Barn med antisocial personlighetsstörning?

En nära släkting till mig har ett barn (ca 10 år) som jag börjat bli väldigt bekymrad över. Jag började märka redan när han var i sjuårsåldern att han visade tendenser på att vägra inse att han någonsin gjort fel, vägrar be on ursäkt om man inte tvingar fram det, ljugit helt obehindrat etc.
Nu har lögnerna blivit ännu mer utsvävande och konstanta. Jag träffar dem inte jätteofta men detta märker jag och har hört om när jag inte varit med på släktmiddagar etc.
Han kan vara jättetrevlig osv men då känns det snarare som om han är inställsam och annars är han rätt dominant. Han har t.ex knuffat barn oprovocerat i skolan har jag förstått. Hans föräldrar försvarar ju honom och menar att de andra barnen överdriver situationerna och att det ibland är dom som slår honom. Jag tror de vägrar inse och jag fattar att det måste vara jättesvårt att höra som förälder.
Jag har hört och sett att han börjat göra illa deras husdjur i smyg (då blir jag vansinnig men han verkar inte bry sig) och har sett hur han har kunnat hantera mitt syskonbarn lite vårdslöst. Mitt syskonbarn är inte ens är ett och ett halvt år. Till exempel har han ryckt upp honom i armen någon gång och en gång när vi sa åt det omnämnda barnet att ta bort vissa leksaker för att mitt syskonbarn inte skulle råka stoppa i munnen så såg en familjemedlem hur han la ut vissa av dem i smyg ändå. Strategiskt lixom.

Hans föräldrar har ett till barn i tonåren som aldrig har betett sig liknande utan är väldigt varm, kärleksfull mot djur etc. om än kanske lite kaxig och nonchalant under en period men annars väldigt fin.
Så jag tänker att det inte kan bara kan bero på uppfostran helt. Jag märker dock att de ser förbi det han gör ibland och om han är otrevlig säger de inte ifrån eller ger honom direkta konsekvenser vilket bekymrar mig.
Jag tycker inte att han är pålitlig och jag vill inte lämna mitt syskonbarn ensam med honom. Bävar för dagen när mitt syskonbarn blir äldre och de kanske tänker att de kan "leka själva" och man måste ljuga fram anledningar till att inte låta dem vara själva.
Angående hans lögner har de ibland visat sig vara av lite socialt farlig karaktär. Han ljuger ibland om att någon har slagit honom. Han tar det från tomma luften. Så jag vill inte heller vara ensam med honom då jag är rädd att han ska hitta på att jag gjort honom illa på nåt sätt.

Nu har hans föräldrar börjat märka att han har "lite speciella drag" och vill göra en utredning om ifall han har autism.
Jag är å andra sidan orolig att han faktiskt har någon form av antisocial störning. Menar inte att han måste vara psykopat men jag tycker helt ärligt jag ser ganska starka drag av empatibrist i vissa sammanhang.
Jag tycker inte illa om honom! Jag har ju känt honom hela hans liv.
Men jag är orolig. Och jag vet inte om man kan lita på att vården skulle märka ifall han faktiskt har en antisocial personlighetsstörning om det inte är det han utreds för. Speciellt som hans föräldrar inte verkar vilja se detta och ganska ofta försvarar med att folk missförstår osv.

Kan man ens sätta den diagnosen på barn?
Det kanske bara har autism eller en annan diagnos? Jag vet inte hur autism brukar te sig på barn. Man kanske visar dessa tendenser då.

Nån med erfarenhet på något sätt eller som sett andra barn med liknande drag?

Asså snacka med ungen. Jaaa samtalaterapi hit och dit men du ibland ta del av smeten och ta reda på vad det är som försiggår; är det antisocial personlighetsstörning?

Intressant inlägg. Jag tycker du ska googla, inkl på engelska, så lär du hitta massor av info. Fast det kanske du gjort. Ett annat tips är att diskutera med chatgpt (svenska funkar), som faktiskt kan ge riktigt bra svar och råd.

Vet inte om det är så klokt att du lyder rådet från en annan skribent här, och snackar med ungen. Det skulle jag nog snarare avråda dig från. Om det du befarar stämmer så tror jag inte situationen blir bättre utan snarare riskerar bli sämre. Om barnet är typ antisocial/psykopat så kan han snarare använda feedbacken till att förfina sina antisociala drag, plus att han säkert gör en minnesnotering om dig.

