Jeff Ahl var en gång en väldigt central ledare för AfS, och han är också den ende politikern (som jag minns iaf.) som har representerat AfS i riksdagen. I takt med att Kasselstrand vanskött partiet på olika sätt, så har Ahl blivit en av partiets mest högljudda kritiker.
Ideologiskt finns det inga större skillnader mellan Ahl och Kasselstrand vad jag vet, men däremot verkar Ahl vara kompetent och lämplig på flera punkter där Kasselstrand är självgod och omogen. Det kan i och för sig finnas andra som har bättre koll än mig, så jag ska inte säga för mycket.
Om jag förstått det rätt så var det flera i AfS' ledning som delade Ahls uppfattning om att Kasselstrand vanstyrde partiet under en tid. Om det stämmer att den interna oppositionen inom AfS var vettig och att de motsatte sig Kasselstrands vanstyre, så borde de kunna starta ett konkurrerande parti.
Skäl till varför det skulle kunna hända är följande.
1) AfS tycks vara ett döende projekt.
Vi vet inte hur EU-valet utvecklar sig, men det mesta tyder på att AfS har stagnerat och är på dekis nu för tiden. Om AfS inte gör en rejäl uppryckning i sommarens EU-val så får partiet ses som svagt och icke värdigt för dess medlemmar att engagera sig i. Luften kommer att gå ur ännu fler gräsrötter som bara lär se partiet som Kasselstrands privata lekstuga där han lyfter lön för att fjanta i media. Om det finns någon intern opposition inom partiet kvar så lär knivarna vässas efter ännu ett valnederlag. Flera inom den interna oppositionen lär definitivt kunna vara motiverade att antingen gå över till ett konkurrerande parti alternativt byta ut Kasselstrand. Existensen av ett konkurrerande parti skulle dessutom sätta ännu hårdare press på Kasselstrand, eftersom han inte längre kan använda argumentet att "AfS är det enda partiet som är mer radikalt än Sd" (bortsett från totalt marginaliserade nazister som NMR/NS).
2) AfS har inte mycket kvar att ge.
Det verkar inte finnas någon stor partikassa som är värd att slåss för, som kan motivera ett internt maktövertagande för den interna oppositionen. Eftersom det mesta av pengarna (tycks det som) hamnar i Kasselstrands privata ficka, så är det en ganska liten förlust för den interna oppositionen att starta om på noll. Rent massmedialt är AfS så pass okända att de inte har ett varumärke värt namnet att försöka ta kontroll över heller. De senaste fjantigheterna på memmo och Tiktok gör dessutom att ett nytt parti kan börja om på noll. De som vill kuppa/ta över AfS börjar på minus eftersom Kasselstrand har fjantat sönder partiet.
Tänkbara motargument.
3) Högern blir som bokstavsvänstern om man gör så här.
Det är sant att kommunistiska rörelser har blivit ökända för att föröka sig genom delning, detta gällde till exempel under perioden ca 1960-1975. Att den kommunistiska rörelsen splittrades berodde dock på helt andra orsaker än konflikterna inom AfS. Slutet av 1960-/början av 1970-talet var en tid då det skedde en rad geopolitiska händelser i omvärlden som påverkade den kommunistiska rörelsen i Sverige. Detta omfattade bland annat Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien, Albaniens avsteg från Warszawapakten samt Rumäniens interna subordination inom densamma, sinosovjetiska splittringen, krigen i Vietnam och Kambodja med mera. Det fanns statsbärande kommunistpartier utomlands som med hjälp av ekonomiska medel utförde centrifugal påverkan på kommuniströrelsen i Sverige. Bortsett från möjligen Ryssland så finns det ingen annan utländsk aktör av värde som försöker påverka den högernationalistiska oppositionen i Sverige idag (och då är ändå Rysslands inflytande kraftigt överdrivet av PK-media).
4) Det blir ännu svårare att förmå folk att lägga en röst som blir bortkastad.
På grund av olika spärrar i valsystemet är det alltid svårt för nya partier att kunna konkurrera med gamla och etablerade partier. AfS är dock idag så pass litet att det här inte är någon större skillnad för ett nystartat parti. AfS möter redan idag samma argument bland potentiella väljare, och AfS brottas dessutom med en förtroendekris inom de egna leden som ett bättre styrt uppstickarparti skulle kunna undvika med en bra ledning.
Till sommarens EU-val är det för sent att starta ett nytt parti, men till riksdagsvalet 2026 så tror jag att det här skulle kunna bli verklighet. Sd har i stora drag agerat dörrmatta åt tre borgerliga högerpartier. AfS är en lekstuga för Kasselstrand, som nu har blivit en lekboll för Expo. Det händer väldigt lite och det bör finnas en målgrupp för alla som har tröttnat på passivitet och fjanterier.
