Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Bättre att bedöma Fauzzi efter dennes verkliga handlande. Det äger riktighet att han väntade med att kontakta polisen.

Men väl där visade sig Fauzzi vara ytterst samarbetsvillig. Förutom alla förhör medverkade han i utdragna timslånga vallningar, samt ställde upp i rekonstruktioner.

Därutöver är han långt ifrån ensam om att ha dröjt med att kontakta utredningen, finns de som väntat flera år till och med.

Fauzzi sticker således inte ut på något sätt i det hänseendet. Han har visserligen legat lågt efteråt, men även det har han gemensamt med ett antal andra vittnen.

Tror därför inte att det skall härledas till hans bakgrund, utan det bör ses som ett
fullt mänskligt förhållningsätt.

Gällande Fauzzi kan tilläggas att det par som han säger sig möta torde röra sig om väninnorna Katarina och Maria.De befinner sig ett trettiotal meter före paret Palme och de kommer att vara de sista vittnen som passerar mordplatsen innan skotten faller.

Materialet ger inte utrymme för annan tolkning.Något alternativt par finns inte.
Att Fauzzi uppfattat väninnorna som ett par kan möjligen förklaras av att Katarina enligt egen utsago var kortklippt tillfället ifråga.

Ovanstående under förutsättning att NF inte har menat att han stött på ett par tidigare under sin promenad,med andra ord söder om den blivande mordplatsen.
Detta är ytterligare en fråga som tillåtits ligga outredd i över 38 år.

Representanter för utredningen besökte rättsläkarststionen den 12:e december 1986, uppstod diskussion som mycket väl kan liknas vid den som förts här på forumet i alla år:


https://wpu.nu/images/3/39/Pol-1986-12-11_M%C3%B6tesprotokoll-Ledningsgruppen.pdf

Mitt intryck är snarare att mordplatsen brukar beskrivas som oerhört väl vald. Jag förtalar den gärna dock. Men, visst, i jämförelse med andra ställen längs vägen makarna råkar ta, så är den väl ungefär lika bra eller dålig som någon annan. Var än skotten avlossats längs vägen och GM kommit undan, så hade platsen beskrivits som väl vald. GM kunde osedd springa in på folktomma mörka smågator och låta sig uppslukas av city. Genialt.

Det jag återkommer till är att saken istället måste betraktas utifrån hur GM rimligen kan ha tänkt sig saken på förhand.

Och det grundläggande "felet" med mordplatsen för en planlagd och välorganiserad GM-grupp är inte att något annat kvarter längs vägen hade varit mer optimalt. Utan det är hur hela sammanhanget framstår - ett tillfälle där man inte råder över omständigheterna, där attentatet ska ske längs okänd rutt och på plats som är okänd på förhand vilket även gäller flyktvägen och det i ett "kaotiskt" fredagscitys nöjeskvarter.

De här problemen med Gamla stan har jag lite svårt att se. Det finns ett antal vägar ut därifrån. Polisen hinner inte ens påbörja en avspärrning av ön innan man lämnat den. Ett virrvarr med gränder utan biltrafik och med trafikled intill där flyktbil kan vänta. Man kan många dagar också förutse när statsministern ska anlända och sker det på udda tid lämnas han av Säpo i närheten och går hem själv. Lätt som en plätt att övervaka och skicka signal.

Men jag tror ju inte att en GM med kapacitet till att kartlägga och övervaka Palme hade skjutit honom på Västerlånggatan. Utan sådan torde skridit till verket enligt gängse mönster, dvs slå till i anslutning till exempelvis bostaden. I Palmes fall inne i husets entré. Porten kunde tryckas upp. Det fanns endast en annan lägenhet i uppgången. Gått in där efter signal att han var på ingående och skjutit några ljuddämpade skott i huvudet och bröstet när han ankom och sedan lämnat diskret.

Ett annat rimligt tillfälle är exempelvis de regelbundna utfärder statsministern ensam gjorde med sin bil om lördagarna till ett sjukhem söder om stan. Eller bilbomb.

