på detta vid en eventuell domstolsförhandling. Givet så klart då att det finns lån på bostaden.

Om A därtill, till och med kan visa att de 100 000kr inte behövdes för införskaffandet av bostaden, och att A hade minst 100 000kr kvar på sitt sparkonto efter att bostaden köpts så är det någon som också kan framläggas från A's sida, även om det egentligen inte bevisar någonting.

För B's det gäller det, om annan bevisning saknas, att påtala "det uppenbara", att B har inte bara betalat för en andel i bostad motsvarande de 100 000kr, utan att B också löpande betalat för bostadens underåll och drift, och att det således är "uppenbart" att B är en dold samägare.

För min del är det helt omöjligt att se vartåt det här skulle luta i en domstolsförhandling utan att få höra de bägge parterna.

Rent moraliskt skulle jag antagligen luta åt att ge A rätt, men moralen skall läggas åt sidan i juridiken, och då kan det här precis som du skriver luta åt vilket håll som helst.

Det jag skulle vilja höra från parterna är A's förklaring till varför B betalat en så hög summa för flytten, och varför B betalat för flytten och varför pengarna inte också skall betraktas som en gåva som också bidrar till inköpet av bostaden. Sedan skulle jag vilja höra B's förklaring till varför denne inte registrerades som ägare på bostaden vid köpet om det nu var den gemensamma avsikten att de skulle äga bostaden tillsammans. Om det finns lån på bostaden så har B frånsluppit ett solidariskt betalningsansvar för dessa lån genom sitt agerande och påstådda dolda ägande, och det skulle jag nog lägga ganska stor vikt vid om inte B har en bra förklaring här.

Ja det har du helt rätt i, det kommer landa i hur de förklarar sig i rätten, om det går dit.
Med den informationen vi har så kan det gå hur som helst.

Jepp. Med lite tur kommer TS framöver att komma tillbaka och berätta för oss hur det hela slutade. Kanske kan vi då också få lite mer kött på benen.

Fram till dess kan man ju spekulera lite i hur A och B hamnade i den här juridiska tvisten. Det känns som det ligger nära till hands att B har vänstrat med A, och vem vet, kanske vet B's maka än idag inte att B har A och ett barn vid sidan av. I alla fall, det blev ett barn och B har lovat A att göra slut med sin maka och och att det skall bli de två. Men, som så ofta, det händer aldrig, tiden går, A tröttnar mer och mer, och vips är det A som träffar någon annan, C. A gör slut med B och C flyttar in hos A, alternativt de flyttar ihop i en annan bostad och A säljer sin bostad. B som gett A pengar för att kunna köpa sin bostad och som försörjt A med ett månatligt belopp större än endast underhållet för barnet blir sur och hävdar plötsligt ett samägande i bostaden och rätt till "sin del" av försäljningsbeloppet.
B har under en längre tid både ätit av kakan och haft den kvar, om än till en viss ekonomisk kostnad. Men nu blev B's kaka plötsligt uppäten och då vill B ha tillbaka sina pengar. Tji fick B.
Men som sagt, allt ovanstående är bara en spekulation till hur en sådan här juridisk tvist skulle kunna uppstå. Har dock sätt en del liknande fall i verkligheten.

TS är fortsatt mycket glad för ert engagerade spekulerande.