Än en gång så larmar vården om brist på sjuksköterskor och vad gör vi?

Återigen, statistiken ger svaret på frågan:


Vi har haft ett snitt på minst 100 000 i inföde sedan mitten på 2000-talet, det ser du i den översta grafen. Enkel matematik ger att det minst motsvarar en miljon och därmed 10% från 2014 fram till idag. Samtidigt har det skett en utvandring med många vita i utfödet. Så svart in och vitt ut, vilket snabbar på konverteringen ytterligare.

Jag förstår iofs inte relevansen i det inlägget. Hur som helst vore det intressant att mäta hur mycket tid en sjuksköterska ägnar sig åt sjukvård en normal arbetsdag. Förutom ett antal timmar i fikarummet misstänker jag att de sitter bakom någon dataskärm och fyller i någon helt irrelevant i formation i något feldesignat IT-system. Min gissning är att det inte ens ägnas 30% av tiden till vad som kan benämnas sjukvård.

En stor skillnad mot 1980-talet är att administratörer har skapat mer IT administration för sjuksköterskor. Idag måste signering av läkemedel skötas. Därtill ska rondanteckning skrivas - som i sak, är densamma som läkare skriver på annan plats i samma journal. Daganteckningar, anteckning efter anhörigkontakt, efter kontakt med god man osv. Därtill ska det skrivas i speciell journal för att samverka med kommunen mfl. Omvårdnadstatus, omvårdnadsepikris ska skrivas. Lik förbannat måste man dessutom jaga en sjuksköterska inom kommunen inför hemgång.. Det beror på att försäkra sig om att denne har läst att patienten skickas hem. Det där med att vårda.. Det är den lilla delen av jobbet som sjuksköterska på en vårdavdelning.

Du behöver inte misstänka eller gissa. Ring ditt närmaste sjukhus och be att få auskultera på någon avdelning så får du själv se. Det är inte alls omöjligt att få till, men du får skriva på om tystnadsplikt förstås.

Helt uppenbart är att du inte har en susning. Vi har en halv timmes lunch och det är vår rast. Sedan kan vi fika vid 9.30 och vid skiftbyte runt 14 men vi måste ändå ta ringningar under tiden.

Vi sitter verkligen inte och fikar hela dagarna i alla fall.

Som sagt, prova själv så får du se. Vem vet du kanske gillar det.

Du är tydligen just sjuksköterska och känner dig trampad på tårna. Då bör du ju veta hur stor del av dagen du ägnar åt "riktig" sjukvård och hur mycket tid som ägnas åt "onödig" administration och div bisysslor.

Tja, jag känner mig inte ett dugg trampad på tårna. Jag drar bara slutsatsen att du inte kan nånting om sjukvård och alltså är dina synpunkter inte värda att bli upprörd över...

Jo, det är en hel del onödig dokumentation, tycker jag. Men dokumentation är en del av jobbet. Man undrar ju vad du menar är "riktig sjukvård".

Vi kan ju applådera. Det var ju lösningen under pandemin.

Det enda sättet att lösa problemet så länge folk har mer attraktiva villkor i Norge är att minska stressen (som ökat påtagligt de senaste 30 åren) och höja lönerna. På 80-talet gick det att ha relativt låga löner i vården eftersom tempot var lägre. Det var ändå någorlunda attraktivt att jobba i vården. Något som förstärkte detta var att bara de 12 bästa inkomståren räknades i ATP-systemet. Detta gjorde att många kvinnor valde att jobba deltid. Änkepensionerna hade väl också i vis mån en liknande inverkan.

Högre personaltäthet och högre löner kostar dock pengar. Samtidigt har den offentliga sektorn utgifter idag som inte fanns på 80-talet eller fanns i lägre grad (inget nettobidrag till EU och lägre ackumulerad kostnadsnivå för invandringen). Eftersom befolkningen ökat med 20-25 % sedan 80-talet p g a invandringen så hade det också snarast krävts mer vårdplatser och personal, inte mindre. Klart det då blir stressigt.

Den besparing man tidigare under 30 år kunnat göra på försvaret verkar nu också vara borta eftersom politikerna och media bestämt sig för att Ryssland utgör ett större hot än det kommunistiska Sovjet. NATO-medlemskapet kräver också en utgiftsnivå för försvaret på 2 % av BNP. För några år sedan var nivån nere på 1 % av BNP.

