Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Lägenheten ligger ju inte alls vid Arninges pendelstation. Det tar 30 min att gå dit, du behöver räkna med en buss med väldig få avgångar för att pendla.

Tar men en mer vettig jämförelse så tar ca 60min att ta sig från den lägenheten till Stockholms Centralstation med kollektivtrafik, det är ju anledningen att den är "billig". Många tar sig till jobbet snabbare från Knvista än den där lägenheten.

Värt att tänka på att det handlar om preferenser. Skribenten tycker väl troligen att livskvaliteten i Arninge överväger restiden.

Man cyklar den sträckan på kanske 7-8 min.

Men återigen. Det är så fixerat vid innerstaden. Långt ifrån en majoritet i Stockholm jobbar ens i innerstaden. I de flesta fallen jobbar man lokalt eller i samma del av stan man bor i.

I detta fall hade nog det normala varit en elektriker som jobbar lokalt och en syrra på typ Danderyd

Gäller inte bara centralt utan även i en kranskommun behöver man ett par hundra tusen. Du behöver i vart fall 300-400 tkr och även om jag själv tycker att det är en struntsumma så har många unga svårt att få ihop de pengarna.

Visst norr om stan passar för vissa. Men inte alla därför det är billigare långt ut.

Men du måste sluta hitta på siffror, det är ju bara löjligt. Du kan inte cykla hela vägen eftersom tågstation ligger på andra sidan en motorväg. I praktiken får du cykla genom ett indsutriområde utan cykelvägar parkera utanför ett coop och sen gå igenom ett "köpcentrum" till tåget. Det tar nog 15 min totalt och är så där roligt på vintern.

Detta område är biligare för det ligger bara bra till för de som jobbar precis i närheten och/eller kan ta bil till jobbet.

Nja. 1,5 msek får man tvåor för. Krävs lite mer än 200k. Inga komstigheter för par

Kollade kartan. Finns gott om gång och cykelvägar den sträckan. Sen är det bara att gå över en bro över motorvägen. Skulle utan problem ta mig den sträckan på 10 min. Finns lika billiga områden i andra delar av Täby som är en väldigt rik kommun.

Hela den här tråden kan i princip summeras med ”bara Östermalm passar att bo på och jag kan inte få en Hr där för 3k i månaden eller köpa en lägenhet för 10k kvadraten”

Vilka hade 80% marginalskatt/ränteavdrag 1985? Inte direkt svenskar över lag utan det var endast ett fåtal höginkomsttagare.

I Tullinge får man en trea på 75 kvm i hyfsat skick och bra förening för 2 miljoner. Hyra 4700 kr.
Med 500.000 kr kontant så blir kostnaden för boendet.
3% x 1.500.000 = 4300 + 4700 = 9000 kr.
Amortering räknar jag som sparande.
Med två löner på tot 45.000 kr efter skatt så har man 36.000 kvar.
Tullinge är ett bra område i Botkyrka och lika lugnt och ordnat som vilken annan förort.
Några minuters promenad till pendeln gör det enkelt att pendla till arbetet.

Det krävdes 3,2 medelinkomster för att nå max marginalskatt som var över 80% då. Idag krävs det 1,8. Men upp till drygt 50% nådde fler än vad som når max idag. Och då fick man 50% ränteavdrag. Sen har ju också reallönerna ökar kraftigt sedan 1985 som sagt.

Det fanns heller knappt några amorteringskrav eller krav på insats. 80-talets galna kreditmarknad bäddade för 90-tals krisen. Den var totalt ohållbar, varför den är rätt meningslös att jämföra med.

Det smusslades och fuskades helt obscent på 80-talet. Nästan alla förmåner var helt skattefria så företagen gödslade med dem. Exempelvis fick du som säljare tjänstebil och privat bensin skattefritt. Ett annat känt trick var att låta någon rik släkting som hade 80% marginalskatt stå på dina bolån.

Vill du jämföra med något mer relevant kan du jämföra med 90-talet.

Det finns inte särskilt många kranskommuner i Stockholm där du får en tvåa för 1.5 msek. I typ Sumpan, Huddinge, Sollentuna, Hägersten m.fl. får du räkna med 2-2.5 msek för en tvåa. Ska du ner till de prisnivåerna är det mer eller mindre utanförskapsområden i förorten du får titta på, och de alternativen åker bort för de allra flesta.

Sedan förutsätter du att alla köpare är i par, så är ju inte fallet.

Ja, det är ju ungefär så att ett ungt par (25 år) välutbildade (BSc) med medellön (35k) får ta alla sin sparpengar (400k) och belåna sig 3x (2.4m) för att kunna köpa en någorlunda vettig one bedroom ("tvåa") om 45kvm i Stockholms kommun (60k/kvm).

För 15 år sedan kunde en ensam ung person köpa en liknande bostad i city. De som är födda på 90-talet och framåt har det sjukt mycket kämpigare med just bostad, både att köpa och hyra.