Sveriges agerande i Ukraina-frågan är en säkerhetspolitisk katastrof

Jag har själv varit kritisk till medlemskapet i Nato. Det är dock viktigt att skilja på medlemskapet och upprättandet av Natoinstallationer och Natopersonal. Putin gjorde den skillnaden. Han blev tillfrågad hur han såg på den svenska anslutningen till Nato. På detta svarade han att ”det är inte så märkvärdigt, utan hänger mer på om man följer upp det med installationer och trupper”.

Jag drar samma slutsats som Kristersson att Natomedlemskapet utesluter ett ryskt anfall, därför att de vet att om de angriper ett Natoland så har de passerat en röd linje och det blir ett storkrig. Det borde leda till slutsatsen att man måste vara försiktig efter anslutningen till Nato och inte ha en massa installationer.

Det som oroar mig nu är att Sverige håller på att sluta ett avtal med USA om att upplåta 17 militärbaser. Det kommer att öka en västlig försvarskapacitet, men det ökar också spänningen och risken för incidenter.

Hur tror du att allmänhetens uppfattning påverkas av detta? Både informationen om kärnvapen, men även de ökade spänningarna?

– Jag tror folk i allmänhet är mer engagerade för den otäcka risken av kärnvapen skulle kunna finnas på svenskt territorium. För egen del är jag mer upptagen av en ängslan för ökade spänningar i Östersjöområdet. Jag häpnar över att det inte förs någon offentlig diskussion om det här basavtalet. Jag har uttalat mig i intervjuer i Aftonbladet och Göteborgs-Posten om detta.

Det är en slags radiotystnad över detta. Den dök inte upp i partiledardebatten förra söndagen. Det var bara en mening som handlade om det. Det är häpnadsväckande. Borde inte det här underkastas en folkomröstning?

Man borde kunna förvänta sig att de opinionsledande grupperna, partierna, skulle reagera. Jag är förvånad över detta. Det verkar vara en slags uppgörelse. Det jag har sett av remissvaren är att de varit väldigt kritiska. Men de har mest fokuserat på jurisdiktion och immunitet mot svensk lagstiftning.

Jag tycker att den allvarliga sidan egentligen är den säkerhetspolitiska sidan. Den bedöms bara av militärerna. Man har inte talat om den psykologiska effekten av detta. Det kännetecknar även anslutningen till Nato. Ett krigshot består av två delar: kapacitet från en granne och dels viljan. Det är mycket lättare att beräkna kapaciteten, räkna flygplan och stridsvagnar. Det går även att räkna ut hur man kan använda dem.

Att bedöma viljan är däremot mycket svårare. Då måste man försöka begripa vad som skulle kunna leda ryssarna till ett visst agerande, vilket jag inte tycker att man gör.