Citat:
Ursprungligen postat av
adina
Det första året visar ju helt och hållet att det inte gäller unga barn som omhändertagits pga miljö utan tonåringar som omhändertagits pga eget beteende , bland de i lvu kampanjen finns det ytterst få som har något barn som omhändertagits pga eget beteende , eget beteende behöver inte bero på problem hos förälder utan ha helt andra orsaker .
De föräldrar som har sina barn placerade på grund av att barnet missbrukar, självskadar är kriminella eller annat är inte ute och demonstrerar eftersom de är fullt medvetna om att de inte kan hantera barnen hemma , de varken orkar eller har möjlighet att 24/7 vakta och hindra sin tonåring från skadligt beteende
Citat:
Ursprungligen postat av
Dopy
Jag är ingen socialsekreterare. Jag kan dock läsa studier och utredningar, och förstå det jag läser. Du verkar ha personlig koppling till LVU och socialtjänsten, och du kan inte ta in informationen i sin helhet, dina känslor får dig att enbart ta in det du vill, och blunda för det som inte passar din agenda.
Angående ditt jävla tjat om inlägg. Du har skrivits 21 inlägg på 7 dagar. 3 inlägg/dag. Jag har skrivit 210 inlägg på 15 månader. 0.4 inlägg/dag. Så enligt din logik är du den av oss som "sjukligt beroende av att desinformera om både familjer och socialtjänsten"
Kan ni inte bara sluta besvara den här outbildade obildade biasen och dess kontopolare? Argumentationens kvalitet lyser med sin frånvaro och försöken att kompensationskränka, då främst Adina, är också ointressant för tråden.
Som ni två tidigare påtalat så finns det gott om studier på internationell nivå som uppmärksammat sk domstolsplaceringar av barn/unga och vad som kan förväntas. Det intressanta är jämförelser med icke placerade barn/unga och deras utveckling. Forskning är tydlig när det gäller dysfunktionell uppväxts påverkan på barn och ungas hälsa och utveckling. Den forskningen ligger till grund för att domstolsplaceringar faktiskt praktiseras världen över. Unga/barn far oerhört illa av att växa upp i dysfunktionell miljö. Det är en grupp som är överrepresenterad när det gäller olika grad av psykisk ohälsa, psykiatriska diagnoser, psykiska störningar och relationsstörningar.
Att utifrån detta tolka in att barn och ungas totala haveri och eventuella tragiska livsöden beror på omplacering är både okunnigt och oärligt. Omplacerade barn och unga är i hög grad redan förstörda, i bästa fall får de en chans att läka och förbättra sina chanser i livet, i värsta fall är de redan så illa däran att deras vård- och omsorgsbehov inte kan mötas. Påståendet att dessa unga hade mått bättre av att flytta hem till den dysfunktionella hemmiljön och de dysfunktionella föräldrarna saknar stöd i forskning.
Självklart är också att om socialtjänsten felaktigt bedömt god hemmiljö och goda föräldrar som dysfunktionell hemmiljö och dysfunktionella föräldrar, så är det självklart att barnet/ungdomen skulle ha stannat kvar i sitt hem och alla aktiviteter som innebär separation mellan hem/föräldrar/barn/ungdom utgör någon sorts skada.
I studien
The Mental Health of Adolescents Residing in Court-Ordered Foster Care: Findings from a Population Survey framkommer att mer än 30 undersökningar i Nordamerika, Europa och Australien rapporterat att barn och unga placerade i vård utanför hemmet i högre utsträckning upplever psykisk ohälska och högre nivåer av psykisk ohälsa än vad barn gör i stort. Studierna förklarar att det till stor del beror på tidigare exponering (innan placering) för misshandel, känslomässig deprivation och störd anknytning.
Avhandlingen
Court-Ordered Care som det tidigare refererats i ovan är alltså ett komplement till tidigare nämnda studier. Barn placeras för att de farit illa, det faktum att de farit illa under kritisk utvecklingsperiod innebär att flera av dem tagit sådan skada att de i hög utsträckning kommer vara avvikare och på olika sätt fortsätta fara illa, dvs skada sig själva eller andra.
I studien
The Mental Health of Adolescents Residing in Court-Ordered Foster Care: Findings from a Population Survey framkommer även att barn/unga som nätverksplacerats har lägre frekvens av svårigheter på klinisk nivå än de som placerats hos obesläktade fosterfamiljer. Detta är känt inom svensk socialtjänst och np är ett självklart val när det är möjligt, dvs när det finns funktionella anhöriga som kan erbjuda god uppväxtmiljö. Np hade kunnat vara ett vanligare alternativ i Sverige om de aktuella anhöriga, och föräldrarna, accepterat socialtjänstens direktiv gällande kontakt och umgänge.