Jeanette Erikssons pappa och morfar (samma person) började förgripa sig på henne när hon var 3-4 månader gammal. Hon tvingades uppleva sitt första samlag när hon var 4 år gammal och blev regelbundet våldtagen fram till hon var 15 år och flyttade hemifrån.
Övergreppen skedde genom att Jeanette spändes fast i bojor och fick en kudde placerad över ansiktet och när hennes pappa/morfar var klar kom mormor, som var väl medveten om övergreppen, och tvättade rent från blod och smörjde Jeanette med idomin.
Som 6-åring fördes hon till sjukhus då benen fastnade i "samlagsställning". Kramperna hindrade henne från att gå och flertalet åtgärder sattes in för att komma till bukt med problemet. Sjukhuset och myndigheterna visste om och tittade på, hennes signaler var tydliga men ohörda. Under tiden spelades en film in om Jeanettes tillstånd och efter 6 månader på sjukhuset då hon lärt sig att gå igen sattes hon i en taxi hem till sin pappa/morfar och incesten fortsatte i ytterligare 9 år.
Idag är Jeanette den enda i hela Sverige som är förtidspensionerad pga incest. Hon kan inte gå själv och har problem med att stoppa saker i munnen, t ex äta och borsta tänderna. Myndigheterna vägrar henne behandlingen hon ansökt om i 20 år och ingen vill ta upp fallet pga att det är preskiberat. Hon har medverkat i artiklar och även i radio och uppmuntrats av många till att skriva en bok. Idag försöker hon belysa och informera om övergrepp på barn men det är för döva öron.
Artikelserie från nyheter24:
15 år med incest - Del 1
15 år med incest - Del 2
15 år med incest - Del 3
Radiodokumentären
Inferno av Bengt Bok (Rekommenderas!)
Hon beskriver hur hon sedan hon var liten fantiserat om att strypa sin mamma och plocka ut hennes ögon och hur hon hatar sin kropp. Man får även höra delar av filmen. Väldigt svårt att ta till sig men väldigt viktigt att veta!
Jag sökte på detta men fann ingen tråd om henne vilket det är hög tid för! Det Jeanette vill är att folk ska lyssna och ta till sig och att en förändring ska ske. Hon säger att hennes eget liv är förstört men att det fortfarande finns framtida barn att hjälpa och rädda från det hon råkat ut för.
Vi kan väl börja med att diskutera om hur samhället ser ut för barn som utsätts för sexuella övergrepp av en familjemedlem. Hur bemöter vi incest och är det någon skillnad idag jämfört med då? Vad kan man som privatperson göra för att förändra och förbättra? Har ni själva någon insyn i eller erfarenhet från detta tabubelagda ämne?