Jag tror inte att Jeff Ahl kan ta sig in i riksdagen 2026, men han och andra kring honom skulle kunna bygga en politisk rörelse som utgör politisk och metapolitisk press på att lyfta frågor som idag är latenta eller dåligt hanterade.
5) Migrationen.
Inte mycket behöver sägas. Migrationen har minskat marginellt sedan Tidö tog över. Sd har fått igenom lite högre krav på arbetskraftsinvandrare, det är allt rent konkret. Just nu görs det utredningar, men det är väldigt oklart vad de mynnar ut i eller var de statliga tjänstemännens lojaliteter ligger. Många av dessa statstjänare har troligen varit aktiva på vänsterkanten i åratal (jag vet några "neutrala" tjänstemän vid namn). Det är naivt att tro att statstjänarna kommer att vara neutrala, mest troligt är att Sd är naiva som inte fattar att tjänstemännen kommer att förhala och vinkla dessa utredningar till att det inte går att göra någonting alls eller att "EU måste ta mer ansvar för flyktingar".
Att ta bort pullfaktorer för migration till Sverige är också viktigt; man kan inte lösa allt bara genom att sätta upp en berlinmur eftersom detta är praktiskt ogenomförbart om vi inte ska bli ekonomiskt isolerade från övriga Europa.
6) Rensa träsket.
Sd gör vissa myrsteg i rätt riktning när det gäller ifrågasättanden av SVT/SR, men det är alldeles för lite. Hela public service borde antingen avskaffas eller bantas bort till 90%. Det finns också en massa batikhäxor och PK-folk i alla möjliga myndigheter som man måste kunna sparka ut med röven före ifall de obstruerar. Till skillnad från Sd måste ett nytt parti förstå att myndigheter inte är neutrala verktyg utan att de är egna organismer som idag sysselsätter och när en stor grupp direkt systemfientliga personer. Skandalerna inom Polismyndigheten är bara ännu ett exempel.
7) Swexit.
AfS driver frågan men det är förstås inget de ska få ha ensamrätt på.
8) Völkischnationalism.
Begreppet Völkisch har ingen jättebra översättning i svenska eller engelska språket, men kan beskrivas som en position mellan liberal nationalism (öppen svenskhet) och biologisk rasism (blod och jord). För en kortare förklaring av Völkisch hänvisar jag till Wikipedia (länk). Vad som gör völkisch intressant är att den just täcker ett blint fält i svensk politik. Den liberala nationalismen blir allt svårare att tro på av flera skäl. Gruppen kaosblattar som varken vill eller kan integreras har blivit så stor att det är allt färre som tror på att dessa kan "marineras" i någon form av öppen svenskhet. Kanske kan några skickas hem, men om det inte är möjligt så kommer dessa inom överskådlig tid utgöra en grupp allt mer föraktade kaosblattar som, likt romerna i Östeuropa, har så dåligt rykte att det blir normaliserat att tala illa om dem och diskriminera dem helt öppet. Huruvida romerna i Östeuropa får vad de förtjänar är en egen diskussion (jag tycker inte alltid att de gör det). Poängen är att PK-dogmer om att fördomar är samma som okunskap är på väg bort. Utan finansieringen av public service och PK-censur så kommer en tillnyktring att ske. Samtidigt är den rena skallmätarrasismen troligen körd som nationalism.
Fördjupning om völkisch:
Vad säger ni som har insikt i AfS?
Kan Jeff Ahl utmana med lite hög energi och lyfta oppositionen på högerkanten?
Är det bättre att rösta på ett nytt parti än att stödja AfS valet 2026?
För att nämna ett axplock så gav Kasselstrand en central roll till expoiten Gamov. Kasselstrand har också skämt ut partiet med att lura c-kändisar (Hysén och Silvstedt) på memmo med mera.
Om jag förstått det rätt så var det flera i AfS' ledning som delade Ahls uppfattning om att Kasselstrand vanstyrde partiet under en tid. Om det stämmer att den interna oppositionen inom AfS var vettig och att de motsatte sig Kasselstrands vanstyre, så borde de kunna starta ett konkurrerande parti.
Skäl till varför det skulle kunna hända är följande.
1) AfS tycks vara ett döende projekt.
