Jag är ensam i prinicip varje helg - Åldersångest

Tänker på detta varje dag. ... Men sen backar jag bandet och inser att jag satt lika ensam minus de förhållanden man varit i, i 20 och 30-årsåldern också. I mitt fall pga fysisk sjukdom där jag inte orkar så som andra vilket orsakar isolering. Hade jag haft daglig superork som andra, hade jag varit ute på upptåg varje dag. Som det är nu, orkar jag ett par gånger i veckan max. Resterande tid blir det datorn och pyssla om hemmet.

Vad orsakar din ensamhet? Den kan ju bli extremt farlig där man tillåter farliga personer i sitt liv för att få sällskap. Det har jag fått erfara då de inte heller har vänner för att andra inte klarar vara kring dem och så blir det den ensamme och den farlige vilket oftast i slutänden knäcker den ensamme så var försiktig så att du inte släpper in farliga personer i ren desperation, det blir plågsamt. Men å andra sidan sett är ensamheten också plågsam så det är hugget som stucket.

Brukar räkna på hur många år man har kvar av lidandet, säg man är 50 nu, så 80-ish dör man vanligtvis nuförtiden..det är 30 år till. Fi FAN! TRETTIO ÅÅÅR!

Men vi är långt från ensamma. Ser en gammal väninna i min ålder som har tre utflugna barn, radhus, bil och körkort, fortfarande ser riktigt bra ut och hon sitter lika ensam. Alla sitter bara hemma framför datorspelen och är asociala. FAN är detta för utveckling?

Beta folk som du beskriver ska fokusera på att tjäna pengar, pengar är viktigare än utseende för en man. Sedan är det bara att välja och vraka bland damerna i stora delar av världen.

Min ensamhet började när jag gifte mig. Jag är inte från Sverige och han var (är) osocial och vi hade ingen umgänge med andra. Jag hade arbetskamrater. Efter skilsmässan dejtade jag och hade några kompisar som jag umgicks.

Men jag blev trött på dejtande som inte led till något mer seriös och kompisar är kostsamma, alltså man går ut med de och äter men sedan är man hemma i sin ensamhet. Det jag saknar är vänner och nätverk eftersom min familj inte bor i Sverige samt att jag har ett barn med en sjukdom.

Right with ya on that one!

Också haft relationer med extremt osociala killar och tycker folk är tråkiga. Är mer för att dra ut på äventyr och uppleva livet än att sitta o pressa i mig mat. Svenskar är ena jävla stiffasses, to be frank och yes, jag är en halvspagge aka halvgrek så vi har det sydländska tänket och är inte stela men är vita i hyn så folk tror vi är svenskar.

Hur känner du för att gå på konserter, vara just social, flabba med okända folk, kanske testa flyboard på stranden och sådant? Lite mer..Ös? Saker som är roliga för barnet också så du slipper barnvakt.

Planerar lite shit i sommar, bl.a. en konsert nu i vår (hårdrock) och att resa till Göteborg i sommar.

Om du vill hitta en partner så har jag ett tips som är ganska konstigt, men det funkar för en del. Ta på dig en vigselring. För en del kvinnor verkar en vigselring vara som en magnet. Jag antar att de tänker, ”Han är upptagen och är alltså någonting att ha” och han blir genast intressant. Sjukt att man ska behöva göra så men om ingenting annat funkar? Testa.

Nog finns det något du önskar du var bättre på? Du kan bli bättre på det. Kan andra så kan du. Gå kvällkurs på universitietet. Där kan du träffa brudar med. Gå på nationer och dansa med fulla brudar.