Citat:
Jag är seriös och kan säkert låta rätt hård, men det är bara för att jag bryr mig. Har själv varit långt nergången i blandmissbruk, varav ca ett årtionde som fullfjädrad sprutnarkoman dygnet runt. Vräkt och hemlös emellanåt, inlagd efter överdoser, behandlingar och allt det där. Så gott som alla mina gamla vänner har antingen hängt sig eller dött av en överdos. De få som tagit sig ur missbruket är de som brutit från alla gamla kontakter och vanor, för att sedan lyckats bygga upp stimulerande liv.
Jag försökte sluta väldigt många gånger, på alla tänkbara sätt. Men den enda gången som funkade, den senaste, var när jag själv verkligen ville sluta och gjorde en total livsstilsförändring. Det funkade inte att fortsätta i samma spår som jag gjorde tidigare. Är du trött på jobbet och känner att du behöver byta så gör det för all del, men sluta inte ditt nuvarande innan du har ett nytt.
Dödtid, rastlöshet och understimulans är dina värsta fiender, dessa kommer oundvikligen leda till mer droger.
Du orkar säkert inte påbörja massa nya grejer direkt, men lite smått åtminstone. Drömmer du inte om att kunna vissa saker?
I början bodde jag i en lägenhet och hade heller inga vänner, för de var jag ju tvungen att bryta med. Men det är ju inte för liten stad eller för få vänner det handlar om. Det här handlar om dig och att du ska må bra. Inte en massa yttre omständigheter...
Kör mycket promenader till en början iaf. Snart kan du väl köpa ett fiskespö, lite målargrejer, gitarr, skateboard eller andra prylar som du kan utvecklas med? Så får du det där dopaminet på riktigt.
Spola ner alla piller och kör en övergångsperiod med rökat då om du inte kan bli spiknykter över en natt.
Man är sin egen lyckas smed och det är upp till dig att fylla livet med mening.
Jag försökte sluta väldigt många gånger, på alla tänkbara sätt. Men den enda gången som funkade, den senaste, var när jag själv verkligen ville sluta och gjorde en total livsstilsförändring. Det funkade inte att fortsätta i samma spår som jag gjorde tidigare. Är du trött på jobbet och känner att du behöver byta så gör det för all del, men sluta inte ditt nuvarande innan du har ett nytt.
Dödtid, rastlöshet och understimulans är dina värsta fiender, dessa kommer oundvikligen leda till mer droger.
Du orkar säkert inte påbörja massa nya grejer direkt, men lite smått åtminstone. Drömmer du inte om att kunna vissa saker?
I början bodde jag i en lägenhet och hade heller inga vänner, för de var jag ju tvungen att bryta med. Men det är ju inte för liten stad eller för få vänner det handlar om. Det här handlar om dig och att du ska må bra. Inte en massa yttre omständigheter...
Kör mycket promenader till en början iaf. Snart kan du väl köpa ett fiskespö, lite målargrejer, gitarr, skateboard eller andra prylar som du kan utvecklas med? Så får du det där dopaminet på riktigt.
Spola ner alla piller och kör en övergångsperiod med rökat då om du inte kan bli spiknykter över en natt.
Man är sin egen lyckas smed och det är upp till dig att fylla livet med mening.
Ännu en gång tak så mycket och älskar att du hjälper seriöst!!
Såklart jag förstår dig också därför blev inte sur/tog personligt när du skriver men till en del efter jag läste det över mer 1 än gång. Då börjar man själv fatta och jämföra vad sa/tyckte jag och försöker ändra perspektiv.
Bor i en liten stad utanför Jönk men har som sagt inga dåliga kontakter kvar som drar mig eller vilka jag brukar umgås med på fridtiden.
Tänkt ska se ifall kanske kan hitta någon som vill jobbar på en gård/ute i landet och vill ha lite hjälp? hehe Har en kollega på jobbet kanske kan ta hans sysslor från han.^^
Tänker om jag gör det gratis och bara hjälper så kommer inte kännas som "vanligt" jobb. För inte såklart för någon även om min kropp är "sjuk" att klara jobba åtminstone 50% även om inte roligt.
FRAMÅT
är detta då för medans jag är i kassan så får inget 'dopamin' för inte anstränger mig/belönar mig själv eller?