Vi vet inte hur EU-valet utvecklar sig, men det mesta tyder på att AfS har stagnerat och är på dekis nu för tiden. Om AfS inte gör en rejäl uppryckning i sommarens EU-val så får partiet ses som svagt och icke värdigt för dess medlemmar att engagera sig i. Luften kommer att gå ur ännu fler gräsrötter som bara lär se partiet som Kasselstrands privata lekstuga där han lyfter lön för att fjanta i media. Om det finns någon intern opposition inom partiet kvar så lär knivarna vässas efter ännu ett valnederlag. Flera inom den interna oppositionen lär definitivt kunna vara motiverade att antingen gå över till ett konkurrerande parti alternativt byta ut Kasselstrand. Existensen av ett konkurrerande parti skulle dessutom sätta ännu hårdare press på Kasselstrand, eftersom han inte längre kan använda argumentet att "AfS är det enda partiet som är mer radikalt än Sd" (bortsett från totalt marginaliserade nazister som NMR/NS).
2) AfS har inte mycket kvar att ge.
Det verkar inte finnas någon stor partikassa som är värd att slåss för, som kan motivera ett internt maktövertagande för den interna oppositionen. Eftersom det mesta av pengarna (tycks det som) hamnar i Kasselstrands privata ficka, så är det en ganska liten förlust för den interna oppositionen att starta om på noll. Rent massmedialt är AfS så pass okända att de inte har ett varumärke värt namnet att försöka ta kontroll över heller. De senaste fjantigheterna på memmo och Tiktok gör dessutom att ett nytt parti kan börja om på noll. De som vill kuppa/ta över AfS börjar på minus eftersom Kasselstrand har fjantat sönder partiet.
Tänkbara motargument.
3) Högern blir som bokstavsvänstern om man gör så här.
Det är sant att kommunistiska rörelser har blivit ökända för att föröka sig genom delning, detta gällde till exempel under perioden ca 1960-1975. Att den kommunistiska rörelsen splittrades berodde dock på helt andra orsaker än konflikterna inom AfS. Slutet av 1960-/början av 1970-talet var en tid då det skedde en rad geopolitiska händelser i omvärlden som påverkade den kommunistiska rörelsen i Sverige. Detta omfattade bland annat Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien, Albaniens avsteg från Warszawapakten samt Rumäniens interna subordination inom densamma, sinosovjetiska splittringen, krigen i Vietnam och Kambodja med mera. Det fanns statsbärande kommunistpartier utomlands som med hjälp av ekonomiska medel utförde centrifugal påverkan på kommuniströrelsen i Sverige. Bortsett från möjligen Ryssland så finns det ingen annan utländsk aktör av värde som försöker påverka den högernationalistiska oppositionen i Sverige idag (och då är ändå Rysslands inflytande kraftigt överdrivet av PK-media).
4) Det blir ännu svårare att förmå folk att lägga en röst som blir bortkastad.
På grund av olika spärrar i valsystemet är det alltid svårt för nya partier att kunna konkurrera med gamla och etablerade partier. AfS är dock idag så pass litet att det här inte är någon större skillnad för ett nystartat parti. AfS möter redan idag samma argument bland potentiella väljare, och AfS brottas dessutom med en förtroendekris inom de egna leden som ett bättre styrt uppstickarparti skulle kunna undvika med en bra ledning.
Till sommarens EU-val är det för sent att starta ett nytt parti, men till riksdagsvalet 2026 så tror jag att det här skulle kunna bli verklighet. Sd har i stora drag agerat dörrmatta åt tre borgerliga högerpartier. AfS är en lekstuga för Kasselstrand, som nu har blivit en lekboll för Expo. Det händer väldigt lite och det bör finnas en målgrupp för alla som har tröttnat på passivitet och fjanterier.
Jag tror inte att Jeff Ahl kan ta sig in i riksdagen 2026, men han och andra kring honom skulle kunna bygga en politisk rörelse som utgör politisk och metapolitisk press på att lyfta frågor som idag är latenta eller dåligt hanterade.
5) Migrationen.
Inte mycket behöver sägas. Migrationen har minskat marginellt sedan Tidö tog över. Sd har fått igenom lite högre krav på arbetskraftsinvandrare, det är allt rent konkret. Just nu görs det utredningar, men det är väldigt oklart vad de mynnar ut i eller var de statliga tjänstemännens lojaliteter ligger. Många av dessa statstjänare har troligen varit aktiva på vänsterkanten i åratal (jag vet några "neutrala" tjänstemän vid namn). Det är naivt att tro att statstjänarna kommer att vara neutrala, mest troligt är att Sd är naiva som inte fattar att tjänstemännen kommer att förhala och vinkla dessa utredningar till att det inte går att göra någonting alls eller att "EU måste ta mer ansvar för flyktingar".
Att ta bort pullfaktorer för migration till Sverige är också viktigt; man kan inte lösa allt bara genom att sätta upp en berlinmur eftersom detta är praktiskt ogenomförbart om vi inte ska bli ekonomiskt isolerade från övriga Europa.
