Här har vi då IQ-testet för Gunnar Wall och kompani, att gnugga era geniknölar över.
Vid tiden för Kennedymordet 1963 var neutronaktiveringsanalys (NAA) det allra senaste i forensisk teknologi och tillämpades för första gången av FBI på de blyfragment som man hittat på golvet och sätena i limousinen, inne i Kennedys huvud vid obduktionen, samt i den genomskjutna handleden på guvernören Connally. Frågan var om det var en och samma projektil som träffat både Kennedy och Connally, dvs om den så kallade "enkulasteorin" (single-bullet theory, SBT) gällde.
Vid NAA stoppar man in preparaten i en kärnreaktor så att de blir bestrålade av neutroner och på så vis "aktiverade" genom att i atomkärnan absorbera en extra neutron, vilket sedan stimulerar radioaktivt sönderfall. Man kan då studera preparatets ämnessammansättning genom gammaspektroskopi. Metoden är väldigt tillförlitlig och de värden man får ut är som regel rättvisande. Så långt är metoden föredömlig, även om den är tidsödande och resurskrävande i det att man måste ha en kärnreaktor.
Till en början antog man då, att preparaten skulle vara homogena i meningen att det bly som använts vid tillverkningen av en sats kulor – en smälta eller "batch" på engelska – skulle ha lika ämnessammansättning raktigenom. På så vis skulle också alla kulor som hamnade i en och samma ask vara homogena liksom naturligtvis även innanmätet av varje enstaka kula som man analyserar.
Vid analysen av Kennedyfragmenten letade man inte efter olika blyisotoper utan efter olika slags föroreningar som förekommer i blyet, och fokus låg särskilt på grundämnet antimon. Då drog man långtgående slutsatser av de skillnader respektive likheter i antimonförekomst mellan blyfragmenten som uppmättes medelst NAA, och ansåg sig på så vis kunna "bevisa" att Kennedy och Connally minsann träffats av en och samma kula.
Så såg läget ut fram till 1980-talet ungefär. Även när HSCA-kommittén gjorde en andra grundlig utredning av Kennedymordet i slutet av 1970-talet så anlitade man en NAA-profet vid namn Vincent Guinn, och som försäkrade att metoden minsann var tillförlitlig och att resultaten entydigt talade för SBT.
Men sedan föll allt isär. Man upptäckte nämligen, att variationerna i ämnessammansättning inom en och samma smälta kunde vara så pass betydande, att det helt enkelt inte gick att dra några säkra slutsatser baserade på likheter respektive olikheter mellan olika preparat – inte ens om dessa kom från en och samma kula, låt vara från en och samma ask eller samma smälta. På senare år har FBI frångått NAA just av det skälet, och de här äldre resultaten medan man fortfarande "trodde på" NAA, de talar man numera tyst om.
Jeremy Bojczuk har skrivit en lättillgänglig genomgång av NAA-metoden och dess historia i Kennedymordet, som finns länkad här. Där finns även källhänvisningar till ytterligare litteratur.
https://web.archive.org/web/20231207060048/http://www.22november1963.org.uk/jfk-assassination-neutron-activation-analysis
Så långt Kennedymordet och NAA, en metod som alltså visat sig obrukbar för ändamålet. Men hur står det då till med Palmemordet och blyistopanalyserna?
Blyisotopanalyserna skiljer sig något från NAA, i det att man fokuserar på olika isotoper av ett och samma grundämne istället för olika grundämnen som i NAA. I litteraturen brukar man kalla metoden för "stabila isotoper" (stable isotopes) och den används bland annat vid dateringar av fossilt material och liknande. Det är därför som polisen kontaktat Naturhistoriska Riksmuséet för att få dessa analyser utförda.
I ärlighetens namn ska jag säga, att jag ännu inte har tagit fram någon klar och tydlig dokumentation av stabila isotoper-metodens obrukbarhet för att avgöra sådana här frågor som om blyfragment kommer från en och samma kula eller om kulor kommer från samma ask eller samma smälta. Vad jag skulle vilja se är naturligtvis en genomgång av samma slag som Jeremy Bojczuks genomgång av NAA i Kennedymordet fast istället avseende stabila isotoper och Palmemordet. Men någon sådan genomgång har vi alltså inte att tillgå idag. Tids nog kanske vi kan pussla ihop en, men det blir naturligtvis tidsödande och hamnar för min del ganska långt ner på prioritetslistan.
Användaren Cianneli postade igår ett dokument (se länk) där NFC låter undersöka (bland annat) en insänd kula av typen Winchester-Western .357 Magnum. Av dokumentet framgår att man skickat kulan till "Laboratoriet för isotopgeologi" (dvs Naturhistoriska) och på så vis fått fram en jämförelse av blyets i kulan isotopsammansättning mot densamma i Palmekulorna, vilka i dokumentet kallas "jämförelsekulorna 1 och 2". Kulan som sänts in för analys kallas för RKP/5-14/G001.
Så här står det under punkt 2 på sidan 20 i pdf:en (min fetning):
Bly från kulan analyserades beträffande blyisotopsammansättning vid Laboratoriet för isotopgeologi. Det erhållna resultatet jämfördes med resultat från motsvarande analyser som tidigare har utförts på jämförelsekulorna 1 och 2 [dvs Palmekulorna]. Undersökningen visade att kulan från patronen RKP/5-14/G001 och jämförelsekulorna 1 och 2 hade olika blyisotopsammansättningar. Det bedöms dock inte möjligt att dra några slutsatser beträffande frågan om kulorna har samma ursprung, t ex härrör från samma ask, eftersom det erhållna resultatet är möjligt oavsett om kulorna härrör från samma ask eller inte.
https://drive.google.com/file/d/1n3eIcAHMgaTp61O-29nP-jwmMti7gHJZ/view
Vad det här säger mig, det är att blyisotopmetoden ("stabila isotoper") lider av samma tillkortakommanden som neutronaktiveringsmetoden när det gäller att försöka bestämma huruvida ursprunget på kulor, kulfragment – eller spår från kulor på beskjutna klädesplagg för den delen – kommer från en och samma smälta, låt vara samma ask eller rentav en och samma kula.
Dessvärre blir betyget nog "underkänt" på IQ-testet för Gunnar Wall och kompani. Men visst har han talang, men då talar vi om mörkläggning. Det har han ju guldspade i sedan många år, och nu har han visst begravt så många hundar att han fick en andra sådan. Därmed tar han rentav ledningen i regimens papegojkör av "grävande journalister".