Så för mig framstår problematiken som rätt olöslig.

En del-"lösning" politikerna kanske kan börja titta på är att tillåta eutanasi som Nederländerna och Kanada. Låt en vårdkrävande individ ligga i en bajsblöja 2 dygn i sträck med jämna mellanrum och erbjud sedan eutanasi. Marknadsför detta som något "fint" med en air av billig sentimentalitet. Dyr vård som t ex de senaste cancermedicinerna kan man kanske också spara in på och hitta på någon historia om att de inte hjälper e dyl. Kunde man lura i unga människor i princip otestade mRNA-vacciner så går det väl att smälla i folk något liknande när det gäller att vissa andra läkemedel inte behövs. Det går att smälla i folk nästan vad som helst om mediekören är någorlunda unison. Man skulle också kunna skärpa praxis när det gäller behandling av gamlingar och flytta gränserna för palliativ vård. Är du över, låt säga, 75 eller 80 år skulle du per definition kunna anses tillhöra den grupp som skall ges palliativ vård. Det här skulle väl påminna om när man under pandemin tog kål på gamlingar med Covid-19 genom att skjuta i dem morfin och Midazolam. Så manegen är väl rätt grundligt krattad för en sådan policy. Gamlingar med grumlig syn som behöver nya linser skulle kunna få avstå från detta. Likaså de som behöver hörapparat. Klarar de sig inte själva p g a dålig syn eller hörsel kan man göra som med Covid-19-gamlingarna. Eller erbjuda dem eutanasi. Marknadsför man det som något "fint" med billig sentimentalitet nappar säkert en del gamlingar som känner omvärldens tryck. Man kan också lätt råka uppfatta något mummel från en halvdement person som ett ja. Eftersom inspelningar i vården numera är förbjudet så går inget att bevisa.

Även när det gäller yngre patienter går det säkert att också att spara pengar. Såg för några år sedan ett TV-inslag om några föräldrar som polisanmält vården efter de stängt av respiratorn för sonen (som var i lågstadieåldern) trots att han hade en frisk hjärna och var vid medvetande. Han fick ligga och bli blå i ansiktet och dö inför föräldrarnas ögon. Allmänheten verkade inte bry sig. Jaha, sade folk. Det drabbar inte mig. Så visst lär det väl gå att få folk att acceptera mer av liknande grejer. För att folk skall bry sig måste någon (Aftonbladet, Expressen, SVT, TV4) som kan skapa en "folkstorm" genom att blåsa i visselpipan eller knäppa med fingrarna. Eller pingla med klockan som Hans Scheike när hans kvinnor skulle ha smisk.

En arbetskamrat till mig går på SSRI och har nyligen råkat ut för en jobbig händelse inom familjen, vilket resulterade i att hennes läkare ville byta medicin. Mitt i behandlingen så får hon veta att läkaren inte längre är kvar, en läkare hon fått bra kontakt med.

Den nya läkaren var ett kvinnligt hucklespöke som hade noll koll. Var inte alls inläst på min arbetskollegas historik och verkade heller inte vara insatt i hur medicinen fungerar.

På alla frågor hade spöket svarat nåt i stil med, "jag vet inte, vad tycker du själv?"

Det är dessa två yrkesgrupper - undersköterskor och sjukvårdsbiträden - som Sjuksköterskefacket krävt ska tas bort ur sjukvården. Med sjukvårdsbiträden har de lyckats - det finns nästan inga kvar och undersköterskorna har minskats drastiskt.

Allt för att istället göra om tjänsterna till fler Sjukskötersketjänster för att öka efterfrågan på Sjuksköterskor och därmed få upp lönerna.
Det har varit en helt öppen plan som inte ens Sjuksköterskefacket förnekar idag. Det här har varit planen från början. Och det har förstört svensk sjukvård.

Men Sjuksköterskorna vill inte göra undersköterskornas och biträdernas arbetsuppgifter. De har blivit itutade under utbildningen att de har en annan högre kompetens och inte ska nedlåta sig till sådana arbetsuppgifter.
Samtidigt måste någon göra jobbet. De forna undersköterske- och biträdestjänsterna har genom Sjuksköterskefackets krav omvandlats till Sjukskötersketjänster och Sjuksköterskefacket vägrar idag att man åter går tillbaka och anställer undersköterskor och biträden i stället.

