Lurat familjen att jag varit drogfri men jag vill bli

Är det vanligt med psykomotorisk oro / agitation vid abstinens? För JÄVLAR vad det kryper i kroppen.
Som restless legs fast i hela kroppen.

Hur jag än ligger eller sitter blir det aldrig bekvämt. Kläderna sitter fel, positionen jag har mitt ben i känns fel, ALLT känns fel. Obehagligt.

Slutar oftast med att jag gråter i frustration och blir till slut utmattad av det också.
Men inte ens då vill hjärnan och kroppen vila, så man ligger sömnlös en dygn till.

Denna konstanta agitation blir på mig oftast mycket mer påtaglig på kvällarna men jag kan verkligen inte sitta still mer än 10 sekunder oavsett tid, jag MÅSTE röra på mig.

Ibland känner jag att jag måste ställa mig upp och springa på stället eller liknande men så fort jag ställer mig upp känner jag hur utmattad jag är. Så jag lägger mig ner igen..
Men då kommer känslan att jag behöver upp och röra på mig igen. Så håller det på, fram och tillbaka. VAFAN???

Denna känsla får mig att vilja dö, alltså på riktigt.
Jag är så utmattad och orkeslös att jag tror organen ska lägga av vilken sekund som helst men inte fan kan jag slappna av för det.

”Akathisia” är tydligen ännu ett ord för det, tror jag. Men då brukar det oftast bero på neuroleptika.
TORTYR.

Det är inte ovanligt vid antändningar men theralen kan också ge myrkrypningar, speciellt om man överdoserat som du gjort. Så ta inte fler än rekommenderat!

Har också haft hemska krypningar på lyrica-at.

Idag firade jag och min familj att jag varit ett år drogfri. Men det min familj inte vet är att jag varit påverkad näst intill hela tiden i hela 9 av dom 12 månaderna.

Jag har främst missbrukat heroin men egentligen alla opiater som existerar och sen en del benzo, men mest under alla korta pauser jag hade från opiaterna men jag kunde även blanda preparaten med varandra ibland.
(Livsfarligt, jag vet, och det slutade med akuten några gånger. Senaste gången fick farsan min göra HLR).

Det gick inte att dölja till slut som ni kanske förstår och jag blev efter flera sumpade chanser av både sjukvården och soc skickad på behandling i några månader.
Jag började må en aning bättre på slutet men det tog inte lång tid innan jag återföll i missbruket när jag kom hem ändå. Denna gången har jag dolt det riktigt bra dock.

Jag har kunnat gå på väldigt höga doser heroin och morfin, till och med nitazener, och dom har inte märkt nånting. Inte minsta lilla. Jag har skött jobb och vardagssysslor osv felfritt.
Hållit mig borta från benzo, i alla fall höga doser, och jag har inte blandat som jag gjorde förr.

Det jag vill komma till är väl egentligen att jag mår väldigt dåligt över detta. Dom var så glada och stolta över att det gått så bra för mig och jag satt där och kollade skamset ner i marken och sa ”tack så mycket”.
Hade INGET att säga då jag vet att dom inte alls hade varit stolta..

Vad tycker ni jag ska göra? Ska jag erkänna allt för dom? Eller ska jag försöka ta tag i detta missbruket på riktigt och sen aldrig berätta detta? Ångesten över att jag har lurat dom äter upp mig.
Jag vill inget annat än att bli drogfri men jag vet inte längre vad jag ska göra för att lyckas.
Finns det någon vänlig själ som kan komma med tips och idéer?

Går just nu i någon återfallsprevention terapi men jag har inte gett det en ärlig chans, som ni kanske förstått. Vara ärlig med henne kanske är ett första steg innan jag säger något till mina föräldrar? Om jag ens gör det.

Jag vet inte.. vem ska jag prata med?
Jag är rädd att dom kommer bryta kontakten med mig eller liknande, och mina föräldrar (och syster) är det finaste jag har. Förlorar jag dom finns det ingen chans i världen att jag klarar att bli nykter.

All hjälp uppskattas i detta läge. Vad som. ALLT. Jag vill verkligen bli drogfri nu. Är trött på detta.

Är det vanligt med psykomotorisk oro / agitation vid abstinens? För JÄVLAR vad det kryper i kroppen.
Som restless legs fast i hela kroppen.

Hur jag än ligger eller sitter blir det aldrig bekvämt. Kläderna sitter fel, positionen jag har mitt ben i känns fel, ALLT känns fel. Obehagligt.

Slutar oftast med att jag gråter i frustration och blir till slut utmattad av det också.
Men inte ens då vill hjärnan och kroppen vila, så man ligger sömnlös en dygn till.

Denna konstanta agitation blir på mig oftast mycket mer påtaglig på kvällarna men jag kan verkligen inte sitta still mer än 10 sekunder oavsett tid, jag MÅSTE röra på mig.

Ibland känner jag att jag måste ställa mig upp och springa på stället eller liknande men så fort jag ställer mig upp känner jag hur utmattad jag är. Så jag lägger mig ner igen..
Men då kommer känslan att jag behöver upp och röra på mig igen. Så håller det på, fram och tillbaka. VAFAN???

Denna känsla får mig att vilja dö, alltså på riktigt.
Jag är så utmattad och orkeslös att jag tror organen ska lägga av vilken sekund som helst men inte fan kan jag slappna av för det.

”Akathisia” är tydligen ännu ett ord för det, tror jag. Men då brukar det oftast bero på neuroleptika.
TORTYR.

Jag skulle säga att den psykomotoriska oron den beskriver är otroligt vanlig. Man känner ett stort jävla obehag helt enkelt. ALLT ÄR OBEHAGLIGT och en konstant känsla av att gå upp ur sängen och göra något. När det var som värst för mig gick jag till kylskåpet och drack en klunk vatten 130 ggr per natt. Det är fruktansvärt men det är värst i början. Efter några veckor vänjer man sig vid att må piss, liksom att världen är grå (man kan vänja sig vid mycket). Då blir det lite lättare. Men suget kommer nog föralltid vara kvar det får man bara acceptera. Det kommer bli bättre men det kommer ta tid och kräva ett enormt tålamod.

Ett jättebanalt tips är att läsa böcker. Inte för att det är speciellt rogivande utan mer för att stå ut med tiden och distrahera tankarna något.

Jag tror på dig!

Hur går det för dig ts?

Steg 1 är att berätta för den du går i terapi hos.

Steg 2 prata med din arbetsgivare. De har laglig skyldighet till att hjälpa till med beroende.

Steg 3 om du har en handläggare hos socialtjänsten prata med den

Steg 4 sätt upp mål om vad du vill uppnå som drogfri, tex. Köpa nya kläder för de pengarna du idag lägger på droger

Steg 5 bli klar över orsaker till varför droger lockar, alltså inte beroende utan de bakom

Steg 6 gå på stödmöten vilken sorts du nu föredrar

Steg 7 fundera på Laro, inget måste men kanske ett alternativ

Steg 8 din familj... Jag tror du måste bestämma dig för att verkligen sluta på riktigt innan du eventuellt berättar. Du behöver också vidta åtgärder själv, visa att du är seriös nu. Vad du däremot kan göra oavsett är att tala om för dem hur mycket de betyder för dig.

Jag har haft liknande fast av annan anledning. Jag satt i duschen eller gick och gick och gick. Sömnen kommer komma, till slut orkar inte ens krypningarna med. Håll bara ut ett tag till!