Mordplatsen är kanske tänkbar för ett resurssvagt och kapacitetssvagt kommando drivet av udda personliga föreställningar som övertrumfade omsorger om den personliga framtiden. Denna skara är dock svår att para ihop med de kapaciteter som krävs för att ha någon aning om makarnas planer.

Ett sympatiskt inlägg, även om jag varken delar din inställning i sak eller i filosofi. Under de 30 år som jag själv tänkte att Palme föll offer för sin egen oförsiktighet – genom att slarva med livvaktsskyddet och till slut "gå på en nit" med en ensam galning – så tyckte jag heller inte att det var mödan värt att hålla på med att "gräva i skiten". Det handlade ju inte om någonting av intresse. Den enda innebörden av att Palme blivit skjuten av en galning genom en slump, det är att livvaktsskyddet måste förstärkas – och det är ju redan fixat. Synd med Palme, men mer än så blir det ju inte.

Så även om jag kan ha förståelse för att man låter sig sugas in i mordgåtan så begriper jag ändå inte i slutänden hur man kan orka hålla på i så många år om någonting som man ändå inte tror betyder något. Om man dessutom har inställningen att alla vittnesuppgifter och alla andra data är så löskokta att de inte går att använda till bevisning, ja då har man ju inga utsikter att ens plocka fram den där ensamme galningen som utförde det lika meningslösa som betydelselösa dådet. Vad är det för poäng med det här? Det övergår mitt förstånd. Jag förstår att polisen, som har till uppdrag och är avlönade för att "gräva i skiten", håller på med det så länge de beordras till det av förundersökningsledarna. Men privatpersoner som sitter hemma och grunnar över CP, CA, SE eller någon annan liknande kandidat?

Om Palme däremot föll offer för en konspiration grundad i politiska motiv, då har vi i Palmemordet en veritabel statskupp. Det rör ju själva grunden för vårt statsskick, och det rör frågan om vad som egentligen hänt med vårt land. Som jag ser saken har utvecklingen i det här landet inte direkt varit gynnsam under de senaste decennierna. I den mån det sammanhänger med Palmemordet så blir den händelsen ju extra intressant som "katalysator" för dessa samhällsförändringar. Under sådana förutsättningar handlar Palmemordet ändå om någonting viktigt och intressant. Då kan man invända att allt sådant är griller och hjärnspöken och att vi "foliehattar" inte kan nöja oss med tillvarons meningslöshet, att Palme sköts av en slump av en galning i ett meningslöst vansinnesdåd.

Det här debatten mellan de båda sidorna har ju pågått i all oändlighet, men kanske inte så rent ut om Palmemordet som om Kennedymordet, som ju också präglats av samma ställningskrig mellan "lone nutters" och "tinfoil hats". Vad mig beträffar så är båda sidor lika goda kålsupare. Jag är ingen konspirationsnisse av hävd och vana eller personlig läggning, utan jag blev en konspirationsteoretiker i Palmemordet först när jag började studera materialet. Då stod det nästan omgående klart för mig, att mordet på Olof Palme inte utförts av någon ensam galning utan av en liten attentatsgrupp, vilket i sin tur betyder att det förelegat en konspiration. Det är grunden till mitt ställningstagande.

Med tiden har jag sedan gått igenom vittnesmål, förlopp och tider på ett så pass djupgående sätt att jag kunnat övertyga mig själv, om inte andra, om att något förlopp där en ensam gärningsman skjuter Olof Palme helt enkelt inte går att plocka fram – i alla fall inte med mindre än att man kör med ångvält över en hel rad med centrala vittnesuppgifter. Fauzzi är bara en i raden framför den ångvälten. Jag hoppas jag får säga "ångvält" eftersom "gaslighting" numera förbjudits av CP-transan. Vi måste använda hens vokabulär, ser du, annars är vi inte pk här.

