Läser en Expressen-artikel
https://www.expressen.se/sport/fotbo...om-landslaget/
och allt framstår rätt tydligt.
Livet har flutit på med fotboll och familj. Konceptet helylle-familj. Forsberg är ingen direkt karismatisk personlighet - han behöver ett ramverk.
Kärlekshistorien med hustrun - de träffades i tidiga tonåren - är en sån som människor älskar. Det Starka Paret, den Starka Kärleken, man Stöttar Varandra, traditionella ideal. Alla vet berättelsen, alla vet hur aktörerna ska bete sig.
Bakom den fasaden är man såklart spyless på alla krav man ska leva upp till. Och man är ofri. Det gäller bägge parter. Pengarna och offentligheten kostar, på det personliga planet. Det finns mycket fasad att hålla uppe, ingen vet till slut vad som är vad.
Man blir äldre. Karriären är inte lika självklar längre. Din agent har inte massor med erbjudanden att välja och vraka mellan. Två små barn kräver sitt. Du slits mellan olika sammanhang. Du vet att du måste agera, snart - men vad finns det att göra? Du är inte lastgammal än - men det går fort att bli en föredetting.
Det svenska landslaget är heller ingen källa till 'yrkesstolthet' längre, det är bara en nedåtgående spiral. Kan inte ha varit särskilt inspirerande, även om alla måste låtsas vara pepp.
Tänk boosten när du blir svald med hull och hår för 350 mille, 'Over there'. Mottagen som en spelare utan lönetak. Utsedd till lagkapten. Hyllad. Rundskjutsad i fotbollsbubblan 24/7. Du har "inte hunnit med något mer än att kolla fotboll".
Men vänta nu. Skulle inte familjen med? Döttrarna? Den minsta bara nio månader? Din fru som varit med och råddat livsprojektet EF är på vänt?
Du klarar inte riktigt att hantera bägge verkligheterna? Men man kan ju alltid vara pappa på Facetime - det löser sig. "Tur att det finns!"
Fartblindheten är ett faktum. Pengar, uppmärksamhet, ego-ruset ...
Dina kontakter med "det lilla livet" blir bara sämre och sämre. Din fru, som funnits med dig hela tiden, ser att du bryter er överenskommelse. Du kör bara ditt race.
Familjens hela sammanhang och liv i Leipzig är helt upplöst, och de svävar runt i ett mellanrum.
Du orkar inte ta tag i relationen och familjelivet, det blir bara för mycket för dig. Tidsskillnad, event, promotion, matcher - du blir allt mer otillgänglig för din familj och har inga svar på alla frågor.
Det flyter på, nu. Fotbollskarriären. Men gissar att det kan bli ensamt ändå, bakom den bombastiska ytan. Vilka relationer har vi för livet? Våra barn.
Till slut måste vi alla facea våra livsbeslut. Det finns inga miljoner i världen som kan kompensera för avstånd.
Framgång ligger på ytan, kärlek och engagemang ligger i hjärtat.
Man ser hur helyllekillen från Sundsvall - med vattenkammat hår och mörkblå kostymer på de riggade familjebilderna - förvandlas till det yttre. Lite tufffare, lite mer macho, en ny självmedvetenhet. En annan framtoning. Han kommer ut på en ny spelplan, i dubbel bemärkelse.
Undrar hur det kommer att sluta.