Jag kollar på mycket "true crime". T ex "Evil lives here". Väldigt signifikativt för nästan alla dylika avsnitt är att varningstecknen fanns där redan tidigt, men omgivningen valde att bortse från dem. Vi människor är ofta förbluffande "bra" på att hitta på egna förmildrande tolkningar. "Han menade nog inte illa.", "Det växer nog bort." osv. På sajten Quora finns i dess engelskspråkiga del rätt många som påstår sig ha diagnosticerats som psykopater (i den mån man nu kan lita på att de talar sanning...). Även de upplever att folk kan vara typ genomkorkade i sin benägenhet att inte fatta.
Vi har ju även en sån som Hagamannen. Våldtäkterna skedde alltid efter att han haft typ firmafest med jobbet. Han stämde in på signalementet, osv. Arbetskamraterna brukade rentav skoja om det, men ingen larmade polisen.

Jag har för mig att diagnosen psykopati inte kan ställas på personer under 18 år, eftersom deras hjärna inte är färdigutvecklad. (Det är den väl inte förrän ytterligare några år senare, men nånstans satte de gränsen och den sattes vid 18 år.) Det kallas snarare uppförandestörning eller nåt liknande.

Det finns en intressant dokumentär (googla "Child of rage"), om en typ 6-årig flicka som uppvisar mordiska egenskaper gentemot sina egna (foster)syskon och (foster)föräldrar. I det fallet hade hon varit extremt vanskött, vilket tros ha skapat hennes mycket antisociala störning. Tydligen lyckades man rehabilitera henne , och hon påstås arbeta som en sjuksköterska.

Men... Barnet du beskriver verkar ju haft en tämligen normal uppväxt, och har ett tämligen normalt syskon. Det är helt klart varningstecken på något åt psykopatihållet.

Ofta pratas inom engelskpråkiga forum, etc om primär och sekundär psykopati. Primär psykopati föds man med, och lever med under hela sitt liv. Det kan aldrig vara eller bli på något annat sätt. Dessa personers hjärnor är "fysiskt" annorlunda än icke-psykopaters. Dessa personer kan som regel aldrig känna emotionell empati, rädsla, skuldkänslor, skamkänslor och liknande. Kommer aldrig hända, eftersom det är och förblir omöjligt. De är vanligtvis oberörda av det mesta, även fast de exempelvis kan ha lätt till ilska. Många sägs leva lagliga liv, t ex som piloter, inom det militära, kanske som kirurger, eller som typ vad som helst. De kan leva normala liv med familj. De är liksom "bara" kalla. En del av de primära psykopaterna kan förstås ha antisociala personligheter. (De kan även ha god kognitiv, eller typ "intellektuell" empatiförmåga, eftersom de fattar att "Aha, det där brukar andra uppfatta som ledsamt/otäckt/etc, och kan säga dom rätta/passande sakerna.)
Jag kan tycka att Johanna Jansson, som mördade Tove i Vetlanda, verkar kunna en primär psykopat. Typ kolugn, orädd, manipulativ, kall. Vad jag förstår hade hon en relativt normal uppväxt.

Sekundär psykopati är snarare resultatet av hur barndomen varit, typ att en fruktansvärt barndom med övergrepp osv kan få personen att utveckla en antisocial personlighet som ett slags sätt att "överleva". Dessa psykopater är inte lika känslokalla, men kan ändå ha låg/obefintlig förmåga till emotionell empati. Sen finns det även fall där personer pga olyckor (typ huvudskador) fått förändrad personlighet. Engla-mördaren Anders Eklund påstår sig väl ha fått en smäll i huvudet som han tror kan ha utvecklat/förvärrat att han blev som han är.

Så utifrån ovanstående kan du kanske söka ytterligare ledtrådar. Typ om pojken verkar väldigt orädd, typ aldrig (genuint) gråter, verkar väldigt känslokall osv. Du kan googla "startle reflex" (typ skrämselreflex). Primära psykopater saknar i allmänhet den. Du kanske kan ha lite tentakler ute för att försöka pejla av sånt?

Det finns väl även nåt som heter trotssyndom. T ex har Malena Ernman en dotter (inte Greta) som har (eller åtminstone haft) det. Jag tror att hon även har flera andra diagnoser.

Här på Flashback gjorde sig "Kattmördaren i Lerum" (googla) sig känd. Tråden här på Flashback:
(FB) Den stora tråden om djurplågaren i Lerum !
Han sades varit autistisk. Ofta finns en samsjuklighet mellan olika olika personlighetsstörningar/etc.
Lasermannen John Ausonius tror jag fick en autismdiagnos. En del seriemördare uppvisar autistiska drag typ Asperger. (De allra flesta med Asperger är dock långt ifrån antisociala, psykopatiska eller kriminella.)

Söker man på engelska kan man även hitta något som heter "malignant narcissism".

Blä, jag är jättetrött nu. Men intressant ämne. Skriv gärna och berätta hur det går.

