Citat:
Ursprungligen postat av
Vodo
Det har gått för långt. 4 minuter ska det ta och nu har jag hållit på i över en timme. Får inte igång ett nytt bank id I surfplattan. Jag har bankdosa, pass och ett bankid i mobilen men nej, det går inte.
I mobilen fick jag scanna passet och då gick det. I plattan får jag inte ens möjlighet att scanna pass.
Blir väl ett besök till banken imorgon och fixa ett nytt.
Jag drabbades av samma sak, men har inte möjlighet att besöka banken, såvida inte banken betalar resekostnaderna.
Banken försäkrade tydligt och klart att vilken "enhet" som helst; mobiltelefoner, surfplattor osv, skulle kunna få "BankID" överfört från ett redan befintligt "BankID" på en "enhet".
I mitt fall en mobiltelefon.
I syfte att förhindra en förlust av detta "BankID" i händelse av att
mobiltelefonen skulle upphöra att fungera av någon anledning, köpte jag en annan mobiltelefon för dyra pengar, som förväntades kunna härbärgera ett "BankID"
Under processen via internet med banken, att överföra "BankID" till den nya "enheten" visade sig ett felmeddelande med lydelsen att den nya "enheten" saknade "NFC".
Jag råkar veta att det betyder "Near-Field Communication" Men har aldrig tidigare haft anledning att använda den tekniken. Vad "NFC" har för roll inom "BankID" är det inte värt att fördjupa sig i.
Banken har grovt försummat sitt ansvar, och är en bedragare i och med att jag inte kontaktats via email eller på annat säkert sätt informerats om en ändring i villkoren för användning av "BankID" beträffande det nya kravet på att "enheten" skall vara utrustad med "NFC".
Den nya mobiltelefonen har tydligen ersatt "NFC" med något tillverkaren kallar "Quick Share", vilket borde ha framgått innan jag köpte denna. Bedrägligt från mobiltelefonföretagets sida. Allt detta med "share" är oseriöst, på samma sätt som resten av terminologin inom teknologin; "Plus", "Ultra", och "Pro" som uppenbarligen riktar sig till kvinnliga användare och övriga idioter, som beretts tillgång till en teknologi de varken behöver eller gör sig förtjänta av.
Å ena sidan har vi banken, å den andra sidan kunden, som genom sin betalning alltid har rätten på sin sida. Det är något alla glömt.
Ingen vill framstå som dum i huvudet, och tror att felet är kundens om något inte fungerar. Kunderna (konsumenterna) tillrättavisar varandra, och spekulerar i alla tänkbara lösningar. Min lösning är i stället den "slutgiltiga lösningen", nämligen döden, som jag alltid rekommenderar.
Som yttersta nödvärn när alla konventionella vägar redan är prövade.
I varje fall kan man börja med att fasa ut den kvinnliga personalen från bankerna, och resten av avskrädet i form av till banktjänstemän uppgraderade jävla tattare.
Hela diskussionen angående banksäkerhet har fokuserat på bedrägeri från utomstående kriminella eller från kunderna själva. Istället måste fokus läggas på dem
som faktiskt agerar i bankärendena, inte på kunderna som är passiva slavar och offer under godtyckligt och grovt bedrägligt dikterande från bankernas respektive de teknologiska företagens sida.
Bedräglighet är för övrigt en heltäckande beskrivning av dagens samhälle, där själva "samhället" till 99% består av media, varav en växande del är "AI", som om det inte räckte med de redan befintliga anonyma mytomanerna.
Bankerna, precis som journalister agerar som maktmissbrukande myndigheter även om deras kvinnliga personal genom sin intellektuella nedsatthet inte nödvändigtvis haft kriminella uppsåt per definition. Istället förklaras deras närvaro i ekonomiska och politiska maktstrukturer av att de är marionetter åt kriminella och tvivelaktiga intressen. Den ekonomiska brottslighetens barnsoldater.
Mitt försök att överföra "BankID" till en annan "enhet" tog många, många timmar i anspråk.
Vid första anblicken av bankens skriftliga information, varhelst den förekommer, slås man
av bristen på kunskaper i svenska språket hos banken. Det är obegripligt, osammanhängande, självmotsägande, otillräckligt, och framför allt så vilseledande att själva banken är en bedragare. "bankbedrägeri" är ju precis vad namnet säger. Precis som "invandrarbrottslighet", där första ordet anger vem som är skyldig.
