Vad vill ni förbättra i svenska försvaret?.

Jag noterar inga förändringar strategiskt efter vi nu är med i NATO, utom vad som borde vara ett enormt mycket större fokus på logistik. Dvs. skapa förmåga att flytta manskap och materiel genom vårt land och fram till där de behövs.

I övrigt är min analys fortfarande självklar. Sluta köp tanks, köp transportflygplan. Och fler Patriot, för i helvete.

Borde inte fokus ligga på att kraftigt förstärka luftvärnet i södra Sverige, inklusive Gotland? Behöver vi ha exempelvis enormt resurskrävande mekaniserade brigader i södra Sverige som trots allt är en halvö omgiven av vatten? Räcker det inte med brigader i Norrland och ett starkt kustartilleri/luftvärn i södra delen av landet? Möjligen kompletterat med ett större, mer välutrustat och bättre utbildat hemvärn? Som jag uppfattat det så ska Sverige bli en uppsamlingsplats för Nato, då bör väl luftvärnet ha högsta prio för att säkra luftrummet? Liksom stärkt logistik som någon nämnde.

Jo. Exakt. Den enda riktigt bra anledningen NU att ha massor med mekaniserade trupper söder om Umeå är om vi tänker oss skeppa över dem till Baltikum eller Finland när det krävs.

Men jag ser ingen militär logistikplanering för detta iaf. Då hade flottan begåvats med väsentligt utökad amfibie- och eskort-förmåga.

Face it. Ryssland kan inte nå oss utom med långdistansrobotar. Det är vårt prioriterade försvar. Iron Dome.

Nästa steg är att fundera hur vi kan få våra vapen och trupper till andra sidan Östersjön. För det är där de kommer användas. Chansen att Ryssland får i land trupper på svensk mark som kräver en mekaniserad brigad att möta är obefintlig idag.

Rekryteringen. Det är möjligt att det den ändrats på senare år och kommer ändras nu igen, efter Nato inträdet, men när jag senast frivillig-mönstrade för några år sedan så kändes det som om psykologen bara försökte motarbeta mig och sätta käppar i hjulen för vad jag egentligen ville göra i militären. Jag förstår att om man utmärker sig på vissa tester så ligger det i deras intresse att sälja in en viss sak men det är en jäkla skillnad på att försöka sälja in något och att säga "detta eller inget" - särskilt när det man vill göra antagligen skulle kräva en mycket mildare bakgrundscheck och resultera i signifikant mycket mindre ansvar än det som var erbjudet.
Så det skar sig helt med psykologen och när det var dags att tala med rekryteraren - som då fått ta del av psykologens utlåtande - så sa han öppet att det var en helt galen bedömning och om det varit som förr i tiden så hade han kunna kringgå stofilkärringens bedömning, men att det inte gick längre. Han skickade dock tillbaka mig till psykologen för att reda ut vad hennes problem var - vilket inte gav något. Sammantaget resulterade det i att jag fortsatte min civila karriär istället.

Dock så tror jag ändå att det behövs mer markförsvar, det finns mycket som ska kunna försvaras och även kunna rotera förband in och ut från strid, eller om hjälpen utifrån dröjer. Men om man i första hand kan fixa att varje regemente fixar en brigad, så att det finns 3 inf/norrlandbrigader, 3 mekbrigader och en halvbrigad på gotland, så får man väl se det går att sätta upp dubbleringbrigader vid en del regementen.

Rätt, det är marinen, flygvapnet och de delar av armén som har med luftförsvaret att göra som ska dra de stora kostnaderna.

Utöver detta så finns det krav på tunga mekaniserade förband i Finland samt i Lettland, dessa förband måste vara i toppklass de också.

I övrigt så klarar vi oss med motoriserat infanteri, alltså för att skydda mot och fördröja, en möjlig fientlig landsättnng.

Precis.. Men dessvärre saknar vi det. Sådana förband är ju flexibla och relativt billiga och utgör dessutom personalreserv.

En möjlighet är att bygga ut HV med en subtyp av förband och populera dessa med vpl.

