Citat:
Ursprungligen postat av
stayboosted
Mens rea är ett vanligt begrepp som används hela tiden, men okej.
"Mens rea (latin för 'skyldigt sinnelag') är en juridisk och kriminologisk term som avser att bedöma gärningsmäns uppsåt, motiv, och planering vid ett brott."
Jag håller dock inte med om att det "prima facie" är ett "uppenbart krigsbrott". Det är däremot ett uppenbart misslyckande.
Det som är avgörande är detaljerna av informationen som IDF utgick ifrån precis innan anfallet. Just nu vet ingen av oss exakt vilken information IDF utfick ifrån.
Av det som publicerats är det tydligt att IDF gjorde ett stort misstag - det borde krävas tydligare identifikation innan ett anfall godkänns. Men det innebär inte nödvändigtvis att det var ett krigsbrott:
"Those who approved the strike were convinced that they were targeting armed Hamas operatives and not WCK employees. "
Om det bevisas stämma så saknas mens rea och anfallet verkar i så fall inte vara ett krigsbrott.
Mens rea är ett mycket ovanligt begrepp i en svensk kontext och förekommer knappt i svensk rättslig diskussion annat än i de mest teoretiska juridiska sammanhang. I en svensk kontext används begreppen uppsåt och subjektiva rekvisit varvid det senare har en vidare innebörd än det förra och ligger närmast begreppet mens rea.
Med prima facie avses vanligen en bedömning grundad på föreliggande omständigheter och med bortseende från djupare bevisfrågor och från subjektiva rekvisit och är vanligen vad som krävs för att tex inleda en förundersökning eller vidta processuella tvångsmedel av olika slag.
Låt oss se vad vi vet och som är ostridigt.
Vi vet att IDF genom minst tre separata eldöppnanden bekämpat tre folkrättsligt skyddade objekt och med avsikt bragt sju folkrättsligt skyddade personer om livet. Vi vet att det är förbjudet att bekämpa skyddade objekt eller personer med mindre än att dessa förbrutit sig mot det folkrättsliga skyddet på ett sådant vis att man förlorar sitt folkrättsliga skydd, tex genom att transportera kombattanter (ungefär så). Vi vet också att det inte förelåg några som helst omständigheter som inneburit att objekten eller personerna skulle ha förbrutit sig mot sitt det folkrättsliga skyddet.
Detta är prima facie absolut tillräckligt för att anta att brott i form av krigsbrott är begånget och det är vad som krävs för att i Sverige inleda en förundersökning om brott. Det är tveklöst också tillräckligt för att man i Sverige skulle häkta de berörda IDF-officerarna som på sannolika skäl misstänkta för krigsbrott om frågan kom inför prövning i svensk domstol. Det finns ingen som helst tvekan om detta.
Det är alltså uppenbart att det föreligger en handling som prima facie uppfyller gärningsbeskrivningen för vad som är ett krigsbrott.
Huruvida det är de två berörda IDF-officerarna som är skyldiga eller om det ens går att slutligt belägga dem med rättsligt ansvar är en annan fråga och den är bl.a. beroende av uppsåtsbedömning mm, just som du säger och som jag återkommer till men du har alltså fel om du tror att man inte kan ha en uppfattning om huruvida ett krigsbrott prima facie föreligger eller ej och du har fel om du tror att det krävs att någon slutligt fälls till ansvar för att ett brott skall föreligga. Antingen har vi här väldigt olika uppfattning, och i så fall har jag rätt och du fel, eller så talar vi bara förbi varandra, och i så fall kan vi vara överens och båda ha rätt.
Med allt detta sagt är det inte nödvändigtvis så att de enstaka två IDF-officerarna kommer att kunna fällas till ansvar för krigsbrott, jag håller med dig om det och om du läser mina tidigare inlägg noga så kommer du se att jag heller inte skrivit det utan istället noga skrivit om att detta vore enkelt att få till åtal om.
Jag delar också din uppfattning om att det om man kan visa att de berörda officerarna verkligen trodde att det fanns beväpnade Hamas-terrorister i fordonen torde vara omöjligt (och naturligtvis orimligt) att fälla dem till ansvar för krigsbrott (dock med det tillägger att de måste ha iakttagit rimlig aktsamhet).
Det hade dock inte alls varit lika kul för mig att besvara ditt inlägg med bara och blott ett fattigt ”ja, typ” när jag istället kunde göra det med ett sådant här långt och ordrikt inlägg.