Det är en global affärside att skuldbelägga kunder och klienter i syfte att öka förtjänsten för företagen. Dessutom bedrägliga strategier med dolda avgifter och så kallade "tjänster". Jag har aldrig krävt att ha ett "bankkonto", det är arbetsgivare och utbetalare som ställer det kravet, och inte minst alla företag som kräver betalning med kort.
I och med att ett bankkonto är en
ofrivillig "tjänst" måste staten kontrollera att varje mått och steg bankerna tar gentemot kontoinnehavarna är i överenstämmelse med lagar och regler.
Så har inte varit fallet vid ett flertal tillfällen, där jag med uppsåt fråntagits tillgång till mitt konto. Så fort tillfälle uppstår, där banken utan konsekvens kan stjäla pengar eller anställa skada, sker detta. Det kan vara i samband med att ett bankkort enligt gällande avtal skall förnyas efter att giltighetstiden förfallit. Då har banken vägrat detta, och som påhittade skäl angett komplikationer med postförsändelser och liknande.
Efter att alla instanser tagit del av mina anmälningar och klagomål angående ärendet, stod det klart att just jag hade inga rättigheter överhuvudtaget.
I det läget, för att inte svälta ihjäl, tvingades jag hota den ansvariga kvinnliga bankchefen med hembesök av personer som på mitt uppdrag kunnat driva in pengarna.
Det tog skruv, och nästa dag ringde "bankens säkerhetsavdelning" min mobil och förklarade att de skulle skicka kortet, vilket kvinnorna på banken vägrat. Upprepade kontaktförsök, med banken, såväl som myndigheter och utbetalare var kontraproduktiva.
Efter hundratals timmars förhandlingsarbete var hot om våld det enda som återstod. Även om det räckte med ett underförstått hot. Jag menar att om ingen annan utväg finns, så skyr jag inga till buds stående medel. Det förstod säkert banken, även om de inte förstår lagar och regler. De förstår inte ens svenska språket, annat än på kvinnors vis där vokabulär och meningsbyggnad begränsar sig till osammanhängande struntprat och skvaller.
Givet könskvoteringen i kombination med ap-importen är Sverige något som motsvarar, och överträffar beskrivningen av en bananrepublik. Då gäller inte "rättssamhället".
Nu är jag är ju "inte svensk" enligt vissa ledande politiker, men kan tydligen vara svensk medborgare, vilket mitt nya pass nyligen bekräftat. Passet i sin tur, skall visst ha ett elektroniskt "chip", som möjligen kan ansluta till "NFC", och på något sätt ha en roll vid processen att skaffa "BankID". Vad som dessutom kan finnas i passets elektroniska del, är information och data.
Då inställer sig frågan om det i en handling, utfärdad av en myndighet, är lagligt att lagra information som är hemlig eller otillgänglig. Ambassaden som bistod vid förnyelsen av pass, hade ju "allmänna handlingar" som vem som helst kunde beställa, där undertecknad beskrevs i termer av narkotikabrottsling, mördare, sinnessjuk och mycket farlig. Hade jag betraktats som "svensk" hade bemötandet sett annorlunda ut. "Invandrare" brukar också vara populärt. Men hamnar man "mellan stolarna" och är varken svensk eller invandrare då är det den slutgiltiga lösningen som gäller. Såvida inte jag också har en lösning, som är ännu mer slutgiltig.
I det sammanhanget kanske ambassaden och polismyndigheten i själva passet, i dess inbyggda elektroniska minne lagrar samma nedsättande beskrivning, möjligen något ännu värre.
Att förhandlingsvägen via olika instanser få rättelse, kompensation eller någon form av rättslig handläggning är så vitt det har framgått helt omöjligt. Men jag vet "var de bor" och har inga moraliska betänkligheter när det gäller nödvärn, vilket träder i kraft i händelse av att alla andra vägar är prövade.
Sedan finns även en tidsaspekt, att man i en akut situation inte har möjlighet att inleda en kontakt med myndighet.
I det matriarkala myndighets- och bankväsendet respekteras bara våldskapitalet. Brott lönar sig och det lönar sig ej att vara hederlig.
Det kan jag intyga. Våld är det enda språk som kvinnor och övriga idioter begriper, och om den kvinnliga bankchefen även denna gång väljer att bryta mot avtal, med allvarliga konsekvenser för kundens hälsa, om tillgång till bankkonto utan lagliga skäl avbryts, då närmar vi oss en slutgiltig lösning.
Jan Fyhrholdt
