Ayn Rand och hennes författarskap

Varför skriver man en bok på 1200 sidor? Och världen skälvde är en fruktansvärt tjatig och sävlig bok. En tredjedel av den består av ett konstigt symbolspråk där Rand beskriver ansiktsuttryck och hur folk blir medvetna om varandra. En tredjedel består av handling. Den sista tredjedelen består av moraliska haranger där karaktärerna om och om igen redogör för hur hemskt det är med planekonomi och om hur kapitalism är det enda moraliskt godtagbara sättet. Höjdpunkten kommer när en av bokens huvudkaraktärer berättar om hur ofantligt ond Robin Hood var.

Sida för sida arbetar man sig framåt, oftast i ren desperation. Själv är jag nu på sidan 722. Enda anledningen till att jag fortsätter läsa är för att jag efteråt vill kunna säga "nu har jag läst Och världen skälvde".

Och världen skälvde hade passat bra som en vanlig bok på 250-400 sidor. Nu är den ett monster.

Sida för sida ska jag läsa ut den, enbart för utmaningens skull. Sedan skall jag slänga den all världens väg.

Också jag kämpar just nu med Och världen skälvde, och hittills kan jag tyvärr inte säga att jag är särskilt imponerad. Jag försöker betrakta innehållet objektivt då jag ogillar Rands personlighet och hennes anhängare, men litterärt är det faktiskt inget vidare. Onaturliga dialoger, karikatyrer till karaktärer. Ingenting särskilt händer under hundratals sidor. Sida efter sida med detaljer som endast kan intressera den som arbetar inom industrin. Förhoppningsvis blir det bättre senare i boken...

Nä, det blir det inte Boken har ett par höjdpunkter (Franciscos monologer bland annat) men mellan det är det så segt, och så tråkigt. Funderar på att skumläsa resten...

Varför inte? På samma sätt som en serie inte behöver bli sämre av att den innehåller 10 böcker istället för 5, behöver inte en bok bli dålig för att den är på över 1000 sidor istället för 250. Att du kämpar dig igenom en bok som du inte tycker om bara för att kunna säga att "jag har läst Atlas Shrugged" tycker jag är ganska onödigt. Jag trodde man läste böcker för att de var bra och för sin egen skull, inte för att imponera på andra.

Håller inte med. Att slakta boken och dess handling för att lata litteraturhatare ska kunna säga "Jag har läst Atlas Shrugged" i ett försök att visa sig intellektuella inför andra är nog bland det dummaste jag hört. Du kan inte minska bokens längd särskilt mycket utan att ta bort viktiga beståndsdelar av det som leder till själva höjdpunkten. John Galts tal i slutet är väl omkring hundra sidor om jag inte missminner mig. Ska man minska på det också, helt enkelt för att folk som inte gillar boken ska orka sig igenom den? För annars går ju en jäkligt stor del av bokens begränsade utrymme åt bara till det.

Självklart är det så, om innehållet är intressant och spännande och inte bara en massa tuggande hit och dit.



Det gör jag inte, jag läser den för att kunna säga så till mig själv, det är min personliga utmaning att läsa ut bokhelvetet.


Boken hade kunnat bestått av 100 sidor som beskriver de viktigaste elementen (Dagny, Hank, samhället, Hanks familj), 100 sidor som beskriver hur samhället kollektiviseras och blir fattigt, 100 sidor om hur Dagny hittar motorn och jagar rätt på John Galt, och sen 100 sidor med talet och lite avslut. Fyrahundra sidor alltså, det hade varit lagom för den här historien.

"Och världen skälvde" är förmodligen en av de mest spektakulära romaner jag läst. En av de mest spektakulära böcker över huvud taget, till och med. Meningen med den här tråden kan man dock fundera över. Att diskutera smak är slöseri med tid. Uppskattar man inte objektivismen, uppskattar man ej heller nämnda bok. Uppskattar man objektivismen, kommer man närmast ofrånkomligen att älska nämnda bok. Men de gustibus non est disputandum: om smak skall man ej diskutera.

Jag håller med Khepera. Dessutom tycker jag att man skall läsa färdigt en bok om man vill försöka sig på en recension. Romanen är en helhet, och förmedlar ett helt filosofiskt system. Det tog Rand fjorton år att färdigställa detta praktverk, och hon skrev om många delar fler gånger om och vägde orden på guldvåg. Hon skulle säkert ha kunnat pressa ned antalet sidor till 1 100, men när hon skrev boken kunde hon ju inte veta att dagens MTV-generation skulle ha så svårt för tjocka böcker.

Det man bör fråga sig när någon hyllar eller sågar en bok av den här typen är om recensenten tycker illa om budskapet eller den litterära kvaliteten. Den som inte vill veta av budskapet tenderar ofta att såga både texten och personen (och hennes anhängare för säkerhets skull) för att så få som möjligt skall få chansen att själva bedöma innehållet.

Läs inte detta om du inte läst klart:

PS. Själv behöver jag nog läsa om Atlas Shrugged. Jag tvivlar på att man kan ta in alla aspekter första gången. Det får bli på svenska den här gången. Den nya översättningen skall ju vara bättre och i pocket kostar den bara några tior (måste vara bland de mest prisvärda kvalitetsromaner man kan hitta )

En petitess och rätta mig om jag har fel, men jag är ganska säker på att det tog Rand tolv år att skriva verket.

Men för övrigt röner Och världen skälvde idiosynkratiskt motstånd bland människor som inte för fem öre uppskattar Rands idéer. Den litterära kvaliteten vet jag ingen som ifrågasatt, av de som gillat budskapet. Möjligen kan man säga att boken är lite lång, att Galts tal drar iväg, och så vidare, men inget avhängigt. De som påstår att Rand var en dålig författare brukar alltid också påstå att hon var en dålig filosof (och somliga nötter menar ju att hon inte var en filosof över huvud taget).

Det pågick en debatt om exakt det här, över Liberal Debatt, när nämnda verk fyllde 50 år, den 10:e oktober.
http://forum.liberaldebatt.com/showthread.php?t=15148

Jag litar på dig. Minnet är tydligen lite lynnigt.


Det var det enda jag reagerade på, men det kan bero på att jag precis hade läst Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand (OPAR). Jag hade inget behov av en sammanfattning av hela filosofin.


Om man skall tro diskussionen på wikipedia skall den kritiken ha tystnat sedan OPAR kom ut, och sedan objektivismen lärs ut på kända universitet. Man måste vara ordentligt "nötig" om man skall förneka existensen av en väl spridd filosofi som lärs ut på universitet och är dokumenterad.

Det skall man inte göra, för den kritiken har definitivt inte tystnat. Gå exempelvis ut på YouTube och sök på "objectivism". Strax kommer ett dussin filmer upp där man påstår att Ayn Rand inte var en filosof. Det påståendet har man använt för att kritisera många av mina resonemang likaså. Och det enda "stödet" är förstås att hon inte brukar omnämnas i gemenliga verk, samt att hon inte hade tillräcklig respekt för andra eller "riktiga" filosofer. Men det är ju alldeles ovidkommande kritik.

Att ignorans råder på YouTube är ingen nyhet.

håller med TS. boken är seg och skulle utan att förlora något kunna kortas ner till hälften. boken upprepar ett ganska enkelt liberalt grundbudskap på ungefär varannan sida. det värsta är att de ständiga upprepningarna och stereotypa karaktärerna effektivt bränner in den liberala människosynen i en. gav nästan upp då jag kom till det hundra sidor långa john galttalet.