Hej,
Jag flyttade nyligen tillbaks till sverige efter att jag arbetat utomlands ett tag och nu när jag arbetat i sverige igen har jag märkt en sak. Utomlands så blev jag kallad karismatisk, rolig och mina kollegor ville prata med mig ofta. Sedan jag börjat arbeta i Sverige igen så har jag emellertid lagt märke till att folk "undviker" mig. Om inte jag inleder en konversation och håller liv i den så uppstår ingen konversation över huvud taget. Och de tillfällen jag inleder konversationerna så tycker jag (kan ha fel) att de jag samtalar med uppfattas som nervösa/obekväma. Ska också tilläggas att de svarar glatt och är trevliga, samt skrattar åt skämt. Men sedan när man avslutar konversationen så är det tillbaks på samma punkt igen. Samt, om det är flera individer i samtalet eller om jag går med en kollega så försöker de prata med kollegan istället för mig.
Om jag inte hade arbetat utomlands hade jag trott att folk tycker jag är konstig eller möjligtvis ser underlig ut eller liknande, men sådant är inte fallet iallafall om jag utgår från tidigare kollegors snälla ord och komplimanger.
De enda som håller konversationer och inleder dessa med mig är mina chefer. De verkar inte bli lika nervösa som mina kollegor.
När jag frågar nära vänner om jag uppfattas som konstig eller liknande så säger de att jag är väldigt social och har lätt att samtala med allt och alla. Men de lägger också till att jag är lång, attraktiv och har en djup röst (inte mina ord, utan mina vänners ord) som kan få andra att bli vaksamma runt mig.
På tal om vänner så har det varit exakt samma scenario som utspelar sig. Men de bjuder fortfarande in mig till saker och tycker om att umgås, MEN om inte jag inleder konversationer så blir det ingenting.
Men då till min fråga, ursäkta det långa inlägget. Låter detta som någonting som ni själva har upplevt och varit med om. Låter det som mina vänner har en poäng eller är jag bara en konstig person som ger andra personer dåliga vibbar? Uppfattas jag kanske som arrogant? vad tror ni? All input är varmt välkomna då jag finner detta frustrerande och har svårt att förstå varför det blir såhär.
Mvh
Jag flyttade nyligen tillbaks till sverige efter att jag arbetat utomlands ett tag och nu när jag arbetat i sverige igen har jag märkt en sak. Utomlands så blev jag kallad karismatisk, rolig och mina kollegor ville prata med mig ofta. Sedan jag börjat arbeta i Sverige igen så har jag emellertid lagt märke till att folk "undviker" mig. Om inte jag inleder en konversation och håller liv i den så uppstår ingen konversation över huvud taget. Och de tillfällen jag inleder konversationerna så tycker jag (kan ha fel) att de jag samtalar med uppfattas som nervösa/obekväma. Ska också tilläggas att de svarar glatt och är trevliga, samt skrattar åt skämt. Men sedan när man avslutar konversationen så är det tillbaks på samma punkt igen. Samt, om det är flera individer i samtalet eller om jag går med en kollega så försöker de prata med kollegan istället för mig.
Om jag inte hade arbetat utomlands hade jag trott att folk tycker jag är konstig eller möjligtvis ser underlig ut eller liknande, men sådant är inte fallet iallafall om jag utgår från tidigare kollegors snälla ord och komplimanger.
De enda som håller konversationer och inleder dessa med mig är mina chefer. De verkar inte bli lika nervösa som mina kollegor.
När jag frågar nära vänner om jag uppfattas som konstig eller liknande så säger de att jag är väldigt social och har lätt att samtala med allt och alla. Men de lägger också till att jag är lång, attraktiv och har en djup röst (inte mina ord, utan mina vänners ord) som kan få andra att bli vaksamma runt mig.
På tal om vänner så har det varit exakt samma scenario som utspelar sig. Men de bjuder fortfarande in mig till saker och tycker om att umgås, MEN om inte jag inleder konversationer så blir det ingenting.
Men då till min fråga, ursäkta det långa inlägget. Låter detta som någonting som ni själva har upplevt och varit med om. Låter det som mina vänner har en poäng eller är jag bara en konstig person som ger andra personer dåliga vibbar? Uppfattas jag kanske som arrogant? vad tror ni? All input är varmt välkomna då jag finner detta frustrerande och har svårt att förstå varför det blir såhär.
Mvh