6) Rensa träsket.
Sd gör vissa myrsteg i rätt riktning när det gäller ifrågasättanden av SVT/SR, men det är alldeles för lite. Hela public service borde antingen avskaffas eller bantas bort till 90%. Det finns också en massa batikhäxor och PK-folk i alla möjliga myndigheter som man måste kunna sparka ut med röven före ifall de obstruerar. Till skillnad från Sd måste ett nytt parti förstå att myndigheter inte är neutrala verktyg utan att de är egna organismer som idag sysselsätter och när en stor grupp direkt systemfientliga personer. Skandalerna inom Polismyndigheten är bara ännu ett exempel.
7) Swexit.
AfS driver frågan men det är förstås inget de ska få ha ensamrätt på.
8) Völkischnationalism.
Begreppet Völkisch har ingen jättebra översättning i svenska eller engelska språket, men kan beskrivas som en position mellan liberal nationalism (öppen svenskhet) och biologisk rasism (blod och jord). För en kortare förklaring av Völkisch hänvisar jag till Wikipedia (länk). Vad som gör völkisch intressant är att den just täcker ett blint fält i svensk politik. Den liberala nationalismen blir allt svårare att tro på av flera skäl. Gruppen kaosblattar som varken vill eller kan integreras har blivit så stor att det är allt färre som tror på att dessa kan "marineras" i någon form av öppen svenskhet. Kanske kan några skickas hem, men om det inte är möjligt så kommer dessa inom överskådlig tid utgöra en grupp allt mer föraktade kaosblattar som, likt romerna i Östeuropa, har så dåligt rykte att det blir normaliserat att tala illa om dem och diskriminera dem helt öppet. Huruvida romerna i Östeuropa får vad de förtjänar är en egen diskussion (jag tycker inte alltid att de gör det). Poängen är att PK-dogmer om att fördomar är samma som okunskap är på väg bort. Utan finansieringen av public service och PK-censur så kommer en tillnyktring att ske. Samtidigt är den rena skallmätarrasismen troligen körd som nationalism.
Fördjupning om völkisch:
Ytterst få svenskar har något emot invandrare som jobbar hårt och är ärliga och respekterar Sverige. Dessa kommer över tid att kunna assimileras på samma sätt som vallonerna, men det är en lång och organisk process som inte kan ske genom några statliga dekret. Uppfattningen om vem som är svensk bygger på attityder och kan inte styras av riksdagen. Skillnaden mot Sd:s liberala nationalism är då att man inom völkisch accepterar att alla inte är svenskar och inte kommer att uppfattas som det heller. Vad som dock är viktigast av allt är att völkisch inte har några problem att se svenskar som en etnisk grupp med allt vad det innebär. Völkisch kan föra ett ideologiskt krig mot alla som pissar på svenskarna, som kräver negativ särbehandling av oss i vårt eget hemland med mera. Samtidigt så är völkisch inte överdrivet bajsnödiga eller gråter över folk som rasblandar. Medan blod-och-jordrasism ser all blandning som ett hot mot en upplevd "renhet" så ser völkisch det mer som en spontan process och där begreppet svensk blir mer av en gråskala. Jag skulle kunna skriva mycket om det, men poängen är att völkisch handlar mindre om att bry sig om exakt vem som är svensk och mer om att stå upp för svenskar som politiskt subjekt - även om det innebär att man mytologiserar svenskarna till någonting abstrakt.
När batikhäxor kräver att svenskarna ska flytta på sig i bostadkön för att det kommer en driljard flyktingar från stormakternas nästa massmord i Mellanöstern, så spelar det inte så stor roll vem som är svensk. Det som är viktigt är att det finns en massa människor som kan tilldelas den etiketten av en politisk elit som hatar svenskar och alla som dessa stämplar ut som svenskar oavsett vad det innebär.
När batikhäxor kräver att svenskarna ska flytta på sig i bostadkön för att det kommer en driljard flyktingar från stormakternas nästa massmord i Mellanöstern, så spelar det inte så stor roll vem som är svensk. Det som är viktigt är att det finns en massa människor som kan tilldelas den etiketten av en politisk elit som hatar svenskar och alla som dessa stämplar ut som svenskar oavsett vad det innebär.
Vad säger ni som har insikt i AfS?
Kan Jeff Ahl utmana med lite hög energi och lyfta oppositionen på högerkanten?
Är det bättre att rösta på ett nytt parti än att stödja AfS valet 2026?
__________________
Senast redigerad av HugoStieglitz 2024-05-22 kl. 01:41.
Senast redigerad av HugoStieglitz 2024-05-22 kl. 01:41.