Så ser det ut inom den offentligt drivna sjukvården i Sverige idag. Därför har vi brist på bemannade vårdplatser och operationssalar.
Dock utan att ha faktisk brist på anställda sjuksköterskor - eftersom dessa istället har valt att jobbar med administration.

Det finns dock ett område inom vården där dessa problem nästan inte finns. Inom den skattefinansierade, men privatdrivna sjukvården. Där saknas oftast ingen personal, står inga tomma patientrum eller operationssalar.

För där har antalet sjuksköterskor dragits ner till ett absolut minimum. Fler undersköterskor och fler läkare gör istället jobbet. Där har Sjuksköterskefacket ingen makt, där styr i allmänhet den medicinska professionen dvs läkarna.

Många, sannolikt de flesta läkare jobbar hellre med undersköterskor som gillar sitt jobb och inte, som Sjuksköterskorna, kräver krångliga regler kring sin rätt att ”administrera” och ”rätten” att gå iväg och sätta sig och författa helt onödiga textmassor i omvårdnadsjournalanteckningar - som ingen läkare läser. Undersköterskor vet ofta också mer om inneliggande patienter och är bättre på sårvård och psykologiskt omhändertagande. De är ofta närmare patienterna.

Därför har den läkarstyrda privatdrivna sjukvården ofta ersatt sjuksköterskorna med läkare och undersköterskor. Det finns idag flera ”sjuksköteskefria” privata kliniker som fungerar utmärkt och dessutom har en bråkdel av antalet administratörer jämfört med den offentligt drivna sjukvården.
Därför är de kostnadseffektiva och välfungerande med hög patientnöjdhet.

Lösningen på sjukvårdskrisen är att återskapa sjukvårdsbiträdes- och underskötersketjänsterna, kraftigt dra ner på antalet sjukskötersketjänster och tvinga läkarna till att ta hand om fler patienter per dag. Vägen dit går via en kraftigt minskad administration. Med mindre tid till onödig administration finns det mer tid till patientkontakter.

Det i sin tur bygger på att man tar bort de administrations älskande sjuksköterskorna från administrativa tjänster och avväpnar Sjuksköterskefacket. För det är de som drivit fram den absurda administrationen som svensk sjukvård plågas av idag.

Man måste börja ifrågasätta varför viss administration görs - värdera kostnad kontra nytta - och stoppa de personer som förespråkar onödig administration.
Hade man gjort det, hade exempelvis sjuksköterskornas helt meningslösa omvårdnadsjournaler överhuvudtaget aldrig uppstått inom somatisk kortidsvård.

Kan du ge några exempel på alla dessa privata vårdgivare som bemannar med läkare och undersköterskor? Vilka kliniker?

Du skriver att sjuksköterskor väljer att jobba med administration. Samtidigt skriver du att undersköterskornas jobb ändå måste utföras. Vilka utför då egentligen arbetet? Om det inte finns undersköterskor och sjuksköterskor bara fikar respektive administrerar.

Du är omedveten om att all forskning pekar på att ju högre sjukskötersketäthet man har, desto mindre blir antalet vårdskador, dödligheten minskar och vårdtiderna blir kortare ju färre patienter varje sjuksköterska ansvarar för.

Att ge undersköterskor rakt av samma ansvar som en sjuksköterska skulle innebära stort lidande och risker för patienten. Variationen i kompetens är enormt stor i denna yrkesgrupp. Det går nu dock åt rätt håll med legitimationskrav även fur uskor.

Sjuksköterskan är nyckelpersonen i sjukvården men det betyder inte att andra kategorier går att avskaffa. Alla som jobbar med sjukvård på riktigt vet hur viktigt teamarbetet är.

Finns säkert siffror. Min erfarenhet är dock att invandrare tar upp stora resurser. Speicellt äldre anhöriginvandrare. Hjärtfel, diabetes och allmäna ålderdomssjukdommar.
Låt oss för enkelheten skull säga att sjukjvården är dimensionerad för antalet skattebetalande svenskar. Men så kommer ett helt lass med icke skattebetalande nya svenskar. såklart att vården inte har beredskap.