Meningen med livet - samlingstråd

Då antar jag att du har starka argument för varför livet är meningsfullt.
Att saker har betydelse här och NU, att man bara lever en gång! Och carpe diem är inga argument utan bara patetiska påståenden.

Det lilla bra som finns i livet är ju ändå förgäves, eftersom man som död inte minns sina upplevelser. Det finns inget ärligt motargument. Det är inte som att jämföra med en trevlig upplevelse som en fest, en fin sommardag etc, för det är något som vi minns medan vi lever.

Livets stockholmssyndrom 🙂

En kombination av överlevnadsinstinkt, dödsångest och knulldrift 😂

Till skillnad mot att det är jätteviktigt och jättesorgligt och meningsdödande att ingen minns en om hindra år -- när man ju inte själv kan uppleva några som helst konsekvenser av det?

Ert tänk är fascinerande ologiskt.

Det är faktiskt bara när du lever som något kan spela någon roll för dig. Det är faktiskt nu när du lever som allt händer som du kan uppleva någon konsekvens av.

Därför: fånga dagen. Dina dagar är räknade. Detta är de enda dagar du har. Kasta bort dem om du vill eller gör något bra med dem. Detta är din enda chans.

Tomhet = Överlevnadselefanten i rummet.

Det jobbiga med att inse att detta inte leder någonstans alls är att ändå tvingas med i samhällscharaden. Numera känns det helt outhärdligt att tvingas umgås med random folk som är kvar i sin entusiasm för livet. Mitt nästa jobb måste nog bli något ensamarbete. Jag är alldeles för less på allt, och det kräver energi som jag inte har. Snälla snälla ge mig ett hjärtstopp NU!

Kan du peka på var jag sa att i princip allt är subjektivt?

Vissa saker är givetvis subjektiva däremot, till exempel bitterhet. Det är knappast något snack om den saken, eftersom vissa blir bittra för små motgångar och andra inte blir bittra trots stora motgångar.

Sen kanske det inte är så enkelt som att bara bestämma sig för att inte vara bitter och så är man inte det; men det är ändå ett val. Samma med folk som är överviktiga. Det är inte så enkelt att välja att bli smal, men det är ändå ett val.

Om jag säger att bitterhet är nåt man väljer och du tolkar det som att "i princip allt är subjektivt" och vill argumentera om det så går det bra men det är knappast nåt jag måste bemöta.

Det finns inga val, eftersom det, av uppenbara skäl, inte finns fri vilja.

Om du kan peka på nåt som är otydligt så kan jag förtydliga. Jag är alltid tillmötesgående om nån har vett att fråga.

Men som vanligt föredrar du att måla upp någon slags fantasivärld.

Nåväl, jag kommer ignorera framtida fantasifoster. Det betyder inte att jag ignorerar en viss användare, så om det finns minsta antydan till vett så bemöter jag som vanligt.

Jag är inte intresserad av att diskutera med nån som inte ens förstår nåt så enkelt och vardagligt som "Pelle valde glass istället för fruktsallad till efterrätt."

Det finns en annan tråd för den som vill diskutera den filosofiska aspekten av val.

Han valde inte glass. Det var determinerat. Val är bara ännu en livslögn. Detta är alltså ett filosofiforum, där vi söker sanningen, och inte dum-Svenssons komfortabla zon av ignorans.

Ja jag pekar då på allt du skriver. Om du tycker jag målar upp en fantasivärld så är det just för att du aldrig talar i klartext. Jag och andra här har flera ggr bett dig redogöra för din filosofi tydligt, vilket du verkar oförmögen till?