Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Eller så räknas det som ganska stora områden i sammanhanget.
Det är ju hur som helst inte min bedömning och det är ju framsteg för Ryssland som självklart inte är bra för Ukraina.
Stockholms landareal är tex 187 kvadratkilometer - och även om det inte är stort på pappret så skulle det nog kännas som ganska stor yta om det övertogs av främmande makt.
Men tack och lov är de små framgångar som Ryssland tagit sedan Avdiika inte i närheten av att vara så värdefull mark som en storstadskärna. Stockholms län är för övrigt 6500 km². Jag vet inte vad siffran 187 är. Innerstan? Dylika strider pågår inte. Faran är inte att ryssarna ska ta mer åkermark eller träsk, faran ligger mer åt huruvida man kommer att mobilisera för att ta en riktig stad och då är det väl Kharkiv den enda som ryssarna kan nå, vilket har fördelen att vara en jättestad och därmed väsentligt svårare att ta och i synnerhet att pacificera.
Bedömningarna som gjordes redan för sex-sju månader sedan, att 2024 blir Ukrainas svåraste år stämmer nog. Detta kan vara krigets 1942 när tyranneriet kulminerade innan kriget började vända. Man ska nog inte vara oroliga för ryska framgångar i ren areal, det blåses upp av rysk propaganda som något viktigt och i det sammanhanget är det ju bra att komma ihåg att Ukraina har befriat mer mark i tre offensiver än vad ryssarna har tagit i fem, och 2/3 ukrainska offensiver har varit lyckade medans enbart 2/5 ryska har varit framgångsrika (lite beroende på hur man räknar, om man även räknar med förmenta offensiver som ryssarna förberedde men som knappt märktes så har ryssarna misslyckats med 5 av 7 offensiver. Räknar man saker utanför landkriget som till sjöss och i luften så har ryssarna egentligen bara haft strategiska bakslag).
Ryssland fungerar alltid så här. En våldsam underprestation i krigets inledning, men man lär sig under krigets gång och samtidigt som materiel och kunskap försvinner så kan man alltid kompensera med köttberg och trots att i stort sett alla professionella ryska landförband är utraderade så lyckas man mer än väl att kompensera med utnötning och genom att rota fram precis allt gammalt som kan rulla, köra, skjuta, etc. Självklart håller det inte hur länge som helst, men det
kan hålla tills Ukraina inte klarar mer, om det västliga stödet skulle försvinna. Ryssland har inga möjligheter att hålla Ukraina i längden, men man kan s.a.s. vinna kriget i ren militär mening. Nu är jag ju dock ändå ganska hoppfull då fler och fler i väst förstår allvaret. Om inte detta är Rysslands sista krig, så är Rysslands sista krig ett krig mot hela väst, för vi kan redan nu veta vad som är rimliga och orimliga, max- och minscenarier för slut på detta krig.
Som det ser ut nu kan Ryssland ta mer åkermark. Egentligen är det förvånande att inte Ukraina släpper fram dem mer och faller tillbaka till positioner som är väsentligt mycket mer lättförsvarade. Men Ukraina har ju problemet att man måste upprätthålla västs intresse och stöd och ett helt stillastående krig är ogynnsamt för detta. Då är att slåss för varje kvadratkilometer av ödemark det näst bästa, även om man förlorar denna ödemark. Och, i vanlig rysk andra så är ju allting som Ryssland tar som inte var ödemark innan, ödemark nu. "Rysk befrielse" är totalt utbombade orter. Det är faktiskt ett ganska utpräglat ryskt fenomen. Brända-jordentaktik i vanlig mening är ju tvärt om, att man retirerar och tillser att inget av värde faller i fiendens händer. Men Ryssland har sin egna variant där ort X eller plats Y
ska tas och är
en seger att ta, hur totalt värdelöst och förstört det än blivit i processen. Man ska ju ändå bara ägna sig åt terror, folkmord, tortyr och våldtäkter i dessa "befriade" område i vilket fall...
Vi får väl hoppas att ultrapajasen Mike Johnson snart ryker, så USAs stöd kan komma igång igen. Han är ju en synnerligen obehaglig typ redan från början, frånsett de ryssärenden han springer nu (kreationist, fundamentalist, abortmotståndare, historieförfalskare och förvillare av konstitutionsteori, allmän (mans)chauvinist och rent skvatt galen).
Men, ja, 2024 blir ett svårt år även om det finns vissa ljus i tunneln, som F-16 och att kalkyler kring begränsningar och slut på ryska förmågor har visat sig stämma (som antalet kryssningsrobotar, produktionstakten av pansar och mängden artilleri, som alla har varit lika eller sämre än bedömningarna) samtidigt som det givetvis är ett mörker att ryssarna lyckats ganska bra med att dryga ut resurserna med miljontals granater från Nordkorea och billiga och ändå ganska effektiva drönare/robotar från Iran. Att lejonparten blir nedskjutet gör inte att de inte är effektiva, för det tar resurser att skjuta ner givetvis. En ganska stor ljuspunkt som funnits hela tiden är att Ukraina har en konsekvent, enkel och rimlig idé om seger, även om det är en lång väg dit. Nämligen att göra Krym ohållbart för Ryssland och att intern oro i Ryssland leder till statskollaps, varpå soldaterna går hem och slåss på hemmaplan i stället, något som ju har hänt förr... Inom ramarna för detta finns också logiken i fokus på att förstöra och nullifiera en av Rysslands både dyraste och mest inkompetenta resurser, som alltid är och förblir den ryska flottan. Att Ryssland inte kan utnyttja sitt flygvapen effektivt är ett plus också, men här finns många resurser kvar (frånsett ledningsförmågan som Ukraina har skadat rejält).
Just nu ser det mörkt ut, speciellt i fråga om stöd, men de kvadratkilometer som ryssarna tas tror jag inte är vad man ska hänga upp sig på (det är dessutom ganska väntat och den stora förvåningen här från precis alla är ju att Ryssland underpresterat något fruktansvärt här från dag ett. Man "borde" på pappret ha tagit allt öster om Dnipro för länge sedan och blött ut av partisanstrid och gerillor i stället för att dö en masse för att ta ett stycke fält).