Du som påstår dig vara ett annat kön - Hur vet du det? - Fråga!

Jag hoppas att tråden hamnade skapligt rätt, svårt att veta exakt var den hör hemma.

En fundering har under en längre tid funnits hos mig, en fundering jag tänkt kommer få ett svar. Men ju mer tiden går ju mer har jag insett att det inte kommer hända, varför jag måste ställa frågan till er kära forumsmedlemmar!

Du föds som man, men säger dig vara en kvinna (Eller det omvända) Hur vet du det? Du har aldrig varit en kvinna, hur kan du veta hur det ska kännas att vara kvinna? Jag menar hur vet du hur det är att vara något annat än precis det du är?

Tänk om de känslor du har är normala, du skiljer dig ut gentemot normen du uppfattar, men det är väl fortfarande okej eller?

En högst seriös fråga som jag hoppas får ett högst seriöst svar.

Tack för ordet!

Inte för att jag tänker byta kön men det är ett intressant ämne.

Är det inte även så att ingen heller kan veta hur det är att vara sitt kön? Man har ju liksom inget att jämföra med (och kan aldrig ha något att jämföra med). Det är först när man har något att jämföra med som man kan definiera något överhuvudtaget.
Det blir därför omöjligt att veta.

Ponera att du lever i ett totalt mörkt rum och aldrig sett ljus. Det blir då omöjligt att beskriva mörkret eller ljuset. Bägge måste existera för att den andra ska kunna beskrivas.

Exakt min tanke. Ingen kan veta. Det vi kan veta är det vi ser runt omkring oss och där kanske vi känner oss som något annat, men vi kan aldrig säkert veta.

Gillar din slutkläm!

Ett vettigt förslag är att läsa på om könsidentitet och könsdysfori innan ni lämnar idiotiska kommentarer.

Hallå sånt här ger ingenting. Vill du diskutera, diskutera! Vad anser du vara idiotiskt med frågeställningen? Ja, den är seriös så du behöver inte fråga. Jag vill faktiskt veta hur du/ni känner och tycker.

Tror inte det går att förklara för oss som passar i vår kropp. Vi får nog bara visa hänsyn och vara glada att vi är nöjda.

Typ min logik med... Tänker att det är som med när man själv var ung bög. Vi sågs som först nån hemsk risk som skulle kontrolleras och ju mer det normaliserades och folk började experimentera runt litet så blev det en pryl med att "det är inne bland unga att vara bisexuella".
Under den tiden fick jag frågan "varför tror du att du attraheras av andra män?" vilket är en otrolig sak att få som fråga.

Dom transpersoner jag känner är lallare som mådde hemskt, sen inte mådde hemskt när dom kunde leva som dom ville. Klart det kommer utnyttjas av asshats - precis som när Kevin Spacey genuint trodde att han kunde komma undan att han tallat på tonårspojkar genom att komma ut som bög. Det kommer finnas nåt ollon som tror att om han drar på sig en kvällsblossa i chiffon så kan han bete sig i duschrum.
Eller den plötsliga insikten att transpersoner också kan vara svin, idioter eller zappade - precis som med oss bögar för ett tag sen. Finns gott om rövhattar som är bögar, problemet med dom är inte att dom är bögar - det är att dom är rövhattar.

Om nån 16-åring vill leva som andra könet ett tag vilket dom nu kan - kör så det ryker - om dom ändrar sig, no harm no foul. Tonåringar gör värre saker i jakt på vem man är än så.

Låt folk göra sin skit så länge det inte skadar andra.

Men om det är okej att känna sig som det omvända gentemot normen, vad är då problemet?

Vad jag själv undrar över efter att ha läst ett antal trådar här, startade av biologiska straighta män (ja, jag utgår från det) vad det är som gör att du känner dig som en man. Svaret är inte att du inte har nåt annat att jämföra med.
Om du kan svara på det så vet du varför det finns transsexuella personer.

Hur menar du passar? Hur ska man veta om man gör det, eller inte gör det?

Jag kan själv ha problem med att passa in i normen som gäller för mitt kön, när jag tänker på vilka egenskaper jag fäster vid könet. Det säger väl ingenting, jag är fortfarande mitt kön lixom.

Problemet som jag ser det är att vi inte har någon måttstock. Tänker/känner/är du zyx så är du..... Det enda vi har är snopp/snippa. Sen kan jag också ha känslor av att inte tillhöra mitt kön, men det betyder väl inte att jag är det andra könet.

Vi föds som pojkar och flickor, resten stoppar vi dit själva. En gång i tiden var rosa manligt, nu är det kvinnligt. Män gick med kjol, osv osv... Sådana grejer säger ingenting om könet.

Precis samma frågeställning Lena Andersson lyfte i en artikel. I o m att hon tillhör kultureliten så blev det knäpptyst. Intressant.

(Hennes analys i artikeln var alltså att man inte kan veta att man är något man inte vet vad det är)

Jag tror mycket problem ligger i att man tidigt matas med vad som är kvinnligt och manligt och avviker man lite från normen betyder det plötsligt att man kanske inte alls "är" det könet man fysiskt har. Man upplever sig som avvikande från det vi lärt oss är kvinna/man och då blir frågan plötsligt om man kanske är mer av det motsatta könet istället för det man biologiskt tillhör
.
Vi "vet" att män "ska" gilla motorer, tycka om blått och odla skägg, samt att en kvinna "alltid" gillar klänningar, rosa och målar naglarna. Att man då har andra intressen kan väcka känslan av att man kanske inte är tillräckligt mycket "man" eller "kvinna". Tror könsrollerna är så hårt inarbetade i oss att vi även om vi vet att det inte alltid är sant med "pojkar gillar blått" och "flickor gillar rosa" så blir det lätt så att man inte känner sig helt manlig eller kvinnlig om amn inte uppfyller alla dessa inarbetade könsrollerna.

Att det sedan i princip är omöjligt för någon inom transrörelsen att faktiskt förklara vad en kvinna eller man "är" gör det hela inte helt lätt heller, för om man inte ens vet vad en kvinna eller man är, hur ska man veta vad man är då?