Hur ska jag någonsin träffa en partner?

Oavsett vad läkarna säger så behöver du testosteron. Brist på testosteron är orsak till ditt baby face.

Jag har själv alltid varit liten både till längd och kroppsform och hade det tidigare i mitt liv svårt att få tjejer då jag såg det som ett problem och kände att min längd var den viktigaste saken på jorden.

Någon gång efter 19-års åldern (efter en del festande och andra dumheter) så lyckades jag tränga undan det tankesättet och fick lite mer "fuck it"-attityd. Jag vågade testa att ta mer plats och att prata med tjejer (och framförallt vågade jag försöka ta för mig mer, du kan inte få mer än en örfil eller ett nej om du kysser en tjej som inte vill det).

Nu ca 10 år senare har jag fått barn med en kvinna som jag, för 10-12 år sedan, aldrig någonsin hade vågat försöka närma mig på något annat sätt än som en vän. Den relationen påbörjades via ett Facebook meddelande och lite chattande fram och tillbaka, när vi väl bestämde oss för att träffas första gången (hon bodde i en annan stad) så var jag såklart väldigt nervös men jag bestämde mig återigen för att tänka "Fuck it". Tog bilen dit, strösnackade lite och när vi skulle ge varandra en kram så förklarade jag att jag alltid försöker ta det som jag vill ha och kysste henne. Resten är historia.

Nu har vi andra sorters problem. Det är en sak som är säkert och det är att livet aldrig är problemfritt. Varesig med eller utan kvinnor i det.

Men börja ta livet med en lite större klackspark och förstå att ingen kommer döda dig om du närmar dig någon.

Jag skulle gärna ta tillskott men jag är rädd för att köpa okända saker på nätet. Vill ju gärna ha hjälp av vården.


Jag hade en sån där fuck-it attityd under en period när jag kände att jag inte hade något att förlora men när jag även misslyckades då så blev det snarare en fuck-it-jag-skriver-i-allt attityd och blev deprimerad.

Sluta vara rädd, tacka mig senare.

Kontakta vården men testosteron löser inte alla problem som folk verkar tro. Vissa har naturligt "babyface" oavsett testosteron halt.

Har en kompis med löjligt mucket babyface, ser nästan komiskt ut med hans stora kropp. han trodde också det var något hormonellt fel men han hade högre halt av testosteron än de flesta...

Något du verkligen borde ta tag i är att du prata för dig själv utan att du är medveten om det, kan finnas något psykiskt bakom det. Löser du det så är du nog en bit på vägen. Du mår uppenbarligen inte bra men en partner löser inte psykiska problem även om många tror det även jag en gång i tiden.
Nu har jag en partner och ett bra liv men det var efter jag löste mina psykiska besvär.

Ja jag vet att man måste sluta vara rädd. Men det är så jävla tufft, särskilt när man blivit nobbad hela sitt liv. Man har ju ingen tro på något längre.


Jag har ett sånt där naturligt babyface tyvärr, det ligger i släkten.

Jag har en sådan jävla dålig framtidstro.

Oavsett vad läkarna säger så behöver du testosteron. Brist på testosteron är orsak till ditt baby face.

det spelar ingen roll kompis, hans recessed käkben kommer ju ändå inte växa i vuxen ålder bara för att han sprutnarkomanar dbol..

ts bror, ibland finns det ingen "lösning" lösning på problem, bästa du kan göra är att fixa en rutin med mycket löpträning och aschetiscism, samt försöka inte tänka för mycket på det du inte kan få, som ditt hjärta längtar efter, för att få lite inre frid.

Ja jag vet att man måste sluta vara rädd. Men det är så jävla tufft, särskilt när man blivit nobbad hela sitt liv. Man har ju ingen tro på något längre.


Jag har ett sånt där naturligt babyface tyvärr, det ligger i släkten.

Jag har en sådan jävla dålig framtidstro.

Lev för något annat då? Måste du vara så klyschig och tycka att kärlek mellan partners skulle vara livets mening? Det är det inte om du inte gör det till det

Det du bör göra är som sagt att ta tag i dina psykiska besvär först. Hittar du någon kommer den fly fortare än kvickt när du börjar prata med dig själv.
Att du inte hittar någon kanske beror på att du mår dåligt och det syns.

Varit deprimerad till och från sedan dess och nu har den blivit ännu värre. Jag skriker rakt ut ibland och jag har diskussioner och samtal med mig själv hela tiden. Ibland har folk flyttat sig ifrån tunnelbanan ifrån mig för att jag kommer på mig själv prata högt p.g.a mina inre röster. Jag förstår att detta är något som är fel. Stundtals har jag börjat fantisera om att hänga mig i taket för jag orkar inte leva så här ensamt längre. Oönskad på jorden.

Hur ska jag ta mig ur denna situation egentligen?

Jag jobbar på mina psykiska problem, det tar tid. Även på den tiden då jag mådde hur bra som helst så hittade jag ingen då heller. Det har ingen betydelse. Det är sjukt svårt att hitta någon idag...