Från vad du berättat låter det som att han saknar empati med tanke på hur han medvetet behandlar andra människor illa, utan att reagera när han sen blir tillrättavisad. Men den största varningsflaggan är nog att han gör djur illa.

Hur är han som person förutom dominant? Vad fokuserar han mest på i de dialoger du haft med honom? Gör han saker som gagnar honom utan att ta hänsyn till eventuella konsekvenser? Tolkar han saker bokstavligt, eller förstår han underliggande meningar?

Har själv en form av autism och känner igen vissa beteenden du beskrivit i mig själv som barn, men hans beteende verkar mer nonchalant, oberäkneligt och egocentriskt.

Ännu ett pucko som utgår från att alla föräldrar är bra.
Du ser ju inte vad som händer bakom stängda dörrar, eller hur?

Jag tror inte på ts beskrivning.

Det är ts upplevelse av ett barn men, man märker ju att ts är alienerad med noll koll och erfarenhet.

Pathological demand avoidance kan vara ett troligare alternativ.

Du tror inte på min beskrivning? Allt jag berättat är objektiva betraktelser samt vidarebefordrad information från andra. Mina misstankar är subjektiva men bara baserade på det jag sett och hört.
Varför skulle jag hitta på? Jag vill ju ha ett uppriktigt svar från folk som erfaret samma. Har aldrig självdiagnostiserat honom utan har till och med skrivit att jag kanske har helt fel i min oro.

Jag känner ju föräldrarna utan och innan. Vi är familj. Vet att de aldrig skulle göra honom illa, om det är det du tror? Det enda är att de ibland är förbiseende och möjligtvis lite nonchalant inställda till problemen.

När han var mindre fokuserade han mest på att prata om sina tv-spel och olika leksaker han hade. Nu förtiden pratar jag inte så mycket med honom och när vi gör det vid middagen osv är det i princip bara massor av påhitt. Frågade häromdagen vad han vill jobba med nånting speciellt när han blir stor, om han hade drömmar och mål etc. Och hans svar var "Jag ska ta över världen". Han har säger en del att han är bäst och han är kung osv.
Det behöver ju inte innebära någonting men i kombination med allt annat så...
Mest av allt sitter han i princip bara framför skärmen. Paddan eller tv:n. Utifrån när jag har varit på besök alltså.

Sen menar inte jag att han alltid går och är otrevlig. Ibland är han gullig osv och han kanske är det ofta men jag ser mindre och mindre av de sidorna och det går ju inte att veta om han är det på riktigt eller om det är påklistrat och han är inställsam?

Det låter ganska klockrent som någon form av antisocial störning (i ungdomar kallas det vanligtvis för uppförandestörning eftersom antisocial personlighetsstörning enbart kan diagnosticeras från 18 och uppåt). Kan vara så att vården märker det här när dom söker en diagnos för autism men det är långt ifrån säkert. Om de går till en privat klinik för autismdiagnos så är det extra osannolikt. Det låter inte som att han har autism, det ser annorlunda ut. Autister ljuger generellt inte på det viset och kan, typ, känna empati. De har ingen njutning eller intresse av att skada andra/djur iaf.

Det finns egentligen två saker du kan göra. Du kan göra en orosanmälan. Det är osannolikt att det blir något av det eftersom jag antar att du vill vara anonym och att du gissningsvis inte kan ge mer än vaga uppgifter. Vem vet, det kanske får föräldrarna att tänka till lite eller nämna orosanmälningen till psykologen (som sen kan diskutera det vidare för att se om det kan vara någon antisocial störning). Det andra du kan göra är att försöka övertyga föräldrarna att de ska ta upp detta med psykologen eller att de borde researcha det mer typ. Det är nog väldigt osannolikt att det skulle fungera baserat på hur du beskriver att de handskas med honom. Risken för att eran relation är permanent förändrad eller t.o.m. avslutat är markant.

Gissningsvis kommer det blir mer och mer problem i takt med att han växer upp och till slut blir säkert BUP, socialen, polisen, skolan etc. inkopplade men det är först efter det börjat hända grejor.

NPF i all ära men har sett psykopatbarn diagnostiseras med ADHD. Tycker det är obehagligt. Men det verkar inte finnas liknande undersökningar för psykopati som faktiskt också är NPF.

Har inte riktigt sett vad det blivit av dessa barn, men det finns nog de som är mer kunniga där.

Det är fel på dessa barn, det är inget föräldrarna gjort. Starkaste tecknet sa en medflashbackare till mig när vi talade är avsaknad av skuld och skam. Att de inte vet vad det är, men lär sig säga förlåt och fejka skuld, men att de missar att fejka skam.