De som hävdar Grandmannamodellen, där alltså en ensam galning får syn på Palme av en slump vid Grand, sedan hämtar puffran medan filmen visas, och därefter följer efter Palme ner till Dekorima och skjuter där, den modellen funkar inte när man tar med Fauzzis uppgifter eller Delsborns uppgifter eller Morelius' uppgifter eller Lisbeth Palmes uppgifter. Alla måste under ångvälten, för annars funkar det inte. Men om man kastar alla dessa vittnen under ångvälten, då har man ju inget kvar annat än sina egna fria fantasier. Grandmannamodellen är ironiskt nog ett rent fantasifoster. Den verkar så väldigt enkel och rättfram när man först hör talas om den. Men när man sedan börjar titta på detaljerna, på vad som egentligen krävs för att det förloppet ska fungera, så visar den sig vara totalt ihålig och oduglig.

Grandmannamodellen är då den ENDA modell som inte förutsätter att den ensamme galningen måste gå runt beväpnad på stan och skjuta Palme på ett blixtbeslut. Som sådan är den ändå tusentals gånger mer plausibel än de andra två tänkbara modellerna – som jag kallat för "norra klackvändningen" respektive "södra klackvändningen". Ingen av dessa modeller fungerar heller när man konfronterar den mot de vittnesdata som föreligger utan behovet av "ångvält" är minst lika stort där som för Grandmannamodellen.

Slutresultatet är att alla tre modeller faller platt till marken, under den stora analytiska ångvälten. De håller helt enkelt inte streck. Det var en stor överraskning för mig när jag själv insåg det, för det går liksom emot ens intuition att Grandmannamodellen inte skulle fungera. Men så är det dessvärre: den "fungerer ikke" som man säger i grannlandet. Problemet här är att ingen fjärde eller femte modell tycks existera. Jag har grunnat mycket över den frågan men inte kunnat hitta något ytterligare alternativ. Med andra ord har vi tre möjliga modeller för ensamma gärningsmän, och alla tre har gemensamt att de inte fungerar.

Om man är lagd som jag så böjer man sig för det resultatet och ger upp jakten på ensamma galningar – vilken ju ändå inte är så oerhört meningsfull för den delen, enligt vad jag sagt ovan om den saken.

Det där med att ett mötesscenario skulle vara krångligt är väl ändå mest bara någon slags besvärjelse. Det som krävs är två eller tre personer i attentatsgruppen: (1) "goaren" som offret känner och litar på, och som leder eller lurar denne till mordplatsen; (2) mördaren som utför själva skjutningen när offret väl kommit till mordplatsen, samt (3) en "lekledare" som håller i bevakningen och ger signal från en plats där man kan överblicka mordplatsen med omgivning. Det här scenariot är ju mycket enklare än någon av de tre ensamma gärningsmannamodellerna – om de nu bara ens fungerade, vilket de inte gör.

Man måste ju också skilja mellan den apparenta komplexiteten och den verkliga komplexiteten i en modell. Man kan alltid förenkla modellen genom att utelämna en massa saker, men det sänker ju inte komplexiteten i materialet utan förpassar det bara till residualerna istället för att inlemma det i själva modellen. Att lämna en massa saker oförklarade som ändå tarvar förklaring, det är ju att segla under bekvämlighetsflagg: "Jag behöver minsann inte förklara de sakerna utan det där skiter jag i". Tvärtom menar jag att alla, inklusive de som förespråkar ensamma gärningsmannamodeller, är förpliktade att redogöra för och förklara inom modellen (eller förklara bort ifall de utelämnas från modellen) alla de anomalier som påkallar intresse. Det menar jag är ett rimligt krav som också utgör en förutsättning för en likvärdig bedömning av de olika alternativen.

Jag skämtade med Faderlig (i Engström-tråden) om att man behöver ju inte stanna vid en ensam gärningsman utan man kan förenkla ända ner till noll gärningsmän, genom att anamma Lars Krantz' teori om att det var Lisbeth som sköt. Då behöver man inte ens någon separat gärningsman. Om ni då invänder, att "hur ska man då förklara killen som springer in i gränden?" så säger jag att det där med vittnesuppgifter, det kan man dels inte lita på och för den delen skiter jag i den gubben. Han kanske stod där och blev rädd och sprang till skogs upp på åsen. Ungefär så känns det att sitta och försöka resonera med ensamma gärningsmannatyper. Hoppas någon av er ser problemet i det.

