Varför har folk så svårt för missbrukare? (brutalt elaka)

Jag har förståelse för drivkraften bakom "hatet" hos folk som läst åtta år på universitetet, varit laglydiga, skött allt i livet och anstränger sig till bristningsgränsen för att passa in och knappt vågar dricka en starköl av rädsla för att råka snubbla till men som ändå har det lite jobbigt med att få tjejer, inte har så jätte mycket vänner, en ganska meningslös fritid och egentligen inte speciellt kul på jobbet etc. Det är ju så klart ingen höjdare att ha satsat enormt mycket energi, gjort stora avkall och sen livskvalitémässigt i många avseende ha det sämre än dom på "botten".

Vi som är wt (men drogfria) får ju också en släng av den hat-sleven.

Och till viss del är väl den typen av "hat" lite av godo när det gäller missbruk. Motsatsen att hela samhället omfamnar alla som väljer mer destruktiva vägar och i många fall lever på andra blir ju lite knepig. Man måste ju ändå någonstans lyfta upp dom bättre idealen och livsvalen och då blir det ju naturligt att se ner på andra. Även om det så klart är jobbigt för den enskilde.

Men det jag inte förstår och dom jag tycker är minst empatiska är dom som resonerar som du. Som själva varit djupt nere i drogsvängen, med nöd och näppe klarat sig ur den och sen ser ner på pundare.

Eller dom som knarkar lite granna men ser ner på dom som knarkar mer.

Dom som kan knarka för släktens pengar som ser ner på dom fattiga som måste hassla sig fram.

Dom som dricker sitt amfetamin som ska se ner på dom som injicerar.

Dom som har kvar sitt eget boende och fast dom knarkar lika mycket ska se ner på dom som knarkat bort sitt osv.

Haschrökare som ska se ner på amfetaminister som i sin tur ska se ner på horsare osv.

Alltså att skötsam medelklass ser med förakt på pundare kan jag förstå, även om jag själv inte delar den synen men det skulle vara intressant att höra hur du och andra med din bakgrund resonerar, du om någon, som själv varit där borde väl verkligen ha en öppen och inte allt för dömande attityd?



Jo men det är också miljardbelopp i intäkter i form av löner till enorma mängder av akademiker som skulle stått helt utan arbete om dom inte kunnat försörja sig på den här gruppen.

Eller så finns det en underliggande orsak till föraktet.

I princip alla kvinnor jag känner som blivit illa riktigt illa behandlade, så har det varit i princip uteslutande missbrukande män.
Samma med barn eller män också för den delen.

Det är sjukt hur många liv många missbrukare ödelägger.
De drar rent av in andra i sitt missbruk så att missären sprider sig.

Ja sen är det missbrukare som blir bra, men många av dessa har redan lämnat ödeläggelse efter sig som sätter spår för resten av livet hos människor.
Vilket de ofta är omedvetna om eftersom de är så inne i sig själva eller är avtrubbade.

Missbruk drivs i princip alltid av själviska beslut, där personen sätter sig själv i centrum.

Fast cancer är ju också ofta ett resultat av en persons (dåliga) livsval. Alkohol är tillexempel en stor bidragande orsak till cancer. Rökning, maten osv osv..

Allt du skriver i ditt inledande inlägg kan sammanfattas som pundarlogik. Du vill bara ha fördelar. Du tar inget egenansvar. Du tycker att hela världen är emot dig. Du tycker att alla är skyldiga dig något. Vi lågintelligenta, som du kallar oss har fattat att såna som du inte innebär något positivt att ha i sitt liv. Därför tar vi avstånd från er. Vi har fattat att det inte går att hjälpa en pundare. Pundaren kan bara ta ett beslut för sig själv och bestämma sig för att göra ett seriöst försök att sluta. Tills dess är pundaren som en paria för oss med självbevarelsedrift.

Jag tror inte alls folk som mår dåligt ser 2 vägar, fortsätta lida, eller ta droger.
Snarare är det så att en speciell typ av människor knarkar, det har inte med deras livssituation att göra.
Det såg man redan i småskolan, det var en grupp som sökte något som var roligare än vad de själva kunde skapa, en genväg till icke-lidande.
Det var dom som började röka, dricka öl, sno sprit hemma...
Visst, var det jävligt hemma kanske du var mer benägen men det hänger ändå på de enskilda individerna.

