Kollegor som är "vaksamma"

Om frågan var ställd till mig så nej. Har aldrig fått någon negativ kritik på jobbet eller i mitt privata liv. Folk är alltid trevliga mot mig.

Får du aldrig någon negativ kritik? Eller kan du inte läsa mellan raderna? Finns personlighetsstörningar med en överdrivet positiv självbild. Är allt för bra för att vara sant är det ofta lögner.

Okej, märkligt.

Det är ett märkligt fenomen i vissa miljöer.

Man förväntas sitta med på en massa håll, men det är ingen som vågar prata en och en.

Tror det handlar om en brist på allmänbildning och självförtroende.

Med din bakgrund och erfarenhet så skiter de på sig eftersom de riskerar bli avklädda i sin dumhet.

Folk som är beresta, skolade i klassiska ämnen eller är från andra kulturer är ett tips att sikta på.

Speciellt tjejer från andra kulturer kan vara mycket nyfikna och pratglada.

Övriga existerar inte över huvud taget, känns det som. De är lika intressanta som klonade fågelholkar.

Samt, om det är flera individer i samtalet eller om jag går med en kollega så försöker de prata med kollegan istället för mig.

Hej,

Jag flyttade nyligen tillbaks till sverige efter att jag arbetat utomlands ett tag och nu när jag arbetat i sverige igen har jag märkt en sak. Utomlands så blev jag kallad karismatisk, rolig och mina kollegor ville prata med mig ofta. Sedan jag börjat arbeta i Sverige igen så har jag emellertid lagt märke till att folk "undviker" mig. Om inte jag inleder en konversation och håller liv i den så uppstår ingen konversation över huvud taget. Och de tillfällen jag inleder konversationerna så tycker jag (kan ha fel) att de jag samtalar med uppfattas som nervösa/obekväma. Ska också tilläggas att de svarar glatt och är trevliga, samt skrattar åt skämt. Men sedan när man avslutar konversationen så är det tillbaks på samma punkt igen. Samt, om det är flera individer i samtalet eller om jag går med en kollega så försöker de prata med kollegan istället för mig.

Om jag inte hade arbetat utomlands hade jag trott att folk tycker jag är konstig eller möjligtvis ser underlig ut eller liknande, men sådant är inte fallet iallafall om jag utgår från tidigare kollegors snälla ord och komplimanger.

De enda som håller konversationer och inleder dessa med mig är mina chefer. De verkar inte bli lika nervösa som mina kollegor.

När jag frågar nära vänner om jag uppfattas som konstig eller liknande så säger de att jag är väldigt social och har lätt att samtala med allt och alla. Men de lägger också till att jag är lång, attraktiv och har en djup röst (inte mina ord, utan mina vänners ord) som kan få andra att bli vaksamma runt mig.

På tal om vänner så har det varit exakt samma scenario som utspelar sig. Men de bjuder fortfarande in mig till saker och tycker om att umgås, MEN om inte jag inleder konversationer så blir det ingenting.

Men då till min fråga, ursäkta det långa inlägget. Låter detta som någonting som ni själva har upplevt och varit med om. Låter det som mina vänner har en poäng eller är jag bara en konstig person som ger andra personer dåliga vibbar? Uppfattas jag kanske som arrogant? vad tror ni? All input är varmt välkomna då jag finner detta frustrerande och har svårt att förstå varför det blir såhär.

Mvh

Standard Sverige bara, har du väl märkt tidigare? Du är inte konstig, du är social i Sverige, eller jo du är nog konstig då

Du skriver inte vilken bransch du jobbar inom, men spontant gissar jag på att du blivit internationell dvs du har förvandlats från en svensk kokosnöt, till en trevlig cosmopolitisk persiska.

Kokosnötter är den vanligaste svenska personlighetstypen. Dä är trista, buttra och går mest runt och muttrar, har typ bsra en eller två egentliga vänner och går mest omkring och känner sig ensama. Men har man väl penetrerar deras hårda skal så finns inget som stoppar de öppnar sig om allt och de gråter utan problem som ett barn med den enda polaren om att tjejen sagt att de har liten kuk.

Persiskan är till skilnad från kokosnöten sociala kapabel, trevlig lättsam ser bra ut och kan vara ytligt bekant med allt och alla att ett rag säger att msn hsr liten kuk är en trevlig underhållande middagsanekdot som man kan skratta åt, men längst inne finns en liten hård kärna som bara delas med få.

Persikor skrämmer kokosnötter då de utmanar kokosnötternas hela världsbild.

Om du är social på jobbet är det inte något som brukar gå hem i sverige. Man går till arbetet gör det man ska göra väntar på lönen.
Socialt finns det ingen tid för liksom. Svensken är helt ärligt ett tråkigt folkslag dock inte andra.
Men en svensk är typ tillbakadragande vill inte stå i centrum. Man vill inte klaga heller.
Ska man klaga så knyter man händerna i fickorna och grymtar,
Tar du svensken till tyskland Norge spanien grekland och arbetar där. Då är läget helt annorlunda folk öppnar sig om man är från sverige. Ibland känns det som att det är besvärligt att ha kontakt tala med varandra i sverige men utomlands funkar det med svensken
Folk är generellt mer öppna i andra länder och har en helt annan syn på umgås vänner familj etc.
Nu är det så att det INTE gäller alla men i många fall är det så. Jag har arbetat i 6 olika länder varit runt om i kanske 40 olika länder. Man märker att attityden är mer slappare i sverige lite tillbakadragande frånvarande och undrande.
I andra länder kan du stanna och tala spontant med någon på gatan Gör du det i sverige så kommer många att titta på dig och undra. Vad faan vill du med detta.

Tack för inputen! Enligt min upplevelse så hade jag mycket enklare att samtala med kollegorna utomlands. De var mycket mer nyfikna och pratgladare. Och som du själv nämner så har jag också upplevt att tjejer från andra kulturer som är välutbildade ofta är mycket pratglada. Kanske har jag bara hamnat på fel arbetsplats?