Tripprapport på lustgas

Ja det stämmer väl, gör man det dock lär man inte ha allt för mkt intelligens lol, en normal funtad person borde ju iaf inse vad som kan vara farligt, när det gäller syrebrist

man blir kal efter ett par tuber när man slutar och ganska tom i själen som all glädje försvunnit/dopamin efter ruset, i själva ruset är man en friterad grönsak o kan skratta o stirra på en lampa ,, är lustgas olagligt nu för att bruka eller har det inte sket något skillnad?

Det är ju verkligen värt att prova lustgas så man får syrebrist, skador på nervsystem och ryggmärg. Då kan man bli inkontinent och kan inte stävja sig mot en rännskite attack utan måste lackera närmsta toalett.

Hellu.

Så jag sög i mig 10 patroner av lustgas igår kväll. De första patronerna viste jag inte riktigt hur jag skulle göra. Blev typ varsam på trycket som kommer genom munstycket så jag tog korta sippar så att säga. Ända effekten det hade var att jag blev väldigt lugn och avslappnad i kropp och lemmar, blodet strömma till i ansiktet och det blev varmt. Rätt gött.

Därefter blev jag morsknare, och skulle säga att de fyra sista patronerna sög jag i mig i ett svep. Det var märkligt. Läskigt först för så fort det slog kunde jag inte riktigt lita på att golvet skulle hålla mig kvar så att säga, som att jag skulle falla ned. När jag väl kom att utmana den första impulsen att ta ett andetag och öppna ögonen för att nyktra till blev det rätt coolt.

Som vanligt när man skall beskriva hur något upplevs kan man bara göra det väldigt konkret och därmed otillräckligt och kanske förvirrande. Men såhär upplevde jag ruset av lustgas iaf:

En egenskap medvetandet har är att vi kan föreställa oss en inre bild. Det sker när vi drömmer om nätterna eller dagdrömmer, eller när vi tänker tillbaka på ett visst minne eller när vi föreställer oss något kommande. Ni förstår vad jag menar, det är något vi alla har. Det är som att ens 180 gradiga synfällt har en inre motsvarighet.
När lustgasen slog var det som att ett snöre drogs åt, ett snöre som låg virat kring detta inre synfälts periferi på samma sätt som snöret hos öppningen till en tygkasse eller gympapåse. Snöret drogs åt tajtare och tajtare, den inre medvetandebilden stramare och stramare. Jag upplevde att den kunde dras åt hur hårt som helst, det fanns ingen riktig ände, på samma sätt som singulariteten hos ett svart hål har en oändlig densitet. Det var oerhört lustfyllt och behagligt, och ju stramare snöret drogs åt (detta korrelerade med hur länge jag höll andan med gasen i lungorna) desto skönare blev det. Det var som att jag fattade där och då (vilket jag idag tar med en nypa salt) att det fanns en maximal och slutgiltig mänsklig njutning som enbart kunde nås via att snöret runt medvetandet drogs åt.

Denna upplevelse varade tills jag andades ut igen, så bara ett tiotal sekunder. Jag vaknade till, rätade på mig å kände mig la en aning dåsig. Idag får jag nog erkänna att jag är orolig å upplever någon typ av ångest. Men det var gött iaf!

Ett tips är o istället för o ta direkt från munstycket så fyll först över lustgasen i en ballong blir mkt mer nice o ta från ballongen än från sifonen/tuben tkr ja! O har man ballonger i större size så kan man få plats me mkt mer lustgas i en "dos" än va man får om man tar direkt från tex sifon som bara rymmer 1-2 patroner

Haha, fy fan va tattigt. Påminner om 90 talet när packet boffade tändargas.

Har du ens vågat testa lustgas? Nä, du skulle falla ihop. Klenis

Befattar mig inte med sådant trams. Lustgas är för kärringar.

När jag tagit lustgas så tar jag det direkt från tuben. Mera kontroll.
Att ta det från ballong gillade jag ej, smaka plast.