Varför hatar alla stockholmare?

Ja, det är nog främst yngre som håller på så, men kan garantera att det finns äldre som har samma behov av att hävda sig.

Quite a few people in the Swedish rural areas and small towns who were explaining to me that Stockholm residents are nothing but arrogant.
Such place-based resentment is not limited to Sweden, though. You'll find it anywhere in the world. It's probably activated whenever people who live in a certain place suspect that the ones who live in another place are unfairly advantaged: they get more media attention, earn more, have better access to services, etc.

ingen hatar stockholmare... dom hatar sig själva

Så sant som det sagt, nästan som att gå att leta efter mobilen när man redan håller den i handen

De är avundsjuka för att vi har så mycket turister som vill se vår fina stad.

Det finns nog inte många som hatar stockholmare. Tror det handlar mer om ett förakt och en förvåning hur hjärntvättad en befolkning kan bli. Många är även förbannade på att 08 har förstört vårt land genom deras röstande i valen.

Det finns dock en del fördelar med stockholmare och det är att man ibland kan få sig ett gott skratt. Idag träffade jag på ett par som snackade om ekologisk barnmat och såg en 08 gå in i en matbutik med morgonrock som köpte ett sexpack öl. Han började dricka så fort han kom utanför butiken. Jag tror inte svensken som i grunden är en landsbygdsmänniska klarar av att bo i en så stor stad som Stockholm. Konsekvenserna blir bland annat stockholmssyndrom och en enorm mängd neuroleptika.

Håller med. Våra gener är inte anpassade för att bo i folktäthet. Hade helst bott i en riktig WT-håla faktiskt. Är uppvuxen i innerstan och skulle inte tacka ja till att bo där igen

En kompis och jag var i Fiskebäckskil förra sommaren. Där var två personer som betedde sig på ett sätt som i princip bara stockholmare gör. Den förste var en man på mellan 70 och 80, som cyklade bakom vår bil när vi körde långsamt genom de smala gatorna i byn. Gubbdjäveln plingade på ringklockan för att han ville cykla om, uppenbart för att han tyckte att vi körde så långsamt att vi försenade vad han nu skulle göra som var så viktigt. Den andra var en kärring på kanske 60. Jag hade för mig att man kunde köra genom småbåtshamnen, men jag var inte helt säker, så vi frågade kärringen, som då på riktigt dryg stockholmska svarade att det kunde man inte. Vi litade förstås inte på det, och mycket riktigt så var det genomfart.

En person som med bred marginal är ålderspensionär men ändå så stressad eller uppfattar sig som så viktig att han anser att han måste köra om en bil med sin cykel kan knappast vara annat än stockholmare, och en bohusläning skulle aldrig ljuga om huruvida det var genomfart eller ej, medan det är typiskt för stockholmare, som tror att de äger alla ställen som de förpestar med sin närvaro.

Hatar inte stockholmare när de håller sig i Stockholm. Däremot hatar jag de som kommer upp hit till Norrland för att bo eller semestra. Posers allihopa. Köper svindyra friluftsgrejer och tror att de är coolast i världen. Kanske lägger upp en bild på Instagram med hashtagen #livetinorr. Kommer fram och skryter om deras fjällvandring till oss som är uppväxta i fjällen, och pratar om hur simpelt det är att leva här uppe i norr. Tvekar inte att exotifiera samer och livet här uppe. Samtidigt som de ställer sig helt ignoranta till de svårigheter vi på landsbygden också har.

Å andra sidan dras jag till Stockholmare. De är i regel mer "woke", mer komplicerade och stimulerande personer.

Stockholmare är utseendefixerade, otrevliga och egoistiska.
Tacka vet jag Göteborgare.

Göteborgare är inte mycket bättre. Ni har alla storstadskomplex.
Tacka vet jag riktiga bönder som får det här landet att gå runt.

Varför glor stockholmare närmast besatt och tvångsmässigt, harklar sig högljutt och låtsas hosta när man går förbi, och gör allt de kan för att försöka vara i vägen/gå in i en där det råder trängsel?

Stockholmare är så jävla primitiva så det inte är sant. Man hajar liksom inte ens grundläggande saker. Man klämmer sig fram till spärrarna, för att där ställa sig mitt i vägen och komma på att nämen oj, man kanske ska ta fram telefonen och leta upp sin biljett också. Eller att ställa sig precis före och efter rulltrappor med sin barnvagn. Eller att parkera bilen framför porten till tvätta själv, och därefter gå in och hämta passerkortet (och gärna köpa lite annat på vägen). Eller att gå fyra i bredd i mitten av cykelbanan och sedan få fullkomlig panik när andra vill förbi.

Jag flyttade från Norrland för jag trodde stockholmare visste bättre och var mer sofistikerade, men det är verkligen raka motsatsen. Känns som IQ-nivå samhall på majoriteten här. Varje stockholmare verkligen lever i sin egen autistiska bubbla.