Meningen med livet - samlingstråd

Ja, religioner som går ut på att slava inför Gud och eventuellt få brinna i evighet sedan eller reinkarneras till en mask om du inte följer budorden tillräckligt. Finns det en Gud så är det en väldigt maktgalen och ondskefull sådan, det är en sak som är säker.

Haha ja sant. Richard Dawkins får ju kritik ibland och åker upp till rektorn för en utskällning för att han menar att generna utnyttjar cellerna för att sprida sig. Men generna är ju inga levande saker med känslor som vill sprida sig. Där har kritikerna en poäng.

Livet på jorden är väl troligen en enda stor slump utan något övergripande syfte. Vi människor har svårt att acceptera att det inte verkar finnas någon mening med det hela. Så då grubblar vi eller dyrkar 'heliga' böcker istället. Vad tror kungen?

Dom där heliga böckerna skrevs nog av smarta personer som listade ut hur man ska styra pöbeln. Man förstod att man kunde styra flocken med hjälp av dessa böcker. Gör ni som jag vill så blir det belöning annars bestraffning. Klockren affär.

Aa, kyrkan var ju dåtidens stat. Även fast folket som levde på den tiden är känslolösa och stendöda nu så är det en lite sorglig tanke att de uthärdade sina tuffa liv med tron på att nå paradiset för att sedan bara gå upp i rök. Men men, huvudsaken är väl att de inte lider längre. Skål för det !

Precis så var det nog. Dom var lättlurade på gott och ont. Vi hade ju gjort mer motstånd 😂

Har du någon trovärdig källa pastorn hade vi sagt eller vill du ha Radovan efter dig?

Livet är som en påse – tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Jag hörde det första gången av en kompis när jag var tolv. Visst är det bra. Djupt.

Tänk om det mot förmodan finns liv efter detta Ska man betrakta tanken realistisk så betyder det att man har x antal skitliv och massa lidande framför sig.
Kanske är det lights out som är det drömlika scenariot.

Jag trodde jag skulle slippa mardrömmar inatt 😂

Att förlora sig i en berättelse där allt är förunderligt och din roll i sagan är av sådan vikt att du gärna skulle vilja återuppleva den om och om igen. Kan sagan besegra sakernas sanna natur livet ut, så har du vunnit spelet när allt svartnar till. Du har med din fantasi strukturerat om universum för att passa din personliga kortvariga upplevelse av existensen.

Bach, Miyamoto Musashi, Salvador Dali, Mikhail Tal, Jorge Luis Borges, Isaac Newton, Lionel Messi och JRR Tolkien var exempelvis förunderliga spelare av livsspelet. Det finns många sätt att spela spelet, men av högsta vikt är att man finner någon altare som man anser vara gudomlig och värd att offra dig inför.

Är allt objektivt tråkigt, smärtsamt och meningslöst så kommer du inte att nå spelets riktigt komplexa och dolda labyrinter och du kommer repetera tråkiga och intetsägande spelmoment hela dagen fram tills dagen då du dör. Bara Schopenhauer lyckades spela de tråkiga nivåerna av spelet på ett underhållande sätt genom att syrligt kritisera det ytliga spelets essens, så att själva kritiken blev mer underhållande än de tråkiga element han fann i spelet. Men i spelet så är all repetition sannerligen meningslöst, och därmed finns det ingen mening att följa Schopenhauers sätt att spela spelet.



Med mycket färre ord och en hel del vardagshumor sammanfattade din vän min alltför långa tes om spelets essens. Därmed är din vän helt klart en mästare i att sammanfatta livsspelets regler.

Det du föreslår ter sig omöjligt för den som fastnat i en viss typ av fantasier på temat att fri vilja inte finns; en vanlig åkomma i dom här delarna av fb. ^^

Nåt man däremot alltid kan göra är att bestämma sig för att ge sig i kast med sin felaktiga tro—allt det som ser ut som kunskap, eller något uppenbart, eller som övertygar på annat sätt, i den felaktigt troendes ögon. Det är precis den unika resa som du pratar om, eftersom vi alla lurar oss själva på sätt som bara vi kan.

Inte nog med det… det här är enda metoden som inte handlar om att spela spelet. Man spelar varken missnöjd eller nöjd. Istället välts bordet, och schackbrädet kastas bort för att ge plats för något som saknar spelregler. Mer unikt och äventyrligt blir det inte. Varken Tolkien, eller ens Gandalf, har gått den vägen; men vi kan.

Värt att nämna är att Gandalf inte vandrat den stigen eftersom han hellre hoppar ned i en avgrund och slåss med en balrog. Efter schackspelet väntar oändligheten, och inte ens Gandalf kan vinna här.

Men vilket pris är inte värt att betala för att undkomma den monotona slipstenen du pratar om, som slår an mot själva själen efter att kropp, tanke, och känsla har malts ned?

Ja hur det gått till där vid början av tragedin vetefan. Men det låter vettigt från kritikerna.

Ja det är ett märkligt behov vi har. Särskilt som det verkar omöjligt att tillfredställa i de flesta, om inte alla scenarion. Men det finns hursom ett antal som vore betydligt bättre än det vi har, men det har redan gåtts igenom. Haha inte mycket nytt nu, diskussionen blir mest terapi. Men det är ju meningsfullt i sig, att bearbeta skiten innan det blir dags att raderas. Jo det känns som det mest troliga, vi har hittat på ett antal syften som ger skäl att fortsätta.

I början av tragedin 😂😂😂 Jävla bra!