Citat:
Ursprungligen postat av
M.J.A
Givetvis för att han ville åsamka den största skada man kan tänka sig? Att fortsätta leva utan sina barn.
Det är varken första eller sista gången det sker. Att man har ihjäl gemensamma barn i syfte att skada den andra parten.
Det är det kanske ynkligaste en människa kan göra. Men så är man ganska långt ifrån rationell i huvudet när det gått så långt.
Det ligger troligen djup sjukdom i botten och inget spontant ”känsloutbrott”.
’Känsloutbrott’ fel uttryck av mig, svenskan är sekundärt språk, egentligen.
Ja, kan ju vara så som du o många andra tror att han ville hämnas på detta makabra o vettvilliga viset.
Kan också vara som andra skrivit, att han genuint trodde att han skulle ’försöka rädda barnen’ från omständigheter som bara den framlidne fadern visste/tyckte var ’nödvändigt’. Har också skett tidigare.
Citat:
Ursprungligen postat av
coli
För att någon till slut tappar sans och förnuft och under ett kort ögonblick begår en/två fullkomligt oförlåtliga handlingar - behöver ju inte betyda att mannen varit ”sjuk i huvudet” i hela sitt liv.
Inte ens att han var lika tokig dagarna före.
Det behöver inte heller utesluta att även exet gjort andra tokiga saker. Varken i samband med skilsmässan eller under åren dessförinnan.
Oavsett om kvinnan eller mannen betett sig illa eller inte före katastrofen - det där maniska flyttandet är inte sunt. Inte sunt av någon småbarnsförälder varken av pappan eller mamman.
Det maniska flyttandet tyder på konstant missnöje med aktuell situation och en ständig vantro att gräset är grönare någon annanstans. Vilket leder till besvikelse och nästa flytt.
Eftersom ingen förnuftig förklaring till de ständiga uppbrotten framkommit - som arbetsrelaterade flyttar eller renoveringar av gamla hus för förtjänst - borde detta maniska flyttande föranleda orosanmälan och utredning om vad som ligger bakom eller är felkopplat i huvudet hos en småbarnsförälder som utsätter sina barn för något sådant.
Pappan är död och kan inte ställas till svars - men mamman borde definitivt få ett orosärende hos Soc.
Det finns ett barn kvar som måste skyddas mot vuxet tokigt beteende.
Exakt, bra inlägg.
Ingen vet någonting om någonting, han som trodde sig veta, är dö sen länge.
Och då menar jag inte bara i fysisk skepnad, han kanske var död o förbi i själen redan dagarna innan detta hände.
Det lär nog aldrig framkomma, motivet, tankegångarna, känslorna, hur mentalt status var innan o under dräpandet.
Ja, den pojken måste skyddas o hanteras på det bästa vis som är möjligt för honom – mor, far eller systern – åsido, till varje pris.