Det är klart det går att få fram för och nackdelar med båda ställena. Dock ställer jag mig tveksam till att man ska vara så säker från att klara sig undan en inringning. Agerar polisen lika kvickt som de gjorde på Sveavägen är ju en avspärrning på plats inom några minuter. Då är man körd.
Det är ju under förutsättning att någon märker mordet direkt iofs.

Och av de ställena längs deras promenad hem tycker jag nog ändå att mördplatsen är överlägset bäst. Det råkar ju av en slump vara en arbetsplats där och det är nedsläckt. Det är endast den gränden som har de förutsättningarna. Med en trapp upp till åsen precis bredvid dessutom.

Men min främsta hållning här är nog ändå att man inte kan dra några ens halvsäkra slutsatser om just mordplatsen. Eller man kan väl som du är inne på i alla fall se att det inte är det rimligaste tillvägagångssättet för en resurstark grupp likt typ CIA. Fast å andra sidan så är väl det sista en resurstark grupp vill är att det ska se ut att vara en sådan. Då ringar man snabbt in vem som ligger bakom. Det är väl endast ryssarna som kört med metoden att göra det övertydligt vilka det är.

Vad gäller kunskapen om vad de ska göra den här kvällen så tror jag nog att den informationen inte är så svåråtkomlig som många tänker sig. Med tanke på att det här var kalla kriget så får man nog räkna med att OP var avlyssnad/hade span. Och det kanske av flera grupper samtidigt.

EAP hade väl något slags span. I polisspåret finns ju Grundborg som via televerket kunde lyssna bäst han ville i princip. Och det skulle förvåna mig om inte både Sovjet och USA har någon slags koll på OP.

Men det kräver ju att någon av personerna i den hypotetiska gruppen har någon slags koppling till polis/militär eller OPs närhet för att få den infon. Alternativt att man har Grundborgs befattning.

Nja. I det första fallet har vi Pia Engström som säger att ingen följde efter LOP "på livvaktsavstånd" från Grand. Även om hon inte utesluter att någon följde efter på längre avstånd så kan man undra varför GM skulle välja att lämna en stor lucka till paret. Risken är ju uppenbar att han tappar bort dem.

I det andra fallet så får man förklara varför GM skulle välja att ställa sig på andra sidan. När hade han tänkt gå över gatan och skjuta? GM har ju ingen aning om vart Palme kommer ta vägen efter bion. Om t ex Palme blir hämtad med bil är det kört.

Det enda rimliga scenariot med en ensam GM som jag ser det är att han hade väntat utanför biografen och skjutit så fort Palme kom ut.

När det gäller förföljande Grandmän så har vi som bekant lite olika uppgifter, t.ex. korvkioskägaren som ser en förföljare. Men en förföljare har ju knappast någon svårighet att följa ett medelålders par på 30-40 m avstånd utan att tappa bort dem, så den invändningen köper jag inte oavsett.

Vat gäller en Grandman på andra sidan så är anledningen rätt given: han vill inte bli upptäckt och/eller igenkänd. Att en GM från polis eller underrättelsetjänst skulle häcka utanför biografen en längre tid förefaller mig osannolikt. Likaså din idé om att skjuta OP inen folksamling vid Grand: om man har så liten oro över att bli gripen så kan man ju skjute OP vid hans port vilken dag som helst!

Så är det. Men jag menar att man redan lämnat ön när larm är på väg ut och fordon på väg för att kolla vad som hänt. Det finns dessutom ett antal vägar ut från Gamla stan. Men, som sagt, när det kom till en kvalificerad attentatsgrupp, så var "öppen gata" knappast särskilt aktuell för verkställande vare sig i city eller i Gamla stan.


Om det är så, så får väl GM tacka makarna för att de råkade leda honom just dit. Och slumpen för att han slipper möta festsällskap, berusat rådiga ingripanden eller annat i den trånga gränden och trappen.


Det innebär en professionell insats som förkläs till något annat. Och då påbörjar man nog ett teoribygge som grundas på lite väl omfattande antaganden. Och dessutom kvarstår alla "problem" och risker med utförandet.