Vad det handlar om är att en fiende inte ska kunna promenera rätt in ifall denne mot förmodan skulle ha klarat av vår flotta och vårt flyg. En annan uppgift är att bevaka infrastruktur samt att skydda reparationspersonal på dessa ställen.

Här är rörlighet a och o samt förstås samverkan med attackflyget. På militärregionnivå kan man dessutom ha rakart.

En sådan anordning kan förstås inte kasta en kvalificerad fiendestyrka i havet men väl fördröja tills tunga förband under natoflagg hinner fram.

Jag är helt med här, vilket gör att vi borde ha ett fokus på APCer. Våra Patgb som vi beställer nu är en bra början, men vi behöver ett massivt lager (eller t.o.m. tillverkningskapacitet) av en enklare men modernare variant av patgb 203.

300st mer avancerade kanske duger till armén, men för ett ”lätt kavalleri” som hanteras av Hemvärnet behövs något enklare, tänk Frankrike/FN i Afrika. (Deras https://en.m.wikipedia.org/wiki/V%C3%A9hicule_de_l%2527Avant_Blind%C3%A9 är åt det hållet jag tänker mig).

Men, med nya moderna bränslesnåla motorer, och 360-kamera för manövrering så man kan stoppa i en normal förare för att hjälpa till att flytta saker och personal kors och tvärs i landet. Ett gäng sådana med AT-4/NLAW kan fördröja attacker tills undsättning kommer, plus att det kommer behövas när den hjälpen väl kommer.

Och jag ser gärna att en sådan byggs mer som en romb, där man har v-format chassi både underifrån mot minor och ”sadeltak” uppifrån mot drönare med enklare stridsmedel (släppta granater studsar av/avleds).

De är inte tänkta att vara tungt beväpnade, men man kan förstås montera vapenstation på för bevakning och skydd mot drönare, eller bara täckande eld mot infanteri. Typ en tyngre ksp, eller lättare granatkastare.

Vi hade ett formidabelt luftvärn på 60-70 talet. Men det byttes väl mot världens då modernaste jaktflyg JA37 Viggen som blev jättemycket dyrare än vad man hade tänkt. Så då hade vi inte råd med luftvärn också tyckte Erlander och Palme.

Sverige måste vara vaksamt på sitt beroende av det amerikanska Patriot-systemet, eftersom en oförutsägbar eller isoleringistisk USA-politik kan äventyra vår säkerhet. Det är avgörande att diversifiera försvarsallianser och stärka självständigheten för att inte bli sårbara om det transatlantiska samarbetet försvagas

Det går för långsamt med utbyggnaden av armén. 4 brigader färdiga först till 2030 är en alldeles för liten volym om Ryssland kan gå vidare från Ukraina och USA inte längre är en garant för säkerhet i Europa.

Våra brigader kommer säkert vara relativt kompetenta och slagkraftiga när de står färdiga men mot en rysk motståndare behöver vi även volym, även om det sker till priset av lägre kvalitet.

Jag föreslår följande. Regeringen måste beordra Försvarsmakten att redan imorgon upprätta en femte brigad från grunden. Dag 1 är det en ren pappersprodukt. Sen fyller man successivt alla befattningar med en kombination av värnpliktiga, anställda soldater, hemvärnsmän samt en kombination av pensionerade och överflyttade officerare för utbildning. I väntan på att bepansrade stridsfordon anskaffas får förbanden använda sig av Toyota pickuper med tung kulspruta. I övrigt får förbandet använda sig av manuellt förflyttad tung granatkastare. Det man inte har i eldkraft genom stridsfordon och stridsvagnar får kompenseras med ett överflöd av pansarvärnsrobot, Carl Gustav och pansarskott.

Den femte brigaden skall bemannas upp med det som finns och sedan får den utbilda sig och öva sig i form enligt bästa förmåga. Den kommer inte vara i bästa form efter några månader men efter några år kommer den gå att sätta in i strid. Att ha ett medelmåttigt förband att sätta i strid är bättre än att inte ha något förband alls att sätta in. Det är nödvändigt att snabbt sätta upp brigader av denna typ som komplement till de tyngre förbanden. Bryter kriget ut kommer vi tvingas sätta upp de här förbanden i vilket fall men då sker det från noll.