Satu Nordling Gonzalez

Har han preciserat vad som är jobbigt? Att ta hand om så många barn eller deras förhållande?

Och vet du förresten hur hans kontakt med de vuxna barnen ser ut? Satu undviker alltid den frågan, men jag har reagerat på att de nästan aldrig syns till. Kan ju såklart vara för att de själva inte vill vara med på hennes sociala medier.

Jo, när jag inte varit glad kanske, men nu har Satu skrivit varje dag att sorgen inte går att bära, hon hade gärna dött själv etc. Hon har försökt prata med kurator, läst en självhjälpsbok etc.
Det är mycket möjligt att hon har glada, positiva och lyckliga dagar, vilket hon borde ha då hon har 10 barn som lever och sprider glädje, men då kanske hon inte ska ge sken av att vrida sig i ångest varje kväll….
Det är inte att hon legat i sig jag reagerar på, det är hur hon uttryckt hur hon känner och mår VARJE dag i snart ett års tid!

Isf får han ju sterilisera sig om det är ett problem för honom?

Hon har tröstat dig med sex verkar det som

Sig

Varför stör det dig att hon uttryckt sorg varje dag i ett års tid? Har du aldrig förlorat någon närstående? Jag har sörjt en närståendes bortgång dagligen i 2 års tid, vilket folk hade svårt att förstå när det hände. Dom tyckte att jag skulle tycka upp mig vilket jag försökte men det gick långsamt och jag behövde sörja i min takt. Efter ca ett halvår så hade jag ibland en halv dag som kändes okej och ibland en som kändes bra. Då hade jag sex med min partner. Om det nu också hade varit konstigt för min omgivning så hade jag klappat ihop totalt. Varför är du så extremt svart eller vitt i ditt tänk?
Det är väl självklart att man har sex med sin partner trots att man går igenom en livskris eller en sorg?
Man söker ju närhet och tröst hos varandra. Det är inte Satu som tänker och beter sig konstigt, det är du. Jättekonstigt.

Jag vet inte om du läst hennes inlägg varje dag? Hon har inte haft ens en halv dag som varit bra. Hon har skrivit varje dag att hon bryter ihop.
Jag stör mig inte alls på att hon uttrycker sin sorg. Det jag funderar på är om det sätt hon uttrycker den på stämmer överens om hur den uppfattas. Hon har minst en gång i veckan skrivit att hon vill dö tex. Mår du så dåligt att du har suicidtankar varje vecka så är det så pass illa att många blir inlagda.
Jag tror att hon uttrycker sig i skrift så att det låter ”värre än vad det är”. Jag tror absolut hennes sorg är stor, aldrig kommer gå över osv - vilket är helt naturligt. MEN jag tror inte hon sitter och faktiskt VILL dö så ofta hon skrivit det, kanske just i en liten sekund här och där, men som hon skrivit låter det som att hon hela dagar har svår ångest. Hennes texter går inte ihop med hur hon och familjen faktiskt lever.
Sen ska hon självklart få uttrycka sig i ord som hon vill, men när kurator/psykolog inte hjälper och hon uttrycker dödslängtan är det såklart man undrar…

Ja jag har läst henne dagligen och tycker att hon uttrycker sorg. Inte på ett onormalt sätt.
Det kan vara svårt för någon att förstå detta ifall man inte förlorat en närstående på ett plötsligt sätt själv.
Vissa tappar livslusten och blir deprimerade vid en förlust av en nära anhörig.
I mitt fall behövde jag antidepressiva för att komma ur det.
Nu är ju inte det aktuellt för henne då hon är gravid, men förhoppningsvis finner hon tillbaka livsglädjen med tiden och med den nya bebisen.
Hon har ju också nämt att hon pratade med en psykolog endast en gång och inte kände att det gav något så hon slutade med det. Av erfarenhet så vet jag att man kan byta psykolog när man inte klickar och att det tar minst 10 besök för att komma fram till bearbetningsstadiet.
Vården rekommenderar heller inte att försöka komma till den fasen när man fortfarande är i en aktiv krisreaktion vilket hon verkat vara tills rätt nyligen.
Så att hon ska ha gått hos psykolog men det inte har funkat är en grov överdrift.
Hon är nog rätt omskakad och skärrad ett bra tag till, men hon kommer nog ur detta.
Om det är något hon är van vid och kan känna trygghet kring så är det vid att få ett nytt spädbarn. Hoppas att detta kan få henne ”tillbaka” ur den värsta mörka dimman.
Man ska inte glömma att hon inte delar med sig av dagens alla känslor på instagram. Hon kanske skäms över att uttrycka glädje pga dåligt samvete mot den döda dottern exempelvis? Man ska inte vara för snabb med att döma.

Jag läser vad Satu skriver och jag har följt henne i närmare tio år. Som jag redan skrivit - hennes sätt att uttrycka sig offentligt är problematiskt. Som jag också skrivit- Satu har troligen känslomässiga hål sedan barndomen och hennes sätt att hantera det är att ha en stor och ständigt växande familj. De känslomässiga problemen är problemet, inte den stora familjen i sig.

Att sorg inte är konstant är inget märkligt.

Maken är en vuxen man. Han väljer också att utöka familjen.

Ja hela den växande familjen är dysfunktionell. De vuxnas beteende och dynamik skadar barnens emotionella och till viss del deras fysiska välmående. För barnen kan det innebära oro, orimligt ansvarstagande, förändringar i vardagen och svåra upplevelser. På sikt kan det leda till svårigheter i skolan, egen ohälsa och andra negativa konsekvenser. Satu har stora psykiska problem som orsaker ovanstående och de väljer att utöka familjen mitt i all kaos 🤮

Exakt, problemet är inte att hon i sin fullständiga sorgedimma och förtvivlan plötsligt ville ha sig ett ligg (även fast det förmodligen var helt irrationellt och med syfte att bli gravid) 🥴 utan problemet (som hennes fans härinne blundar för) är att hon så rått och hänsynslöst utsätter alla de hemmavarande barnen för detta, som inte kan bestämma ett skit över. Det är kaos efter kaos, ständig mental stress och ständiga förändringar. De stackars hjärndöda fans hon har här pratar bara om henne, vad HON vill och behöver o.s.v. ingen har hittills nämnt barnens hemska situation. Så fegt att ducka detta för att det är en kvinna det handlar om, hon ska få snyfta och sörja öppet helt gränslöst på sociala medier. Barnen ska kunna se spåren av deras privata tillställningar och händelser, alla bilder i all framtid. De ska känna sig cringe och bitvis pinsamma, ohämmat utelämnade utan att som myndiga personer kunna sopa bort spår av det mest privata. Det här är absolut ingen fråga om feminism eller kvinnans fria vilja utan en fråga om OMDÖME, HANDLINGAR = KONSEKVENSER. Ett nyfött spädbarn, såväl som de övriga barnen behöver en trygg och stabil mor. Inte ett egotrippat nervvrak med dödsönskan,!

Nu har hon ju delat att hon gärna byter bort alla sina morgondagar mot en gårdag, med V.
Hon skulle alltså hellre spendera EN dag med V igen än ALLA kommande dagar med befintliga och kommande barn.
Vet inte om det faktiskt är lämpligt att skaffa en bebis om man känner så…?