Jag menar att man kan dra slutsatsen att MOP tydligt avviker från hur organiserade attentat brukade se ut. Ett typiskt sådant utfördes exempelvis så att offret sköts med flera skott på väg in eller ut från bostaden eller liknande eller i anslutning till sitt fordon.

Att GM väljer att skrida till verket under de oförutsägbara förhållanden som var fallet är dock bara en del i en helhet av omständigheter och som bör vägas ihop. GM skjuter i folkrik miljö och ger inget sken av att försöka skyla sig, ammunitionen är obsolet och inadekvat, han verkar ta de medel han råkar ha tillgång till, han skjuter med ett skott och det i ryggen osv.


Om det nu fanns olika grupper som följde efter Olof Palme och avlyssnade honom, varför skulle just en hastigt beslutad utfärd i citys fredagsvimmel innebära den stora möjligheten för den typen av GM? Jag har lite svårt att se det. Men visst skulle det kunna tänkas handla om någon typ likt en stolle med koppling till EAP.

Ormstads bedömning är väl att mordet framstår som professionellt eftersom Palme avled omgående.

Hon menar dessutom att ett skott i ryggen någonstans i ett område omfattande 70x10 cm innebär att man kan vara säker på utgången. Det är helt enkelt fel.

Det är istället så att mördaren är så pass professionell att han med millimeterprecision, under gång i dunkel och genom tjocka vinterkläder, föresätter sig att träffa ett visst kärl osv i kroppen.

Och dessutom råkar kulan till hans lycka börja tumla i kroppen efter att ha slagit i ryggraden, så att den överför en hel del av sin energi till omkringliggande vävnad och som därmed trasas sönder. Istället för att verka enligt sitt tänkta syfte att gå rakt igenom det den träffar och därmed överföra så lite energi som möjligt.

Det där 50/50 är något man brukar höra, jag undrar vad det baseras på. Om man utesluter krigstillstånd osv, får jag intrycket att ensamma stollar är den dominerande typen av GM vid attentat mot politiker på högre nivå. Men jag har aldrig sett någon större sammanställning och inte heller gjort någon själv. Har bara noterat tendensen när kollat på fall från tiden.

Ett exempel är Clarkes sammanställning av attentat mot amerikanska presidenter och liknande. Det är 15 fall. Ingen konspiration i offrets närhet eller större sammansvärjning. Det finns ett par fall där GM är del av någon rörelse, men där den inte verkar vara inblandad. Ett fall av sammansvärjning mellan två individer. Annars idel ensamagerande stollar av olika grad.

Listan:

Gällande plats för mordet på OP så måste scenariot tas med i bilden.
Mördaren(jag tror som sagt det handlar om Christer Andersson)skjuter när kusten känns klar.
Krångligare än detta behöver det inte vara.

I scenariot förföljelse från biografen Grand finns det personer i LOPs närhet framåt hela tiden fram till korsningen Sveavägen/Tunnelgatan.

Det är ett rimligt antagande att detta registreras av den efterföljande mannen.
Hela vägen fram till korvkiosken finns det personer framför LOPs.
När paret korsar Sveavägen så kommer Nicola Fauzzi söderifrån plus att Katarina och Maria finns framför LOPs..cirka trettiotalet meter framför när de går över Sveavägen vid den kommande brottsplatsen.

LOPs korsning av Sveavägen kan dessutom ha ställt till det en aning.Mördaren kan inte ha förutsett detta och han hamnar möjligen i en något kaotisk situation iom detta.

Det behöver inte vara konstigare.
Cajsa Warg vid val av vapen samt metal piercing ammo.
Cajsa Warg vid val av mordplats.

Har vi dessutom att göra med kombinationen van skytt-ovan mördare så är det än troligare att den eventuella kringuppsikt denna mördare haft varit koncentrerad framåt.
En van mördare har helt enkelt bättre koll även bakåt..detta av betydelse om han observerar vittnet Anders B som ju befinner sig i omedelbar närhet.