Sen vet väl varenda människa att med knark är livet roligare, ingenting kan konkurrera med "valfri drog".
Men att fortsätta söka kickar hjälper ju inte, vi måste leva våra liv ändå.

Jodå.

En arbetande och helt missbruksfri random svartskalle.

Brutal ärlig nu.

Men först och främst så att tappa kontrollen över sitt liv säger mig att personen är en svag och instabil individ.

Personer delar säkerligen nålar vilket medför att han sprider diverse sjukdomar.

Personen har förmodligen ingen god ekonomi och kostar oss skattebetalare en massa pengar för att personen gång på gång ska få behandling

Personer lockar till sig andra människor in i drogträsket.

Personer sänker säkerheten och skapar otrygghet vart den en vistas.

Listan är så lång att de bara fortsätta och nämna saker som får en att undermedvetet avsky eller ta avstånd från pundare.

Är det verkligen så att oftast får de med cancer skylla sig själva? Barn som fått leukemi vad var de för felsteg dom gjorde?
De som fått hjärntumörer eller bröstcancer vad har de gjort exakt för fel om de varken dricker eller röker?

Vi lever i en värld där extremt mycket är onaturligt som plast och kemikalier strålning och stress, allt handlar inte om livsval utan bygger på okunskap för de vid föds in i och presenteras för.
Visst finns de dom som har rökt i 10-30 år och får lungcancer men långt ifrån alla får cancer för livsval.

Tänk tillbaka på alla knarkföreläsningar man fick i skolan så förstår du. Stigmatiseringen började tidigt. Kunde läraren svara på frågor gällande narkotika om man hade några? Nej oftast inte. Som svar fick man att knark ska man hålla sig borta från, börjar man knarka så kommer man att dö och man skämmer ut alla man känner etc etc.

Kan inte minnas att vi hade några föreläsningar alls om alkoholens negativa effekter men det kanske skiljer sig från skola till skola. Lärarna drog på smilbanden när ungdomarna berättade om sina första fyllor på valborg etc, läraren kanske t.o.m berättade om sin första fylla. Kollegorna som skrattar lite när Erik kommer bakfull till jobbet en måndag. "Åh Erik hur orkar du? Hahaha ungdomar alltså " "Karin, Erik är bakis igen! Nä du skämtar? Hur orkar de? " "Jag kommer ihåg när jag var ung och drack så mycket att jag fick magpumpas akut, det var tider det!" "Jag däckade i en buske en sommarkväll"

Hjärntvättade.

Man läser många fördomar här. Blir fan förbannad. Har tagit droger i 15år, alltid jobbat och skött mig i övrigt, aldrig haft några skulder eller ägnat mig åt andra olagligheter. Endast mina närmsta vänner känner till mitt missbruk. Tar vad jag behöver för att klara veckorna. Lider av en allvarlig psykisk sjukdom och självmedicinerar i den grad jag behöver, samt festar till det ibland med andra substanser än alkohol. Känner många som är som jag och ingen som stämmer in på fördomarna om ”pundare” som det skrivs om i tråden här. Det är fan vidrigt vilken människosyn en del har. Usch.

För att missbrukare är själviska, opålitliga och oberäkneliga. Utan undantag. Egenskaper som människor skyr som pesten, med all rätt.

Jag är själv tidigare missbrukare.

Vänta dig inga medaljer innan du slutat missbrukare och därefter återupprättat ditt förtroendekapital hos andra människor, vilket kan ta väldigt lång tid.

Först DÅ kan du börja förvänta dig förståelse och välvilja.

Det håller jag med om absolut att alla som mår dåligt inte vill ha knark. Det är nog oftast just de med rastlöshet/alltid vill ha roligt men ofta är inget tillräckligt. Adhd/add/Konsentrations svårigheter och blanda in ångest,låg självkänsla. Saknar belöningssystemet. Att lida ett tag för sen få belöningen. Direkt! Inte en sekund av lidelse tål man. Ofta kommer det sig (tror jag) i en flykt från ångest man fått av trauman oftast i barndomen. Om det inte har medfödd diagnos såklart.

Flykt från tristess blandas med ångest, låg självkänsla. Men ja många fall är väll olika men ändå rätt lika.