Citat:
Ursprungligen postat av
Mr.Mxyzptlk
1. *Du har inte barn va? Ja det spelar faktiskt roll, för det ger en inblick hur du är mot dina barn. Och hur du tycker att andra vuxna ska få bete sig mot dina barn.
Absolut kan du ha åsikter om barn, även om du inte har barn. Tex jag har åsikter om djur, men det betyder inte att jag vet något om djur. Men jag kan ju tycka saker...
2. *På vilket sätt är en örfil en bra lösning?
3. *Vad lär sig ungen av att en vuxen slår?
Försök utveckla din otroligt obegåvade åsikt, om du kan! Troligtvis kan du inte, nej du kommer inte vara i närheten av en logisk och förnuftig förklaring av din åsikt.
Väntar med spänning...på hur du kommer undvika att besvara mina tre frågor.
Frågorna finns i meningarna som har ett frågetecken i slutet. Markerade med *
Fetade. Du har ju redan bestämt dig för att det inte finns någon logisk förklaring så det här blir till de andra som läser ditt inlägg.
1. För det mest kan man se skillnad på de som har barn mot de som inte har det, precis som man inte sällan kan se skillnad på de som gjort värnplikten mot de som inte gjort det.
De som inte har barn verkar inte sällan tro att man kan tala alla barn till rätta. Att om man sätter sig ner och förklarar för barn, ger dem chans efter chans så kommer de till slut förstå. Ofta gör barn det men inte alltid. I vissa fall så finns det helt enkelt inte utrymme att mala ner ungen med snack utan vissa saker måste ungen lära sig fort, tex inte hoppa i vattnet när de inte kan simma, inte försvinna i en folksamling, inte springa över gatan utan att se sig om, inte ta vassa föremål och springa nerför trappan, vad man får göra och inte göra mot andra barn osv osv. Det finns en miljon saker som barn kan skada sig själva eller andra på. Om man tror att alla barn är lika enkla är man en idiot.
2. Det finns inte bara ett sätt att uppfostra sin avkomma på. Hundar och katter tex, kan ju vara extremt fysiskt tuffa mot sin avkomma som inte lär sig. Det är fysisk bestraffning för att uppfostra. Rådjur å andra sidan ignorerar sin avkomma så de känner sig övergivna. Det motsvarar väl silent treatment eller utegångsförbud som uppfostring hos oss. Tittar vi över hela världen så är örfil, ta i örat, dask på rumpan osv helt vedertagna uppfostringsmetoder. MENA verkar hata sina barn så vi kan lämna dem utanför i det här samtalet, men i övriga världen är det inga konstigheter.
När jag säger örfil så menar jag inte detta:
https://www.youtube.com/watch?v=OrFakWkv5Xo
Agan ska ju inte skada barnet utan vara ett obehag så barnet kopplar dåligt eller farligt beteende till smärtan. Vill man skada barnet så kan ju strunta i att uppfostra det eller hjälpa det helt och hållet så lär det förr eller senare skada sig. Det ska heller inte vara så att man tar till aga för vardagssaker, inte gjort läxan - stryk. Spillde mjölk på golvet - stryk. Råkade trilla så det blev en reva på byxorna - stryk. Inte svarar rätt svar på en fråga tillräckligt fort- stryk. Då har man inte förstått poängen med aga.
3. Tanken är att man talar med barnet och förklarar vad som är farligt eller fel och varför. Jag ser inte aga som en första reaktion på ett beteende utan när ett felaktigt eller farligt beteende upprepas trots att man vet att barnet har förstått och vet. Ponera att ett barn sparkar ihjäl igelkottar trots att man säger till och det fortsätter göra så eller lägger in kattungar i mikrovågsugnen. Ska man då säga,
"nej Mohammed så för du inte göra, Mohammed känner du dig kränkt om jag säger fy till dig eller går det bra"? Hur många gånger ska man säga till ett barn som fortsätter kastar sten på bundna hundar utanför mataffären eller kastar sten på änder?
